Kort sagt: Trots att tidningsledningarna förnekar det kommer en fortsatt annonsnedgång att tvinga fram samordning av bland annat näringslivsmaterialet. Det är konsekvensen av denna veckas stora fusion mellan två av Danmarks ledande dagstidningar, Morgenavisen Jyllands-Posten (JP) och Politiken.
Fusionen tvingades fram av dålig ekonomi och fokuserar på administration och distribution, medan tidningarna även fortsatt ska ha separata redaktioner. Men det sista håller inte i längden. En nödvändig redaktionell samordning kommer att göra näringslivsbevakningen enkelspårig när den utförs av färre personer som konkurrerar om de stora nyheterna samtidigt som bland annat frågor om grogrunden för tillväxt i Öresundsregionen försummas.
Av Keld Broksø
Först några torra fakta: Under första halvåret gick annonsförsäljningen katastrofalt dåligt för de danska dagstidningarna. Nedgången var 16 procent jämfört med förra året eller ett tapp på 250 miljoner danska kronor för den redan krisdrabbade branschen.
De rikstäckande tidningarna drabbades värst. Deras annonsintäkter föll med 22 procent medan regionala tidningar klarade sig bättre. Med framtidsutsikter som krig i Irak och fortsatt nedgång på aktiemarknaden är det bara superoptimisterna som kan tro på en uppgång i annonsförsäljningen.
När det gäller näringslivsjournalistiken är det därför upplagt för JP/Politiken: Stora summor kan sparas genom att bara ett team täcker en utdragen rättegång eller en presskonferens. Och en gemensam redaktion kan gräva fram saftiga avslöjanden. Samma fördel finns såväl inom sport- och utrikesbevakning som inom specialområdena bostäder och arbetsmarknad.
Det är fullt begripligt att JP/Politiken officiellt avvisar tanken på redaktionell samordning. Tidningskungarna gillar inte tanken, eftersom de skulle förlora i makt. Men i en ekonomisk knipa måste de ställa sig frågan hur stor skillnaden i praktiken är mellan journalistiken i socialliberala Politiken och borgerligt liberala JP. Faktum är att det redan i dag är mer business än filosofi på båda tidningarna. Och många journalister, så även författaren till denna analys, har skrivit för båda tidningarna. I dag är det en fråga om gradskillnad. Näringslivsmaterialet är mer framträdande i JP och därmed bättre än i Politiken, som ofta fokuserar mer på konsumentfrågor och de stora ekonominyheterna. Det är därför inom de sistnämnda områdena som de stora besparingarna ligger.
En samordning kommer inte att basuneras ut, eftersom den kan skada tidningarnas profiler. Det blir bara något som man gör. För det är som revisor John G. Sørensen, branschanalytiker och ansvarig för PricewaterhouseCoopers enhet Entertainment & Media, säger:
Besparingarna ligger bland annat i att samköra redaktionerna. Det är inte tillräckligt att spara på distribution och administration. Men man kan även fortsatt ha två varumärken, ungefär som Skoda Octavia och Audi – trots att det är samma motor i båda bilarna.
Konkurrensen kommer också att skärpas om de dominerande nyheterna eftersom bara två block tävlar på den traditionella dagstidningsmarknaden: JP/Politiken med 322.000 exemplar och norskägda (Orkla) Berlingske Tidende med 149.000 exemplar. När den gemensamma näringslivsredaktionen på JP/Politiken är en realitet kan de använda fler krafter på de stora rubrikerna som riktar sig till många läsare.
Baksidan är att tillväxtskiktet försummas. Tillväxtföretag kommer först att vara intressanta när de når genombrott som en börsintroduktion. Det är osunt och ger ett demokratiskt underskott, eftersom bevakningen hänvisas till specialtidningar och nätmedier, exempelvis Rapidus, som bara läses av en mindre skara. Utvecklingen kommer också att prägla affärstidningar som Børsen, Berlingske Tidendes Nyhedsmagasin (tidigare Børsens Nyhedsmagasin) och Erhvervsbladet. Man konkurrerar om de stora nyheterna och prioriterar ner de övriga.
Utvecklingen känns igen från många andra platser i världen och medieforskare Michael Bruun Andersen från Institut for Journalistik på Roskilde Universitetscenter förutser också redaktionella samarbeten.
I USA äger koncernen Gannett omkring 100 amerikanska tidningar. Tillsammans med Knight Ridder och The Tribune Company äger de tre fjärdedelar av USA:s tidningar och flera har redaktionella samarbeten.
En annan konsekvens av affären är att JP/Politiken nu kan räkna sig till de stora tidningshusen. De var tidigare små i Skandinavien jämfört med Orkla, Bonnier, MTG med flera. Koncentrationen tvingar också tidningskoncernerna att tänka multimedialt. JP/Politiken är redo att bjuda på danska TV2 när kanalen privatiseras. Dessa sammansatta koncerner ska också leva av just breaking news.
Hittills har JP/Politiken varit ointresserade av mindre företag som start-ups i Öresundsregionen och det kommer de även att vara i framtiden. Det är trist, mitt i det ekonomiskt förnuftiga i beslutet om fusionen.
