Kort sagt: Lundabolaget Decuma, som började som en avknoppning från matematiska institutionen vid Lunds universitet, har gjort en resa som flera innovativa företag i regionen kan dra lärdom av. Trots vass teknik förpackad i en nischad produkt och med tunga investerare som Sonys riskkapitalbolag i ryggen räckte det inte hela vägen på egna ben.
Kring årsskiftet såldes Decuma i en industriell affär, som kan sägas vara bra för alla parter – utom för investerarna.
Av Thomas Frostberg
CALGARY. Från 21:a våningen i en central kontorsbyggnad på sjunde avenyn i den gamla OS-staden Calgary ska framtiden för Decuma avgöras. Eller Zi Decuma som bolaget heter numera, efter att kanadensiska Zi Corporation köpt rättigheterna till Decumas teknik och tagit över personalstyrkan på Ideon i Lund.
Zi Corporation, som är noterat på Nasdaq- och Torontobörserna, grundades för snart tio år sedan kring ett patent för inmatning av kinesiska tecken via tangentbord – en särskild utmaning på små produkter som mobiltelefoner. Bolagets mjukvara eZiText finns i dag för cirka 50 språk och förutser vilket ord användaren är på väg att skriva in. eZiText finns i mer än 600 telefonmodeller och andra produkter från över 100 olika tillverkare, bland dem Sony Ericsson, Samsung och LG Electronics. Nyligen offentliggjordes att också Nokia är kund till Zi.
Decuma har å sin sida utvecklat en världsledande teknik för tolkning av handskrivna tecken. Fokus har legat på mobiltelefoner och handdatorer med tryckkänsliga skärmar. Teckentolkningen är så skickligt konstruerad att den också imponerat på de stora teknikföretagen i Japan och bland annat Sony bestämde sig våren 2003 för att satsa på Decumas mjukvara i sina handdatorer. Några månader senare gick Sonys riskkapitalbolag tillsammans med svenska Industrifonden in med kapital som skulle räcka för att nå positivt kassaflöde. Därmed skulle succén vara säkrad.
Men så vände turen – Sony lade ner sin satsning på handdatorer och de säkra intäkterna i budgeten var plötsligt försvunna. Någon omedelbar ersättare fanns inte, särskilt med tanke på att det normalt tar 12-18 månader från kontrakt med en ny kund tills denna börjar generera licensintäkter. Kassan skulle inte räcka så länge och samtidigt växte inte marknaden tillräckligt snabbt, eftersom mobiltelefoner med tryckkänsliga skärmar inte lanserades i den takt som bolaget räknat med. Den hårda nischningen, som ofta betraktas som en framgångsväg för ett innovationsbolag, hade blivit en återvändsgränd. Kostnaden för att sälja in lösningen till en marknad som var mindre än förväntat blev för hög.
Med en tynande kassa var förhandlingsläget tufft när bolaget gav sig ut på jakt efter en industriell partner och köpare. Det blev också något av ett chicken-race, där tänkbara köpare kunde räkna ner tiden och invänta att priset skulle sjunka. (Riskkapitalspåret övergavs tidigt, då varken ägarna eller ledningen bedömde det som rimligt att få in pengar i det läge som rådde.) I slutändan såldes Decuma för cirka en miljon amerikanska dollar, motsvarande cirka en tiondel av det kapital som pumpats in i bolaget av ägarna sedan starten 1999.
Finansiellt var det allt annat än en lysande affär, men med konkurs som enda alternativet, valde man att rädda bolagets teknik och arbetstillfällena för personalen i Lund.
Samgåendet med Zi Corporation ger dessutom fördelar sett både till produkter som kompletterar varandra och till marknadsnärvaro. Medan Decuma är starka i Japan har Zi sitt ursprung i teknik för den kinesiska marknaden. Zi jobbar med teckeninmatning via tangentbord, medan Decuma har lösningen för handskrift. Däremot har Decuma hittills bara släppts mjukvaror som kan tolka enstaka tecken, även om man jobbat med lösningar för skrivstil. Styrkan i Zi Corporation ligger i mjukvarans förmåga att förutse de ord användaren skriver. I framtiden kan Decumas tolkning av enstaka, handskrivna tecken alltså kombineras med ordförutsägelser från Zi.
Sett ur kostnadssynpunkt kan det gemensamma bolaget sälja flera lösningar parallellt, eftersom kunderna i de allra flesta fallen är samma bolag, men med olika telefonmodeller. Därmed i det närmaste halveras kostnaderna och utsikterna till framgång är betydligt bättre. Dessutom blir det gemensamma bolaget mer intressant som leverantör till mobiltillverkare som vill ha få, men starka partner.
För Zi Corporation är Lund också ett utmärkt nav för en starkare närvaro i Europa. Eller som Jacques LaPointe, Director Product Management vid huvudkontoret i Calgary, uttrycker det: I Lund kan man gå från kontoret till viktiga kunder och partner som Ericsson, Sony Ericsson, Teleca och Obigo. Och Nokia finns på andra sidan bron.
Kopplingen till Calgary då, vari ligger styrkan att ha en kanadensisk moder när många av telekombolagen redan finns på nära håll? Calgary, mest känd för sitt vinter-OS en gång i tiden, har i dag utvecklats till ett starkt nordamerikanskt IT- och telekomcentrum, inte minst inom wireless-området. I provinsen finns 2.500-3.000 bolag inom IT- och telekomindustrin, varav omkring 300 bolag specialiserade på trådlös teknik.
Lärdomen av Decumas resa är att hård nischning både kan vara en nödvändig väg till framgång, men också oväntat kostnadskrävande när produkter ska ut på marknaden. En industriell affär kan därför bli nödvändig för betydligt fler spjutspetsbolag i framtiden – och sannolikt blir det också en enklare väg för många investerare att komma till någon form av försäljning, när andra möjligheter (läs: börsnoteringar) i praktiken är stängda.
FAKTA
De största ägarna i Decuma vid försäljningen till Zi Corporation var:
Sony (22%)
Industrifonden (22%)
Olicom (17%)
Grundarna (14%)
Visionalis (9%)
Volito (8%)
