Kort sagt: Förhoppningarna om en kraftfull förstärkning av universitetens och högskolornas arbete med kommersialisering av forskningsresultat infriades inte när regeringen i förra veckan presenterade sin forskningsproposition.
En måttlig förstärkning av resurserna till universitetens holdingbolag, en ny utredning av holdingbolagens organisation och löst formulerade krav på handlingsplaner för kommersialiseringsarbetet var allt.
Av Thomas Frostberg
När dåvarande näringsministern Leif Pagrotskys särskilde förhandlingsman Claes de Neergaard hösten 2003 fick uppdraget att utreda det statliga riskkapitalets struktur ingick inte en översyn av universitetens och högskolornas arbete med kommersialisering av forskningsresultat i uppdraget. Det var ett beklagligt misstag redan då, men skadan skulle repareras i och med årets forskningsproposition.
de Neergaard kostade ändå på sig att i sin slutrapport kommentera holdingbolagens roll och efterlyste en bättre samordning mellan dessa och övriga delar av det offentliga systemet, framför allt den nya Innovationsbron. Dessutom önskade han mer pengar till holdingbolagen:
Jag hoppas att utbildningsministern finner det motiverat att lägga mer resurser på holdingbolagen, så vi får hela systemet från ax till limpa.
Några mer konkreta förslag hade han inte mandat att komma med.
I dag heter utbildningsministern – Leif Pagrotsky – och förväntningarna har varit höga på de förslag som skulle komma i forskningspropositionen kring just holdingbolagen och lärosätenas roll för att öka kommersialiseringen av forskningsresultat.
I stora drag handlar förslagen om att universitet och högskolor ska göra upp handlingsplaner för kommersialiseringsarbetet, reglerna för vem som äger rätten till forskningsresultaten ska ses över (vilket var känt sedan tidigare) och holdingbolagens roll ska utredas av en ny förhandlingsman. Det enda konkreta förslaget är ett tillskott på totalt 60 miljoner kronor till holdingbolagen under 2006 och 2007.
Sammanfattningsvis är förslagen för svaga och resurserna för små, även om det är steg i rätt riktning. Ett vässat förslag borde, enligt Rapidus mening, se ut ungefär så här:
– Handlingsplanerna för kommersialiseringsarbetet bör kopplas till öronmärkta pengar, som bara får användas till detta ändamål för att säkra att arbetet prioriteras. I forskningspropositionen föreslår regeringen att lärosätena ska ta pengar från den allmänna resursförstärkningen, vilket innebär intern dragkamp och stor risk att handlingsplanerna bara blir till tomma ord utan verklighetsförankring.
– Det bör också finnas en morot för de lärosäten som gör särskilt goda insatser på kommersialiseringsområdet. Universiteten kommer nämligen, tvärtemot vad många rektorer drömmer om, aldrig att bli rika på ägarandelar i avknoppningsföretag. Inte ens välkända Stanford-universitetet gör stora vinster på själva ägandet i sina avknoppningsbolag, utan snarare genom återkommande forskningsuppdrag och donationer. Nyttan av kommersialiserade forskningsresultat kommer istället samhället till godo. Därför bör framgångsrika lärosäten belönas genom ökade resurser till sina holdingbolag och enheter för tekniköverföring till näringslivet, på samma sätt som framgångsrika forskningsmiljöer får extra anslag i forskningspropositionen.
– Hoppa över den särskilda utrednings- och förhandlingsprocessen kring holdingbolagens roll i innovationssystemet. Tiden är allt för knapp och kunskapen finns till stora delar redan, bland annat i den förre förhandlingsmannen Claes de Neergaards huvud. Regeringen vill hitta former för färre och starkare holdingbolag genom regionala strukturer, men formerna för detta måste skapas regionalt, inte genom centrala direktiv. Dessutom existerar det redan samarbeten mellan lärosäten och externa innovationsstödjande organisationer på många orter. Se därför till att snarast samordna holdingbolagens arbete med den nya Innovationsbrokoncernen som just bildats, innan den strukturen har satt sig.
– För att holdingbolagen ska kunna bli framgångsrika behövs betydligt större resurser. Saken kompliceras förstås av att alla alltid vill ha mer, men de föreslagna 60 miljonerna räcker inte långt. I dagsläget har Sverige 14 holdingbolag som ska dela på pengarna. Enbart Lunds universitet har önskat ett engångsbelopp på 30 miljoner kronor till sitt holdingbolag. Dessutom finns många orter som saknar holdingbolag, men vill etablera sådana – bland annat Malmö högskola.
Över huvud taget investeras allt för lite pengar i att stimulera kommersialiseringen av forskningsverksamheten. Den svenska regeringens nya satsning på statligt riskkapital genom Innovationsbron med tillhörande verksamheter omfattar knappt två miljarder kronor över en tioårsperiod. Jämför det med Danmarks regering som tänker satsa 16 miljarder danska kronor på en högteknologifond – utöver den entreprenörsfond på 300 miljoner som dessutom bildats.
