Kort sagt: Öresundsregionen är utan konkurrens den gränsregion i Östersjöområdet som kommit längst med integrationen. Det står klart efter en konferens i Vilnius tidigare i veckan, där gränsregioner kring Östersjön samlades för att sparka igång ett nytt samarbetsprojekt.
I det sammanhanget kan Öresundsregionen skrota jantelagen och använda sin position som föregångare till ny marknadsföring.
Av Keld Broksø
VILNIUS. Representanten från gränsregionen Peipsi mellan Estland och Ryssland, Gulnara Roll, hade den otacksamma uppgiften att vara nästa talare efter Öresundskomiteens vicedirektör Torben Aaberg.
Det handlade om att presentera utvalda gränsregioner kring Östersjön och med ett Oh my God! konstaterade Gulnara Roll att det var omöjligt att ens se hur Peipsi-regionen någonsin ska kunna nå upp till Öresundsregionens nivå.
Den lilla, men avslöjande, incidenten ägde rum i Vilnius i tisdags under invigningen av det så kallade BEN-projektet, Baltic Euroregional Network.
BEN ska, under Nordiska Ministerrådets ledning och med 1,4 miljoner euro från framför allt EU-håll, se till att Östersjöregionens gränsregioner drar nytta av varandras erfarenheter. Syftet är att integrationen i regionerna ska ta bättre fart. Beroende på hur man räknar handlar det om dryga 20-talet gränsregioner, befintliga och under framväxt. Fram till 2007 ska BEN fokusera på bland annat innovation, affärsutveckling, myndighetssamarbete och barriärbekämpning.
Och visst – det är milsvida skillnader mellan drömmarna i en rysk-estnisk gränsregion och vad Öresundsregionen redan har uppnått. Trots all kritik mot den långsamma integrationen i Öresund, även här i Rapidus snabbanalyser, så bjöd konferensen i Vilnius på en positiv aha-upplevelse: Öresundsregionen har idag status som förebild för hela Östersjöområdet. Men det finns fortfarande ett tudelat problem:
* Få har ännu upptäckt att Öresundsregionen faktiskt är en förebild i dag. Det måste uttalas tydligare och i större sammanhang.
* Diverse Öresundsorganisationer och företag har av samma orsak inte utnyttjat Öresundsregionens ledarposition i sin marknadsföring.
Frågan är också om ett ganska diffust projekt som BEN – som byggs på mångordiga seminarier, god vilja och få konkreta beslut – kan utnyttjas av de Öresundsorganisationer och företag som ska leverera bränsle till integrationen i gränsregionerna.
Det enkla svaret är att det handlar om att använda ingången till de nätverk som nu skapas och förstärks i Östersjöområdet för att skapa en win-win-situation: Nätverken kan bli murbräckor för att komma in på de nya marknaderna och skapa bättre branding av Öresundsregionen. Samtidigt skulle det bidra till att integrationen runt Östersjön lyckas bättre, när Öresunds aktörer delar med sig av sina erfarenheter.
I BEN-nätverket finns för närvarande 35 partner från nio länder – men bara Öresundskomiteen medverkar från Öresundsregionen. Litauen har flest gränsregioner, totalt fem stycken, och Nordiska Ministerrådets kontor i Litauen leder nätverket. Men BEN är inte ensam aktör på Östersjöarenan, utan endast det senaste tillskottet i floran av Östersjösamarbeten, som bland annat omfattar bioteksamarbetet Scanbalt och utvecklingsorganisationen Baltic Development Forum (BDF) med sikte på tillväxt, konkurrenskraft och innovation. Scanbalt och BDF håller i november respektive oktober sina årliga kongresser, som successivt blir allt tyngre mötesplatser för ministrar, presidenter och toppfolk från näringslivet. Exempelvis finns EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso bland talarna vid öppnandet av BDF-årsmötet, som dessutom har temat Östersjöregionen som förebild.
Östersjöregionen ska alltså tas på allt större allvar. Hastigheten i utvecklingen kan exemplifieras med Litauens förhållande till Danmark: För tio år sedan fanns det bara en flygförbindelse i veckan från Köpenhamn till Vilnius. Nu finns det två om dagen. Danmark är dessutom den största, utländska investeraren i Litauen och stod för 15,8 procent av de utländska investeringarna under första halvåret 2004
Men även med ett större perspektiv på Östersjöområdet ska man inte underskatta gränsregionerna. De ska både bidra till att hålla samman EU:s inre marknad i Östersjöområdet – och samtidigt garantera förbindelserna med närliggande marknader utanför EU-området. I det sammanhanget ger Öresundsregionens särställning en gratischans till internationell marknadsföring. Dessutom finns en möjlig positiv bieffekt: Bättre marknadsföring av Öresundsregionen som ledstjärna för Östersjöns övriga gränsregioner kan öka det politiska trycket att slutligen få till stånd en insats mot de barriärer som ännu återstår i Öresundssamarbetet.
