Kort sagt: Svenska småbolag skyltar gärna med omsättning och tillväxt – danska berättar om resultat och lönsamhet. Men inte tvärtom.
I Sverige drar sig företagen för att tala om hur mycket de tjänar, och danska chefer envisas med att inte avslöja sin försäljning. Orsakerna är flera, men i grunden handlar det mest om tradition och historia. En större slutenhet i Danmark och en svensk rädsla för avundsjuka tillhör de huvudsakliga förklaringarna till skillnaden.
Större öppenhet skulle vara en fördel för alla, även för näringslivet.
Av Martin Ollhage
Danska företag har sedan länge haft en betydligt snävare syn på informationsgivning än vad som varit fallet i Sverige. Insynen i danska börsbolag har varit bristfällig, och är det delvis fortfarande. A. P. Møllers omvittnat ursvaga kommunikation med omvärlden är bara ett exempel, men kanske det tydligaste beviset på de danska företagens möjlighet till snårig och ofullständig informationsgivning.
Mycket har förbättrats på senare år, men traditionen kring vad som ska berättas för utomstående sitter i, även bland de mindre bolagen. Den allmänna slutenheten är därför huvudförklaringen till att danska småbolag generellt sett hellre visar upp sitt resultat framför sin omsättning. De flesta analytiker och andra bedömare är överens om att omsättningssiffran säger betydligt mer om bolagets förutsättningar än resultatet, med anledning av möjligheten att under enstaka år förskjuta resultatet i den ena eller andra riktningen.
Orsaken till att svenska företag hellre berättar om omsättningen än lönsamheten är ofta svenskarnas rädsla för avundsjuka. Ett sådant resonemang riskerar dock att bli alltför begränsat och istället bör man söka åtminstone en del av svaret i andra förklaringar.
Banksystemen i Sverige och Danmark skiljer sig väsentligt åt och kan vara en viktig orsak till skillnaden. I Danmark bygger systemet på en mängd mindre banker. I Sverige finns en tydlig koncentration med de fyra storbankerna i närmast ohotad ställning. De små bankerna har av naturliga skäl mindre utrymme för felbedömningar kring vem man lånar ut till och ställer därför ofta högre krav på att företagen tidigt ska visa lönsamhet. Trycket från bankerna på de danska tillväxtbolagen är därför hårt och bidrar till större målmedvetenhet bland företagen att från början nå lönsamhet. Knepet blir inte sällan betydligt mer utvecklingskostnader i balansräkningarna än vad som är fallet bland företagen i Sverige, som i större utsträckning väljer att föra delar av dessa kostnader rakt in i resultaträkningen.
Flera analytiker med verksamhet i både Danmark och Sverige konstaterar att omvärlden ser mer långsiktigt på nya bolag i Sverige. På den danska sidan finns en utbredd familjeföretagskultur där verksamheten omedelbart ska vara ett levebröd och toleransen för förluster därför är begränsad. Dessa förhållanden talar för ett tydligt danskt lönsamhetsfokus även i tidiga skeden respektive ett huvudsakligt behov i Sverige att visa att man kan växa och bli större.
Men det finns flera argument för varför det skiljer sig så uppenbart kring vad bolagen vill berätta. Traditionen med de många svenska storbolagen och det omfattande börssystemet har bidragit till en större öppenhet i Sverige – och därmed viljan att berätta om företagens storlek. Möjligheterna att justera resultatet är något sämre i Danmark, vilket motiverar att danska företag ser lönsamhetssiffrorna som mer rättvisande. Och så den svenska avundsjukan med utgångspunkt i Jantelagen, som även präglar näringslivet.
Slutligen konkurrensskälet – rädslan för att avslöja för mycket om sig själv, vilket skulle ge konkurrenterna information om exempelvis vilka bolag man skulle kunna köpa upp. Att detta skulle motivera en skillnad mellan Danmark och Sverige är dock svårt att se. Rädslan bör rimligtvis vara ungefär lika stor på båda sidor av Sundet.
Efter alla de intervjuer som Rapidus gjort med svenska och danska bolag genom åren kan vi konstatera att företagsledare i Sverige helst berättar om omsättningen och att de danska motsvarigheterna hellre väljer att visa upp resultatet. Trenden är tydlig. Rädslan att berätta för mycket är utbredd, men i många fall också överdriven. Om fler vågade berätta mer, skulle hela frågan avdramatiseras betydligt. Vi är dessutom övertygade om att en större öppenhet är bra för näringslivet, inte minst eftersom trovärdigheten skulle öka med en större uppriktighet.
