Kort sagt: Arbetet med de nationella innovationsstrategierna i både Sverige och Danmark fokuserar på bättre förutsättningar för avancerad forskning, att öka kunskapsöverföringen till näringslivet och att skapa entreprenörsanda bland forskare.
Det är bra så långt, men när det gäller entreprenörstänkandet kan detta inte vänta tills studenterna når forskarnivån, utan måste föras in redan i grundutbildningen på universitet och högskolor.
Ett sätt vore att radikalt öka det internationella inslaget i utbildningarna. Samtidigt skulle studenterna bli betydligt mer konkurrenskraftiga globalt.
Av Thomas Frostberg
Studenter som pluggat utomlands en eller ett par terminer vittnar ofta om vilken betydelse detta haft för dem, både i deras utbildning och för den personliga utvecklingen. Utlandsvistelsen ger nya sociala och kulturella perspektiv och internationella kontakter som är till nytta, oavsett om man tänker sig en fortsättning som forskare eller ska arbeta i det privata näringslivet.
Ändå inskränker sig det internationella inslaget i många universitetsutbildningar i dag till engelskspråkig kurslitteratur.
I en tid som präglas så mycket av internationella relationer är det dags att ställa helt nya krav på de högre utbildningarna. Det räcker inte med mindre justeringar i dagens system, utan krävs mer visionära grepp för att skapa riktigt vassa studenter, doktorander och framtida professorer.
Tidpunkten är mogen att kräva att varje längre universitetsutbildning ska innehålla minst en utlandstermin för att leda fram till godkänd examen. Det kan låta radikalt och en hel del praktiska invändningar går att ställa upp, men i grunden är det en fullt rimlig tanke i en allt mer globaliserad tillvaro.
Det mest omedelbara problemet är finansieringen. Dagens studiemedelssystem i både Sverige och Danmark begränsar viljan och möjligheterna till utlandsstudier. Det är fortfarande för dyrt för många att ta steget och krav på utlandsvistelse skulle alltså riskera den breda rekryteringen till högre utbildning – förutsatt att inte systemet ändras, vilket blir nödvändigt. I dag är utlandsstudier fortfarande en lyx, som behandlas enligt särskilda regler och kräver en separat byråkratisk ordning. I ett läge där det i stället blir en naturlig del av grundutbildningen måste så väl studiemedelssystemet som finansieringen av studieplatserna vid universitet och högskolor anpassas. Produktionskostnaden för dessa utlandsterminer hamnar ju exempelvis på utländska lärosäten, eftersom utbytesplatserna inte kommer att räcka till. En del av dessa besparingar kan användas till att förbättra de ekonomiska villkoren för studier i utlandet, bland annat genom bidrag till utländska terminsavgifter.
Meritöverföringen är fortfarande ett problem för många utlandsstuderande. Om utlandsterminer blir en naturlig del av grundutbildningen skulle det tvinga fram ett fungerande system för värdering av utländska kurser och betyg.
Ytterligare en positiv effekt är att utlandsstudierna i många fall skulle stärka entreprenörsandan bland studenterna. Det står klart att entreprenörsperspektivet är betydligt mer närvarande i många andra länders utbildningar, inte bara i USA. Här hemma diskuteras problemet och lösningarna oftast i form av införande av kortare kurser i entreprenörskap på ingenjörsutbildningarna. Det vore ett steg framåt, men skulle inte på långa vägar ändra grundsynen på entreprenörskap, varken på universiteten eller i samhället i stort. Den som däremot bor i och upplever ett annat system under en längre tid får naturligtvis nya perspektiv med sig hem.
En verklig internationalisering av den högre utbildningen låter sig inte göras på ett år eller två, men perspektivet måste lyftas in i de nationella innovationsstrategierna för att göra innovationssystemen i Sverige och Danmark mer kompletta.
Vad tycker du? Debattera Rapidus analyser – skicka ett inlägg till debatt@rapidus.se
