Kort sagt: Öresundsministrarna i Danmark och Sverige har spelat ut sin roll. Lagom till Öresundsbrons femårsjubileum är det därför dags att lyfta över ansvaret för Öresundsfrågorna till respektive fackminister – samtidigt som det inrättas en dansk-svensk Öresundsombudsman som samlande kraft för Öresundsfrågorna.
Frågan är mer aktuell än någonsin och motiven delvis nya.
Av Thomas Frostberg
Rapidus chefredaktör
Funktionen med en Öresundsminister i Danmarks och Sveriges regeringar är överspelad, för att inte säga feltänkt från början. Öresundsministerns existens har uppfattats som ett bevis på regionens särskilda betydelse även på högsta politiska nivå. Det var på sätt och vis sant i samband med broinvigningen och åren därefter, när ett antal tunga integrationsbarriärer skulle rivas ner. Då behövdes en pådrivare i respektive regering.
Men sedan skatteavtalet 2003 har inte mycket hänt på det politiska området, vilket Rapidus konstaterat i tidigare snabbanalyser under våren. Under tiden har Öresundsfrågorna gått från att vara ett viktigt fokusområde till något mer vardagslikt. Samtidigt har integrationen rullat på i praktiken, utan politisk medverkan, något som märks till exempel på den ökande brotrafiken.
Att behålla en särskild Öresundsminister när frågorna blivit vardagsmat riskerar att leda till en minoritetsstämpel, där annars fullt berättigade krav kommer att uppfattas mer som gnäll från ett särintresse.
Dessutom är titeln Öresundsminister snarast en medial konstruktion, eftersom den är slagkraftigare än den formella titeln nordisk samarbetsminister. Det innebär att frågor som rör Öresundsregionen alltid riskerar att fastna i ett övergripande nordiskt perspektiv, i stället för att lösas direkt mellan Sverige och Danmark. (Danmark har visserligen sedan några år tillbaka delat på Norden- och Öresundsfrågorna, men fortfarande dominerar ett nordiskt perspektiv.)
Om ansvaret för Öresundsfrågorna lyftes över på respektive fackminister, beroende på vad saken gäller, skulle det kunna underlätta förhandlingar och beslut väsentligt. Dessutom blir kontaktvägarna kortare när allt inte måste gå genom ländernas samordnande Nordenministrar. Förhoppningsvis skulle det också innebära att fler ministrar kände ett direkt ansvar för Öresundsfrågorna, när de hamnar direkt på respektive ministers skrivbord.
Öresundsministrarna har för visso gjort nytta ibland. Till exempel är det Berit Andnors förtjänst att det svenska finansdepartementets ogenomtänkta förslag om avskaffandet av SINK-skatten för danska pendlare stoppades, om än i sista stund. Men när många av de stora integrationsfrågorna är lösta kan arbetet inriktas på återstående barriärer, som oftare ligger inom en enskild ministers ansvarsområde.
Däremot behövs fortfarande en samlande kraft som håller ett vakande öga på integrationens utveckling och de nya barriärer som upptäcks. Rapidus har tidigare föreslagit en särskild Öresundsombudsman, utsedd av de båda ländernas regeringar gemensamt och med ett tydligt handlingsmandat. Ansvaret skulle vara att fånga upp olika Öresundsfrågor och genom direkta kanaler in till de olika fackministrarna se till att problem löses enklare än i dag.
I andra fall handlar det snarare om att Öresundsombudsmannen genom opinionsbildning ska påverka privata företag att ändra sina regler, till exempel i frågor om post- och teletaxor eller bankavgifter över Sundet. Det gäller även kulturinstitutioner som ger olika rabatter beroende på vilken sida av Sundet besökaren kommer från.
Öresundsombudsmannen skulle också vara en naturlig knutpunkt för all information kring regionala frågor och bör därför omfatta nuvarande verksamhet inom bland annat ØresundDirekt. Dessutom kommer Öresundskomiteen att bli överflödig och dess uppgifter kan överföras till den nya Öresundsombudsmannen.
Ett särskilt starkt och aktuellt skäl för att inrätta en Öresundsombudsman just nu är den danska strukturreformen, som innebär att nuvarande kontaktpunkter för både den svenska regeringen och Region Skåne försvinner.
Många av frågorna som det svenska utrikesdepartementet i dag diskuterar med danska erhvervs- og økonomiministeriet kommer i framtiden att handläggas av de nya regionernas erhvervsfora, vilket försvårar kontakten eftersom den plötsligt sköts på olika politiska nivåer.
Dessutom kommer det inte längre att finnas en regional motpart för Region Skåne, eftersom Hovedstadens Udviklingsråd försvinner i och med strukturreformen och Storköpenhamn delas i två regioner.
En dansk-svensk Öresundsombudsman skulle vara den plattform som det fortsatta samarbetet kan byggas kring. Att inrätta posten redan nu skulle minska glappet i samband med att strukturreformen sjösätts 2007.
Detta är den tredje snabbanalysen om Örsundsintegrationen inför Öresundsbrons femårsjubileum 1 juli.
