Kort sagt: Näringslivets villkor och tillväxtfrågorna glöms bort i den lokala och regionala debatten inför söndagens val i Sverige.
Den ensidiga fokuseringen på kostnaderna för vård-skola-omsorg skymmer den viktiga frågan: Varifrån ska skattepengarna komma?
Av Thomas Frostberg
Integrationen har blivit en het fråga i den svenska valrörelsens slutspurt – men det har inget med Öresundsintegration att göra. I stället gäller det invandrarfrågan, för övrigt ett av få områden där Danmark över huvud taget nämns i debatten – som avskräckande exempel.
Öresundsfrågorna är ytterst sällsynta i manifest, valbodar och vid torgmöten. De marknadsliberala folkpartisterna och moderaterna vill visserligen reglera post- och telemarknaden så att porto- och minutpriserna är samma i hela regionen. That’s all.
En uppenbar anledning är att regionrådet Rolf Tufvesson, Malmös Ilmar Reepalu och andra politiker som är engagerade i frågorna finns på det lokala och regionala planet, medan beslutsmakten ligger hos riksdag och regering i Stockholm. Och där är Öresundsfrågorna inte högt prioriterade när det gäller att vinna väljare med löften om lägre skatter eller bättre skolor.
Öresundsintegrationen har dessutom fått en lätt ideologisk klang, driven av entusiaster som ser ett högre värde i själva förbrödringen över Sundet. Men ofta räcker det att tala om tillväxt, som är det integrationen egentligen går ut på. Att tjäna mer pengar på en större marknad med bättre utbud av personal och kapital.
Genom ett verkligt närmande mellan Själland och Skåne skulle det skapas ett område med större resurser, med bas i omfattande akademisk forskning som kan skapa nya företag och därmed fler jobb och högre skatteintäkter.
Den Öresundsbarometer som presenterades tidigare i veckan visar att regionen generellt har klarat sig bra i konjunkturnedgången. Men det hade kunnat vara ännu bättre. Rapidus har sagt det förr, och det förtjänar att påpekas igen: Det skånska näringslivet ligger öppet för danska affärsmän som vill göra business till hyggliga priser.
För att utvecklingen ska ta fart måste ett antal hinder bort. Det är inget nytt, men ändå har otroligt lite hänt under de två första åren med bron.
Därför tvingas personer och företag som tänker flytta över Sundet eller göra affärer på andra sidan anlita jurister, skattekonsulter och andra rådgivare till höga kostnader för att få ett hum om skillnaderna i lagar och regler. Ofta är reglerna dessutom så snåriga att det är bortkastade pengar.
Under tiden ägnar sig den svenske finansministern Bosse Ringholm åt att sälja politisk kosmetika när han påstår att en uppgörelse om skatteavtalet är nära. Så har det låtit i knappt ett år, utan att några framsteg har kunnat redovisas.
Gör tankeexperimentet: Motsvarande krångel och kostnader för att flytta eller expandera företagande från Skåne till Stockholm eller från Fyn till Köpenhamn är otänkbart.
Rapidus önskan inför valdagen är därför mer framsynta politiker som på allvar börjar ägna sig åt Öresundsbarriärerna för att lösa upp så många hinder som möjligt, så fort som möjligt.
Det är en ren investering.
