Kort sagt: Regionens bioteknikföretag må vara globalt orienterade, men i styrelserummen talas det fortfarande mest danska i Danmark och ännu oftare svenska i Sverige. Det går inte ihop.
Av Arne R. Steinmark
När årets stora händelse i regionen på bioteknikområdet, Scandinavian Biotech Arena, invigs nästa vecka i Malmö är förväntningarna högt ställda. Det blir ett test på om samarbetet mellan de tre organisationerna Connect Nordica, Medicon Valley Academy och Stockholmsmässan kan omsättas till ett enastående evenemang som inte bara är attraktivt för en regional publik, utan också kan bli en internationell magnet. Det blir spännande att se om det multikulturella Malmö också kan ge ett intryck av mångfald på utställningsområdet.
För globalisering och internationalisering är nyckelord för bioteknikföretagen. Men tittar man in i styrelserummen så visar det sig, med ganska få undantag, att där talas bara danska eller svenska. Lite mer svenska, lite mindre danska.
Det går tvärt emot bolagens vilja att framhålla en internationell profil, något som brukar komma till uttryck i sammansättningen av vetenskapliga rådgivande grupper, så kallade advisory boards, och i valet av samarbetspartner. Men på affärssidan vänder företagen sökarljuset inrikes, något som framgår av en rundringning som Biotech Denmark just har genomfört.
Företagen nämner i stora drag två orsaker till att de rekryterar styrelsemedlemmar lokalt. Det intressanta är att förklaringen ser olika ut i Danmark och Sverige. I Danmark säger man att amerikanska styrelseledamöter är (för) dyra, svåra att rekrytera och att det i praktiken är en stor utmaning att få dem att följa bolagets verksamhet i tillräcklig utsträckning. Det geografiska avståndet gör att besök blir sällsynta och nätkonferenser är en dålig ersättning. I Sverige är förklaringen att svenskarna anser att de själva besitter den nödvändiga internationella erfarenheten, som de ofta har inhämtat genom arbete i AstraZeneca eller Pharmacia.
I ett läge där företagen i större omfattning ska konkurrera om riskkapitalisternas uppmärksamhet på ett europeiskt plan och måste rusta sig genom internationella allianser är den nationella självgodheten ett paradoxalt inslag.
Synar man de danska företagen närmare i sömmarna finner man dessutom att det i flera av styrelserna bara sitter Köpenhamnare. Inte en enda representant från Jylland har smugit sig in. Det är oklokt av bolagen att vara så inåtvända. Det är nödvändigt med mångfald om de ska utvecklas och inspireras. Det är nödvändigt med ett brittiskt, amerikanskt eller tyskt perspektiv på de skandinaviska bioteknikföretagens verksamhet, om det affärsmässiga nätverket och de ekonomiska möjligheterna ska bli större.
Det är förståeligt att en styrelsemedlem, för att kunna utföra sin uppgift, måste deltaga aktivt och föra en tät dialog med företagsledningen. Och kanske är det näst intill omöjligt att få tag i en kvalificerad amerikan som kan leva upp till de kraven, men nog måste det i alla fall finnas europeiska kandidater.
Om inte annat kunde man gott föreställa sig att styrelseledamöterna körde över Öresundsbron, i båda riktningar. Det skulle vara ett första litet steg.
Arne R. Steinmark är chefredaktör för Biotech Denmark.