Kort sagt: Öresundsregionen finns inte nämnt med ett ord i sommarens stora politiska överenskommelse i Danmark kring strukturreformen, som berör kommun- och regionindelningen. Därför vet ingen vem som ska fatta de danska besluten i Öresundspolitiska frågor framöver.
Rapidus menar att allt talar för att staten och det danska näringsdepartementet får ta långt större ansvar för integrationen. Under hösten måste lobbyarbete därför sättas in för att inom departementet skapa en ny stark Öresundsenhet med politisk handlingskraft.
Av Keld Broksø
Man kunde lika gärna ha slängt den gamla Danmarkskartan torsdagen den 24 juni. Då kom den danska regeringen och Dansk Folkeparti överens om en strukturreform som från 2007 säger adjö till amterna och välkommen till fem nya regioner – men också sätter stopp för en stärkt Öresundspolitik.
Innan sommaren helt övergår i höst är det tid att agera, om något ska göras åt misstaget att Öresundsregionen inte nämns med ett ord i den slutgiltiga strukturöverenskommelsen. Ännu kan ingen svara på den centrala frågan:
— Vem ska nu ta de politiska besluten i Danmark när det gäller Öresundsområdet?
Ett politiskt vakuum uppstår på grund av flera förändringar: Region Skånes samtalspartner Hovedstadens Udviklingsråd (HUR) försvinner, Hovedstadens Sygehusfællesskab upphävs samtidigt som Roskilde Amt och därmed det mesta av kusten ut mot Køge Bugt läggs in under region Själland samt att Hovedstadsregionen ut mot Öresundskusten blir tandlös, eftersom det framför allt är sjukhussamarbete man ska ägna sig åt. När det kommer till näringslivsfrämjande ska det i framtiden ske via erhvervsfora, som ska koordinera utvecklingen och då inte nödvändigtvis inom regiongränserna.
Så frågan kvarstår: Var i allt detta hittar vi Öresundsregionen?
Ramarna är nu fastlagda, men detaljerna – däribland Öresundspolitiken – svävar ännu fritt och är föremål för förhandlingar under de kommande månaderna. Därför inleder Rapidus höstens snabbanalyser med en efterlysning av Öresundspolitiken och en uppmaning till regionens aktörer att baxa tillbaka Öresundsfrågorna in på dagordningen.
Ett konkret exempel på det stand-by-läge vi hamnat i är den konferens som hölls på Sorø Akademi i februari under namnet Vækstshop Øresund. Målet var att ge politikerna förslag på vad som nu måste göras, sedan skatteavtalet rotts i hamn. De 60 tungviktarna från näringsliv och offentlig sektor kom upp med 24 olika idéer inom innovation, entreprenörskap, humankapital och information för att få fart på tillväxten i Öresundsregionen. Men sedan har förslagen strandat, för ingen vet vem som ska genomföra dem i praktiken.
Rapidus har ofta kritiserat den allt för vildvuxna snårskogen av Öresundsorganisationer och efterlyst en mer samlad insats. När strukturreformen nu inte landade i något beslutsmässigt, politiskt Öresundsorgan är den frågan aktuell igen. Det är bra att vi har fått ett skatteavtal på plats, men många andra saker återstår att lösa. Däribland överenskommelser som gör det lättare att agera på tvärs över Sundet. Även efter skatteavtalet är det fortsatt svårt att överblicka regelverken och de måste därför förenklas på politisk väg. Det finns också certifieringsproblem som kräver politisk hjälp. Lösningen på problemet med det politiska vakuumet är att skapa en förstärkt Öresundsenhet inom det danska erhvervsministeriet.
Det kan låta motsägelsefullt i en fråga som rör regionalisering, men mer vidlyftiga idéer som ett gemensamt Öresundsparlament kommer inte att förverkligas. Därför är det viktigt att skapa politisk kompetens genom en stark departementsenhet som har muskler att få saker genomförda. Just nu finns ingen aktör i den framtida strukturen som ens liknar en dansk representant i Öresundsfrågorna. Den enda lilla fingervisningen är att strukturreformen slår fast att den överordnade planeringen är statens område: Det vill säga ministern, som trots allt sitter närmare det lagstiftande folketinget, än de nuvarande kommunal- och amtspolitikerna. En näringsminister med en stark Öresundsenhet kan i handling och genom sin ställning signalera att man fortfarande tar Öresundsregionen på allvar från dansk sida. Det kommande halvåret, medan strukturreformens detaljer läggs fast, får därför inte gå förlorat så att den danska beslutskompetensen på Öresundsområdet rinner ut i sanden.
När Øresund Industri- & Handelskammare före sommaren presenterade sitt Øresundsindex hade det ökat från 57 till 60 på en 100-gradig skala. Bekymrande var att företagen hade lägre förväntningar för sina aktiviteter på tvärs av Sundet under de kommande åren. Därför måste utvecklingen få bättre fart – och det kräver just den politiska handlingskraft, som strukturreformen tills vidare har satt stopp för.
