Kort sagt: Förslaget att slå samman informationstjänsten Øresunddirekt med marknadsföringsbolaget Øresund Network är helt riktigt, men inte tillräckligt.
Öresundsregionens främsta problem är inte brist på resurser för informationsarbete, utan att uppgiften i dag är spridd på för många händer.
Vad som behövs är en samlad organisation under stark ledning – en Öresundsombudsman.
Av Thomas Frostberg och Keld Broksø
På måndag samlas tjänstemän från de danska departementen för att diskutera Öresundsintegration och jämföra hur långt de kommit med olika frågor. Öresundsfrågan skär rakt igenom den traditionella departementsuppdelningen och gör det svårt för allmänheten att orientera sig och utkräva politiskt ansvar.
Ett exempel på effekterna av ansvarsspridningen finns i det pendlarcenter som det danska skattedepartementet är på väg att bygga upp, troligen i Köpenhamns kommuns regi. Tanken är god, att alla danska pendlare med skatteproblem kan vända sig dit, men inom näringslivet undrar man över frånvaron av en sammanhängande politik och service.
Ole Kjerulf-Jensen, VD för Ferring med många pendlare bland sina anställda, har nyligen skrivit till bland annat skatte-, arbetsmarknads- och socialministrarna och frågat varför de inte skapar ett center, som förutom skatteproblem också kan svara på frågor inom social- och arbetsmarknadsområdet. Den enda reaktion han hittills fått är att synpunkterna är mottagna och ska tas till vara i det fortsatta arbetet.
Situationen är likartad i Sverige. I den svenska riksdagen fick Berit Andnor, nordisk samarbetsminister med ansvar för Öresundsfrågorna, i veckan en fråga om taxorna på Öresundsbron. Men frågan besvarades av en annan minister, infrastrukturminister Ulrica Messing, eftersom broar och vägar är hennes ansvar.
Andnor tog över Öresundsansvaret från Leif Pagrotsky när denne blev näringsminister, men han är fortfarande involverad i vissa Öresundsfrågor, bland annat när det gäller handel och EU:s inre marknad.
Nästan lika rörig är bilden när det kommer till raden av marknadsföringsorganisationer, som har svårt att nå igenom med sina respektive Öresundsbudskap.
Sammanslagningen av Øresund Network och telefon- och webbservicen hos Øresunddirekt har drivits fram av sparkrav från regeringarna, men borde egentligen ha skett tidigare och av rent offensiva skäl. Det finns ingen anledning att skvätta pengar åt många olika håll. I stället är det dags att skapa en så kallad one-stop-shop för Öresundsfrågor som många talat om, men ingen hittills lyckats åstadkomma.
Det skulle underlätta för medborgare som söker svar om skatter och socialförsäkringar för pendlare, liksom för företag som ska anställa personal från andra sidan eller etablera dotterbolag på tvärs över Öresund. Därför är det självklart att även informationskontoret Øresunddirekt vid Stortorget i Malmö bör integreras i den sammanslagna organisationen, liksom det kommande kontoret för pendlarinformation i Köpenhamn.
Men även bredare frågor kring Öresundssamarbeten, marknadsföring och opinionsbildning i Öresundsfrågor bör ingå i denna knutpunkt. Tioårsjubilerande Öresundskomiteen är därför ytterligare en naturlig part i en ny paraplyorganisation.
En samlad organisation underlättar också kontakterna med andra aktörer som försöker marknadsföra delar av Öresundsregionen: Copenhagen Capacity, Position Skåne, Medicon Valley Academy, Øresund IT Academy, IT-Branchen Oresund och så vidare…
Behovet av samordning är dock bara ena halvan av problemet/lösningen. De initiativ som redan finns är dessutom allt för osynliga och okända. Öresundsregionen behöver en person som kan föra regionens talan gentemot regeringarna, de spridda departementstjänstemännen, riksdagen/folketinget och chefer för de myndigheter som trilskas i gränsfrågor.
I dag finns ingen opinionsbildning av vikt kring barriärfrågor och andra integrationshinder. Enskilda som drabbas av problem kan i bästa fall få hjälp och råd av berörd myndighet eller får betala dyrt för samma råd från exempelvis skattekonsulter. Men när var Öresundsskatterna senast en het fråga i riksdagen/folketinget eller nationella medier?
Och vem är känd hos en bredare allmänhet för att driva frågorna?
Berit Andnor har utsett Poul Schlüter till sin barriärbekämpare under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet, men dels är posten bara ett tillfälligt arrangemang, dels gäller uppdraget gränshinder i hela Norden. Dessutom har Schlüter inga andra befogenheter än att ge goda råd.
Öresundsregionen är en för viktig angelägenhet för att enbart lämnas till lokala och regionala politiker att sköta eller att vara ett deltidsområde för strängt upptagna ministrar.
En Öresundsombudsman med myndighetsstatus skulle både personifiera den samlade informationscentralen gentemot medborgarna och samtidigt kunna agera kraftfullt på politisk nivå för att röja undan den mängd hinder som fortfarande återstår.
Dessutom kan ombudsmannaämbetet vara äkta gränsöverskridande på ett annat sätt än två Öresundsministrar kan vara med respektive nationella perspektiv att ta hänsyn till.
Tidpunkten är väl vald. En dansk strukturkommission utreder en ny geografisk indelning av kommuner och amter samt statens ansvarsområde. I Sverige kan en parallell ansvarsutredning ta sig an frågan om en Öresundsombudsman som del av Öresundsregionens framtida administrativa struktur.
Fortfarande snart tre år efter broinvigningen återstår så mycket att göra för Öresundsintegrationen att regionen förtjänar en egen dansk-svensk ombudsman.
