Kort sagt: Att säga upp halva personalen och lägga ner all tidig forskning kan se ut som en desperat åtgärd från ett bolag i kris. Active Biotechs siffror visar också att kassan bara räcker ett år till, trots emissionen förra våren. Men ser man till de vetenskapliga resultaten blir bilden en annan. Alla företagets fyra huvudprojekt visade goda resultat 2003 och om några år kan de generera stora intäkter. Under rådande kapitalförhållanden är nedskärningarna snarare offensiva än desperata.
Av Lisa Kirsebom
När finansmannen Bo Håkansson 1998 köpte Lund Research Center från Pharmacia och döpte om det till Active Biotech betydde det att en avdelning för förbättring av läkemedelssubstanser skulle göras om till en komplett forskningsorganisation. Sex år senare har samma organisation fyra substanser i kliniska prövningar: SAIK-MS mot multipel skleros, TTS mot lungcancer, TASQ mot prostatacancer och 57-57 mot den autoimmuna sjukdomen SLE.
Det är nu styrelse och ledning rustar sig med yxa istället för hyvel, kapar bort all forskning i tidig fas och trycker på pausknappen för projekt som inte nått klinisk fas. På så vis ska bolagets kostnader minskas med 100 miljoner om året.
Man kan se två orsaker till de drastiska åtgärderna: kapitalmarknaden är tuff, och forskningen har gått bra. Vi tar det sistnämnda först.
Substansen SAIK-MS är den som ligger längst fram, med fas III-studier planerade för i år och en potentiell marknad som omsätter 3,5 miljarder dollar årligen. På den marknaden vill Active Biotech lansera det första läkemedlet som inte tas som injektion, utan oralt. Det är ingen tvekan om att det finns stora pengar att hämta om allt går vägen. Men enligt företagets egna beräkningar kan en färdig version av MS-medicinen i bästa fall lanseras 2008. Det är lång tid att överleva för ett företag med årliga kostnader på 300 miljoner kronor. I det sammanhanget räcker inte förra årets nyemission på drygt 200 miljoner särskilt långt. Om företaget fortsatt att satsa så brett som de gjort hittills, hade de riskerat inte bara den tidiga forskningen utan hela bolagets framtid.
Active Biotech lär inte bli sist med åtgärder av det här slaget. Fler breda forskningsbolag som ännu inte nått marknaden med något preparat kommer att tvingas snäva in verksamheten när de väl finner en fungerande substans. Goda resultat kan alltså tvärtemot förväntningarna bli en signal att skära ner, eller åtminstone bygga om.
Men den som tar en noggrann titt på siffrorna inser att de kostnadsminskningar som nu planeras faktiskt inte heller räcker. Active Biotech behöver stärka kassan redan i år, och så är det också tänkt. Fas III-studien på SAIK-MS ska göras i samarbete med en partner, och därmed ska Active Biotech till sist börja få intäkter.
Men faktum kvarstår. 98 anställda får gå, och med sig tar de år av erfarenhet. Projekt som kostat pengar och tid skrotas, eller läggs i malpåse med risk att bli inaktuella. Hade man kunnat undvika det?
Ja, med mer pengar. När det nu är svårt att få maximalt stöd från investerare och aktieägare i en bred forskningssatsning, så hade det kanske lönat sig bättre att prova andra vägar. Utlicensieringar och samarbeten i preklinisk fas, för att rädda en del av de projekt som man inte kunde fokusera på själv, hade inte bara dragit in en del pengar i bolaget, utan också skapat förtroendekapital. Proof of company behövs lika mycket som proof of concept. Ett bioteknikföretag som kan visa att de större läkemedelsbolagen tror på deras koncept tar poäng hos ägare och potentiella investerare.
Nu bryter företaget istället sin kedja av produktidéer, något som kan bli ett problem om fem eller tio år. Men utan nedskärningarna riskerar Active Biotech att försvinna helt inom samma period. Alltså tar man chansen att bli framgångsrika, och accepterar att lösa återväxten i laboratoriet senare.
Active Biotech har med sina knappt 200 anställda varit ett av Lunds största bioteknikbolag – men för att vara stort är det rätt litet. Läkemedelsjättarna har råd att baserat på egna vinster hålla sig med projekt i alla faser, men små bioteknikbolag kräver riskkapital i mångmiljardklassen för att göra samma sak. Något sådant existerar inte i Sverige i dag. Då återstår att satsa på specialitet snarare än bredd, tills marknaden och budgeten tillåter annat.
