Kort sagt: Michael Mathiesen, Jan G. Nilsson, Jonas Birgersson – listan med namn som fått personifiera IT-branschens uppgång och fall kan göras betydligt längre.
Nu laddar många av de gamla stjärnorna för sin återkomst. Men något har hänt längs vägen. Förberedelserna sker nämligen i huvudsak i det tysta.
Av Thomas Frostberg
Den snabba nedtur som drabbade de forna IT-hjältarna efter deras framgångar i både medier och på finansmarknaden borde ha knäckt även de tuffaste. Det är därför lätt att tro att den tystnad som omger många tidigare förstasidespersoner beror på att de sitter hemma och grubblar på vad som gick galet.
I själva verket är det precis tvärtom. Många av dem som var med och ledde IT-racet från början förbereder som bäst sin återkomst.
Men en väsentlig sak skiljer situationen från förra gången det begav sig: Tonläget.
Då var det maximal medieexponering, i dag är det snarast locket på.
Serieentreprenören Jan G. Nilsson, god för mer än en miljard när SwitchCore-aktien låg på topp, har köpt de begagnade möblerna från riskkapitalbolaget Itacts nedlagda Lundakontor. Från en lokal i bottenplan på Edison Park i Lund kör han konsultverksamhet i egna bolaget Winto. Flera projekt har smugits igång, ett par av dem söker riskkapital – uppmärksammade i Rapidus, men ingen annanstans. Kontrasten är uppenbar jämfört med hösten 2000 då Nilsson planerade en riskkapitalfond i miljardklassen och fick stora rubriker.
En annan av SwitchCore-grundarna, Per Andersson, filar på nästa projekt med hemmakontoret som bas, men än så länge är det hemligt. Under tiden är han aktiv i några lokala bolag, bland annat doldisen GoalArt, som har Gambro och tre kärnkraftverk som pilotkunder.
Även Michael Mathiesen, Danmarks välkände IT-riskkapitalist, har sedan sommarens konkurs för 2M Invest legat lågt med sina framtidsplaner. Samtidigt har han jobbat på lika mycket som tidigare. Det handlar om konsultuppdrag för bolag i Skandinavien, England och USA, men mer får vi inte veta just nu.
Lite mer öppna har det gamla gänget bakom Aspiro och Netch, herrarna Dennersten-Svedberg-Adolfsson-Månsson, varit på sistone i sina försök att skapa ett TIME-kluster i Malmö och Öresundsregionen utifrån föreningen M-Town. Deras kombination av affärsmässigt tänkande och regionala visioner ser mycket spännande ut.
Birgersson då. Han platsar väl knappast i sällskapet för tystlåtna?
Jo, på sätt och vis. För även om klockan vridits tillbaka de senaste veckorna med rubriker om 700 procents kursuppgångar för Labs2 i Lund, så har det nästan aldrig skrivits på ett begripligt sätt om vad bolaget sysslar med.
Mycket kan sägas om den gamle Framfabchefens (o)förmåga att leda företag, men han har trots allt bidragit till att lyfta bredbandsfrågan i Sverige. Birgerssons nuvarande visioner om att skapa lösningar för bredbandsåtgång utan fasta bindningar till dyra operatörer förtjänar mer uppmärksamhet. Det kan bredda marknaden för en rad tjänsteföretag som hindras av dagens lösningar för Internetuppkoppling.
Det är inte bara verkligheten kring riskkapitalmarknaden och börsen som ändrats, även entreprenörernas sätt att kommunicera är annorlunda. Läxan är, precis som i fallet med riskkapitalet, att man ska ha kommit en bit på vägen innan det är dags att börja snacka och be om pengar.
Frågan är bara hur länge den nya blygsamheten varar.
Medierna har bidragit till utvecklingen. Intresset för att skriva om nya innovationer är för tillfället rekordlågt och några tunga investeringsnyheter finns inte att uppmärksamma. Men pendeln kommer att svänga tillbaka – med kraft.
Trots allt tal om lärdomar från IT-boomen finns det alltid plats för nya hyper. Det intressanta blir att se hur de gamla frontfigurerna agerar utifrån sina tidigare erfarenheter.
