Av Jan Wifstrand
Det snurrar och surrar kring det Berlingske Hus. I snart ett halvår har omvärlden förstått att makten över världens äldsta ännu fungerande tidning, Berlingske Tidende, och dess anknutna, är till salu. Många gånger har affären betraktats som klar. Det närmast fastslogs för ett tag sedan att Egmont, mediekoncernen som badar i pengar men har slut på idéer, skulle överta de aktier, som nu finns på Danske Banks händer.
Idag är situationen en annan. Flera intressenter påstås finnas kvar på banan, en ny utländsk aktör är enligt vad Rapidus erfar nära att ge sig in i budgivningen, men de flesta bedömare menar att fajten står bara mellan svenska Bonniers och norska Schibsted.
Bonniers är favorit på upploppet. Men favoritskap i sådana här lägen skall tas med en nypa salt. Den som betalar för dyrt för en överbefolkad tidning med fantasilöner och hög strejkbenägenhet riskerar att stå med den finansiella rumpan ganska bar efteråt. Berlingske kan bli ett kostsamt äventyr för den som betalar flera miljarder för bara hoppet om framtida grädde och fett.
Bonniers har motiven. Koncernen och dess chef Bengt Braun siktar helt enkelt på total Öresundsdominans, med lockande samordningseffekter. Rapidus kan också avslöja att Helsingborgs Dagblads (HD) ledning flera gånger det senaste året uppvaktats med artiga propåer om samarbete som, know what I mean, naturligtvis betyder vi vill köpa er fina tidning.
Familjerna Sommelius, som äger HD, är säkert inte särdeles trakterade av att sälja till Bonniers, men samma dag som konjunkturen vänder för tidningsannonserna kan läget vara annorlunda.
(Den observante läsaren noterar att jag skriver familjerna. En släkt, en klan, har som bekant sällan en unison uppfattning i en viktig fråga.)
Grunden för samtal finns redan, inte minst sedan HD utsett den kompetente norske tidningskonsulten Erik Wilberg till styrelseordförande. Han kan mera om Bonniers tidningar än företagsledningarna själva i den koncernen.
Fundera ett ögonblick över strukturen, en rosenröd dröm för Bonniers: Berlingske Tidende och Dagbladet Børsen i Köpenhamn, med superdominans över hela det nationella näringslivets annonsering, Sydsvenskan i Malmö, med en helt ohotad upplageposition och full kontroll över enda kvarvarande kollegan Skånska Dagbladet (för klen för att kallas konkurrent), samt Helsingborgs Dagblad, med så stark täckning att ingen där känner till något annat. För en tidningsekonom och för en tryckerisamordnare ger denna struktur erotiska njutningar, låt vara att känslolivet sällan varit särskilt utvecklat i Bonniertoppen.
Varför är då en Berlingskeaffär så intressant för framtiden, även för den nya ekonomin?
Handlar det inte bara om att vilja kontrollera övermogen verksamhet?
Nej, inte riktigt.
För det första är varumärket Berlingske extremt inarbetat, står för massor av värden som till exempel jubii.dk eller Søndagsavisen aldrig kan nå upp till.
För det andra, som en konsekvens av det första, finns en grund för en nätverksamhet, för en storsatsning med spännande mediaekonomiska dimensioner, som utgår från Metropol Online, det redan etablerade nätsamarbetet inom Berlingske-koncernen plus partners, sammanlagt 18 olika tjänster på webben.
Om korten spelas rätt kan detta bli en av Skandinaviens mest framgångsrika affärer på Internet. Det lockar Bonniers, som hittills mest har trampat galet och långsamt vad gäller nysatsningar på nätet. Och det lockar Schibsted, som älskar att bli förknippade med dotcom-världen i högre utsträckning.
I nästa veckas analys ska jag försöka dra några möjliga slutsatser vad gäller utvecklingen för de danska medierna, om det nu blir Bonniers eller Schibsted som lägger upp de slantar som tillfredsställer Danske Bank.
