Kort sagt: På måndag hålls det första styrelsemötet med EU:s nya smittskyddsmyndighet, som efter hård dragkamp inom Sverige hamnade i Stockholm. I Öresundsregionen var det annars många som hoppades och trodde på en placering i Malmö eller Lund, stärkt av närheten till Köpenhamn.
Men det står allt mer klart att trumfkortet Köpenhamn också blivit en belastning för Skåne. I kampen om de tunga etableringarna möts skånska företrädare av en rädsla för att danskarna ska ta hela vinsten vid en placering i Skåne.
Det tvingar fram ett nytänkande kring profileringen av regionen.
Av Thomas Frostberg
Det kan låta som dåligt skvaller eller kvalificerat skitsnack, men flera tunga beslutsfattare i Skåne har seriöst och något bekymrat det senaste året berättat för Rapidus hur de i kontakten med framför allt makthavare i Stockholm mötts av attityden Att ge något till Skåne vore att ge det direkt till Danmark. Då är det bättre att satsa skattekronorna på annat håll i landet.
Myten (?) om den överlägsna danska förhandlingstekniken har därmed lett till att det starkaste av alla marknadsföringsargument – Öresundsregionens kompletterande styrkor på båda sidor av Sundet – plötsligt blivit ett motargument.
Stockholmsområdet ska, även på objektiva grunder, ha varit överlägset i dragkampen om smittskyddsmyndighetens placering, men det förekom också anti-danska argument i kampanjen. Tydligast formulerades det av generaldirektören för svenska Smittskyddsinstitutet i Solna, Ragnar Norrby, som om Malmö/Lund-alternativet sade:
Då skulle det ju inte bli en myndighet i Sverige, utan i Danmark.
Per Belfrage, ordförande för Medicon Valley Academy, är den som sammanfattar dilemmat tydligast: Problemet är att uppfattningen över huvud taget existerar och att den ibland ligger Öresundsregionen i fatet. Däremot stämmer bilden av ständiga danska segrar inte med verkliga förhållanden, enligt de undersökningar som MVA gjort. Men argumenten lever och är av sådan infam karaktär att de är svåra att motbevisa.
En ledande företrädare för marknadsföringen av Köpenhamnsområdet som etableringsmöjlighet berättar också att han ensam fått stå för profileringen av Medicon Valley i flera internationella sammanhang, medan Invest in Sweden Agency bara pratat om Stockholm och Uppsala inför utländska biotekföretag och investerare.
Eftersom dansk-rädslan sällan förs fram i den öppna debatten, utan bubblar subtilt under ytan, är den näst intill omöjlig att hantera och argumentera emot. Tvärtom sopas problemet vanligen under mattan. I en del fall har uppfattningen till och med slagit rot hos skånska företrädare.
En som begripit möjligheterna i regionen och tänker äkta öresundskt är Nordenchefen för British Telecom, Anders Westkämper. I jakten på multinationella kunder är Norden en sammanhållen marknad för BT. Från Malmökontoret täcker 20 anställda både Sydvästsverige och Danmark. En dansk juridisk enhet finns visserligen, men inget fysiskt kontor, eftersom det är billigare att ha Malmö som bas för både svensk och dansk personal.
Det är den typen av känsla för regionens potential som i många fall fortfarande inte infunnit sig hos viktiga beslutsfattare i till exempel Stockholm. I stället blir Öresundsregionens vässade marknadsföring, baserad på ännu hårdare fakta och förnuftsargument, bara ett ytterligare hot under röd-vit flagg sett ur ett nationellt, svenskt perspektiv.
Det bevisar att Öresundsregionens poäng fortfarande fyra år efter broinvigningen inte trängt in särskilt djupt: Helheten är större än delarna. En av finesserna är just att en företagsetablering i Skåne också smittar av sig på Köpenhamn och vice versa.
Även om det är dragkamp i varje enskilt etableringsärende så vinner både Sverige och Danmark i längden på att Öresundsregionen får de bästa möjliga förutsättningarna att förverkliga sin potential. Talet om regionernas Europa är inte längre bara teori och det gäller att maximera nyttan av regionernas möjligheter, också för att det kommer staterna till godo i längden.
För trots allt tar tågresan från Kastrup till Malmö centralstation inte längre tid än snabbtåget från Arlanda in till Stockholm. Det är säkert skrämmande för några, men den bilden visar tydligare än mycket annat att något har förändrats på riktigt – och för alltid – i Öresundsregionen.
Vad tycker du? Debattera Rapidus analyser – skicka ett inlägg till debatt@rapidus.se
