Kort sagt: Den pågående debatten om innovationer och entreprenörskap har både i Danmark och Sverige allt för ensidigt kommit att handla om finansiella problem, skattefrågor och byråkrati vid bolagsbildande.
De många upptäcker och innovationer som redan i dag görs inom etablerade företag, men ofta hamnar i byrålådan, har i stort sett glömts bort. Här finns en underutnyttjad resurs för alla politiker och näringslivsföreträdare som vill skapa ett bättre innovationsklimat.
Av Thomas Frostberg
När det gäller kommersialisering av forskningsresultat från den akademiska världen har det länge pågått en debatt om hur systemet kan göras bättre. I samhällsnyttans namn accepteras inte längre att viktiga kunskaper fastnar i dammet på universitetens bokhyllor, bara för att forskaren inte själv vill bli företagare. Det finns mycket kvar att göra även på detta område, men det är påtagligt hur mycket längre debatten har kommit här jämfört med inom det privata näringslivet.
Privata företag tycks leva i en fredad zon i sammanhanget, trots att de många gånger byggt sin framgång med hjälp av offentligt stöd i olika former, inte minst genom tillgång till offentligt finansierade forskningsresurser. Ändå är det helt legitimt för en storkoncern att skrota en bra idé som uppstått inom det interna utvecklingsarbetet, bara för att idén ligger utanför bolagets kärnverksamhet. Rättighetsfrågor blockerar dessutom normalt för anställda att knoppa av projektet och köra vidare på egen hand. Här krävs en grundläggande förändring i företagsledningarnas mentalitet.
Alla bolag kan inte bedriva en intern riskkapitalverksamhet, populärt kallad corporate venture på nysvenska, där de själva förvaltar riskfyllda projekt i tidig fas. Däremot är det fullt rimligt att begära att ledningen tar fram en strategi för hur egna innovationer ska hanteras när de visar sig ligga utanför huvudfåran. Vem ansvarar för frågan i ledningsgruppen? Hur ska rättighetsfrågor hanteras? Kan bolagets befintliga patent lånas ut till ett avknoppningsbolag under utvecklingstiden, utan krav på licensbetalningar innan man når kommersiell fas. Och så vidare.
Det finns både offentliga och privata stödorganisationer som redan i dag kan ta sig an potentiella avknoppningsprojekt, men det duger inte att vänta med att etablera dessa kontakter tills förslagen ligger klara – då är byrålådan nämligen alltid en enklare utväg.
Vad har bolagen att vinna på ett sådant aktivt arbete med innovationsfrågor? Den vanligaste tanken brukar handla om ägarandelar i avknoppningsbolagen med möjligheter till framtida vinster, men det kräver att man också fortsatt är villig att lägga tid och engagemang på sidoverksamheten. Då ligger en organiserad corporate venture-lösning närmare till hands.
Poängen med en aktiv strategi för hur innovationer och avknoppningar ska hanteras är att det skulle uppmuntra till mer nytänkande bland de anställda, vilket också med säkerhet leder till fler idéer och förslag på utveckling av befintliga produkter i kärnverksamheten. Det är i sig ett viktigt bidrag till utvecklingen av det befintliga näringslivet och ett mer innovativt samhälle parallellt med möjligheterna till spännande avknoppningsbolag.
Det handlar mycket om att ändra tankebanor, vilket ställer särskilda krav på de personer som i dag leder debatten om innovationer, entreprenörskap och tillväxtfrågor. När Anders Fogh Rasmussen och hans regering förhandlar med övriga partier om att etablera en framtidsfond för högteknologisk utveckling i Danmark på hisnande 16 miljarder danska kronor, troligen finansierad genom utförsäljning av statliga bolag, måste innovationsfrågan belysas i ett bredare perspektiv. Det räcker inte med nya pengar, även om det kommer att innebära en påtaglig hjälp.
Dansk Industris VD Hans Skov Christensen och andra näringslivsföreträdare måste förpliktiga sig att börja jobba med innovationsfrågor inom sina medlemsföretag, som ett villkor för inrättandet av fonden. Exakt hur ett sådant system bäst utformas är förhoppningsvis en fråga som det av Mandag Morgen initierade Innovationsrådet kan ta sig an.
När Göran Persson nästa gång träffar Svenskt Näringslivs VD Ebba Lindsö och alla de fackliga företrädare som ingår i regeringens tillväxtsamtal bör han en gång för alla sopa skattefrågorna av bordet genom att förklara att de är lösta inom finansdepartementet och deklarera att gruppen nu ska börja ägna sig åt viktigare frågor: Hur släpper vi loss innovationskrafterna i det svenska näringslivet?
Risken är bara att det blir dödstyst i rummet, eftersom de flesta närvarande själva inte har en aning om hur det går till att driva företag, utan enbart har nått sina positioner genom att klättra på politiska och fackliga karriärstegar hela livet.
Persson är i så fall välkommen att ringa, så lovar Rapidus att ge honom namnet på tio erfarna och innovativa företagsledare i Öresundsregionen.
