Rapidus frukostmöte drog som vanligt fullt hus när Industrifondens VD Lars Öjefors hemligheter avslöjades inför en morgonpigg publik.
Bland hans mer okända sidor finns en särskild koppling till bokstaven T, som i T-röd, tepåsar och tvättmedel.
Drygt 110 personer kom för att lyssna när Jan Wifstrand intervjuade Lars Öjefors.
Överst till vänster: Rickard Nilsson från Electrabel, Magnus Holst från Peer Communication och Per Håkansson från Flextronics.
Nederst: Stefan Langåker från Ernst & Young började arbetsdagen med frukostmöte. Rapidus Lisa Kirsebom prickar av.
Under Lars Öjefors tid som VD för Industrifonden har Sverige haft sex näringsministrar. Bara en har träffat honom. De övriga fem är en erfarenhet fattigare än de drygt 110 personer som samlades i ljusgården hos Ernst & Young på tisdagsmorgonen.
På Rapidus första frukostmöte i höst fick de nämligen chansen att möta riskkapitalisten Öjefors, när Rapidus grundare Jan Wifstrand intervjuade honom om allt från medfinansiering till jazzfestivaler.
Det är ju förfärligt att ministrarna inte bryr sig om att prata med dig, säger Jan Wifstrand häpet.
Lars Öjefors låter sig inte uppröras.
Tja, jag har inte känt något behov av att tala med dem. Men de hade kanske haft glädje av det, säger han och drar på munnen.
Om landets näringslivspolitik nöjer han sig med att säga att den har en ganska stor utvecklingspotential. Elakare repliker än så blir det inte den här morgonen, från en man med rykte om sig att kunna vara en smula vass. Men 1,3 år i snitt på posten som näringslivsminister, det är för kort tid för att hinna bli bra på ett så svårt jobb, menar Lars Öjefors.
Han borde veta, som varit Industrifondens VD sedan 1995 och sett politikerna komma och gå.
1979 bildades stiftelsen Industrifonden, då med 1,5 miljarder kronor i kassan. I dag är det 3,5 miljarder och regeringen utser fortfarande styrelsen. Inga politiker syns dock till i den, bara tjänstemän från departementen. De senaste åren har fonden investerat knappt en halv miljard om året, något som betytt en allt större marknadsandel när investeringarna överlag blivit färre och mindre. Nu är Industrifonden engagerad i nästan vartannat svenskt bolag som får riskkapital.
Är det ett mått på Industrifondens förträfflighet eller på att andra gör för lite?, frågar Jan Wifstrand.
Både och, svarar Öjefors.
Att Industrifonden borde göra mer vill han inte riktigt gå med på. Att behålla investeringstakten i den svacka som råder är att göra mer, menar han. Dessutom räcker det inte med bara kapital – det ska vara intelligent kapital, betonar fondchefen.
Jag skulle tro att hälften av dem som sitter här i dag tycker att pengarna är viktigare än kompetensen, säger Jan Wifstrand och många i publiken ler.
Men Lars Öjefors står på sig, och hävdar att i de 30 till 40 procent av Industrifondens bolag som går åt skogen så handlar det nästan alltid om dålig ledning; ytterst sällan om dåliga produkter. För den i publiken som är intresserad – där sitter bland andra Anders Dellson från Mitrion, Nils Homann från Malmöhus Invest och Susanne Nykvist från LifeAssays – bjuder han sedan på en kort förklaring av hur man kommer åt kapitalet som ligger och väntar i fonden.
Gå in på Industrifondens hemsida, titta på listan över investeringsansvariga – de har alla akademisk bakgrund – och ta kontakt med den som har erfarenhet av just ditt område. Därefter, om man har tur, följer en grundlig undersökning av företaget och hjälp med att upprätta en affärsplan. Industrifonden tar även kontakt med andra investerare. En krona för en krona är vad som gäller; medfinansieringen (som bytt namn från motfinansiering, som inte lät lika positivt) är regel.
Av Industrifondens 43 anställda sitter två i Skåne.
Är det rimliga proportioner, tycker du? frågar Jan Wifstrand.
Av våra elva regionala bolag finns två i Skåne, det tycker jag visar på tyngd, svarar Lars Öjefors.
Rapidus tradition trogen tar Jan Wifstrand också klivet in i den mer personliga sfären, något Lars Öjefors sällan talar om. En liten stereo med cd-spelare åker fram på bordet, och några takter av en välkänd jazzmelodi spelas upp.
Och han är välkommen ut ur buren, skojar Jan Wifstrand när musiken tonar bort.
Jazzfantasten Lars Öjefors identifierade inte bara melodin och kompositören – Splanky av Count Basie – utan även gitarristen, och belönas med en applåd från publiken.
En av våra bästa investeringar kommenterar Industrifondens VD en satsning på Stockholms jazzfestival i somras, och konstaterar att kulturella engagemang kan ge bra avkastning.
Men publiken har en större överraskning kvar innan det är dags att gå till arbetet. Stereon får sällskap av en flaska T-röd.
Trots alla insatser inom Industrifonden – är det detta som ska bli ditt stora eftermäle? frågar Jan Wifstrand.
Få känner väl i dag till att forskningsingenjören Lars Öjefors var en av skaparna bakom T-serien – först blå, sedan röd, och så gul. Ett litet spår av fondchefen finns i snart sagt varje svenskt hem. På tiden för T-röd sysslade han även med tvättmedel och tepåsar. Tvättmedlet var ett av Sveriges bäst sålda.
Vem har egentligen lärt dig att göra affärer? frågar Jan Wifstrand.
Lars Öjefors tvekar inte länge.
Det har jag alltid gjort, konstaterar han.
Text: Lisa Kirsebom
Foto: Kristoffer Lindblad
Läs referat från Rapidus tidigare frukostmöten:
