Kort sagt: Det är inte brist på riskvilligt kapital, utan för dåliga ansökningar, som är orsaken till att många företag inte lyckas få riskkapital till sin utveckling och expansion.
Synpunkten var återkommande, och en av de mest intressanta, när politiker, EU-byråkrater och riskkapitalbranschen tidigare i veckan samlades till The Risk Capital Summit 2005 i London.
Problemet är bara att de åtgärder som idag sätts in från politiskt håll främst handlar om mer pengar, istället för att göra entreprenörer mogna att söka riskkapital.
Av Thomas Frostberg
LONDON. Samtidigt som den nordiska riskkapitalbranschen samlades i Köpenhamn för matchmakingövningar i tisdags, bänkade sig drygt 300 policy makers i London för att under två dagar diskutera branschens problem. Utgångspunkten var Lissabon-agendan och hur Europa ska bli en vassare konkurrent till USA. I den kampen spelar innovationer och entreprenörskap en central roll – och därmed även riskkapitalet.
Från politiskt håll finns en benägenhet att lösa problem genom att pumpa in nya pengar i storslagna program. Ett exempel är satsningen på European Investment Fund (EIF), som nu ska få ännu tydligare fokus på småföretagsfinansiering. EIF-chefen Francis Carpenter var stolt över att ha tillhört de allra första investerarna i Skype – men blev snabbt nedplockad av Skypes operative chef Michael Jackson, som hävdade att investeringen måste ha varit ett (lyckosamt) misstag.
Offentliga kapitalinsatser kan spela en viktig roll för att avhjälpa marknadens brister i tidiga investeringsskeden, men det är långt ifrån tillräckligt. Det är inte bara utbudet av riskkapital som är problemet, utan i hög grad också efterfrågesidan. Några av de mest relevanta och intressanta efterfrågeproblem som lyftes fram under konferensen handlade om inställningen till riskkapital och entreprenörskap i Europa, alltså närmast kulturella skillnader jämfört med USA:
1) Europeiska entreprenörer är allt för ovilliga att ta in riskkapital i sina företag, eftersom de inte vill släppa kontrollen över bolaget. Kritiken handlar inte bara om fall där riskkapitalbolag vill ta över aktiemajoriteten för en futtig summa, utan flera riskkapitalister vittnade om problem med grundare som vill ha andras pengar – men fortsätta bestämma helt själva.
2) Många projekt som söker riskkapital är ännu inte mogna att ta in pengar. De borde drivas vidare som forskningsprojekt betydligt längre, vilket dock ställer krav på bättre forskningsfinansiering från offentligt håll.
3) Affärsplaner och investeringsförslag som skickas in håller ofta för låg nivå. Det är svårt att förstå vad som är grejen och hur produkten eller tjänsten ska lyckas på marknaden. En talare beskrev många entreprenörer som investeringsanalfabeter.
Problemet med dessa kritiska synpunkter är att ingen av dem löses genom att mer offentliga medel pumpas in i riskkapitalsystemet. Ändå är det den metod som ligger närmast till hands för både nationella regeringar och EU-systemet, när de ska visa handlingskraft på företagsområdet. Men små företag, drivna av envisa entreprenörer, fungerar inte på samma sätt som gamla storföretag – vilket gör de politiska lösningarna så mycket svårare att hitta.
I Storbritannien har offentligt inrättade Small Business Service skapat ett program för att göra entreprenörsföretag investeringsmogna, istället för att bara hjälpa dem med finansieringen. I toppen av organisationen sitter en erfaren entreprenör, Martin Wyn Griffith, med bakgrund från videoproduktionsbolag i London och Los Angeles. Att göra något åt problemen på efterfrågesidan är ofta billigare än att bidra med offentligt riskkapital, men desto mer komplicerat, menar han.
Det är något att tänka på i alla offentliga satsningar, till exempel när tech transfer-verksamheterna vid Öresundsregionens universitet nu successivt byggs upp och förstärks. Det räcker inte med patentjurister och tekniska bedömare, utan det krävs också personer med egen erfarenhet av att driva bolag och kommunicera med marknaden.
Den alternativa tolkningen av kritiken ovan är förstås att riskkapitalbolagen saknar kompetent folk för att bedöma affärsplaner och driva portföljbolagens utveckling. Det diskuterades också på The Risk Capital Summit och till den frågan återkommer Rapidus i en separat snabbanalys.
