Av Keld Broksø
Danmark och Sverige har i och med Öresundsförbindelsens öppning i morgon visat ett mod och en framsynthet som förpliktigar. Regionen står nämligen nu inför en enastående chans att bli ledande inom området harmoniseringar mellan Europas stater.
Varför?
Jo, Öresundsförbindelsen är ett historisk monument, som kan återanvända texten från monumentet över Skånekrigens blodigaste slag: Försonade efterkommere reste minnesmärket står det på den enorma obelisk som markerar platsen där 9.000 danska och svenska soldater miste livet den tredje och fjärde december 1676.
Den danske historikern Palle Lauring beskriver slaget så här:
De danske tropper trængtes sammen, så de hverken havde plads til at ride, fægte eller skyde. Kanonerne blev klemt inde, alt blev malende kaos og dræbningen satte ind…
På festdagen i morgon är de rostiga stridsyxorna tryggt begravda och danskarna besöker numera sällan Skåne för att lära känna det gamla danska landområdet, vilket framgår av ovanstående undersökning som Rapidus och Zapera.com har genomfört.
I ljuset av fred och den historiska bedriften att två gamla fiender bygger ett gemensamt monument för att skapa tillväxt så är problemen för den nya regionen små. Å andra sidan är de så uppenbara att Danmark och Sverige inte får låta dem bli liggande olösta.
Notera att i den färska svensk-danska regeringsrapporten om det senaste årets framsteg för integrationen (Øresund – status innan bron öppnar) så medger man rakt ut att bara sex punkter är lösta i det inte så värst ambitiösa programmet, medan hela 38 punkter fortfarande återstår att lösa.
Det är beklämmande. Avsikten med bromonumentet är ju inte bara att skåningar och själlänningar ska vara försonade, utan faktiskt också förenade i strävandet att skapa en av EU:s viktigaste tillväxtregioner. – Inte minst när det gäller IT- och bioteknikområdena inom den nya ekonomin.
Vi kan från Rapidus sida med en dåres envishet räkna upp exempel på barriärer: För höga broavgifter, för långsamma och dyra banköverföringar över Sundet, en svåröverskådlig arbetsmarknad med allt för stora skillnader – och så en obegriplig tvekan i regionen att med full kraft arbeta för införandet av euron, som kan bli regionens gemensamma och nödvändiga valuta.
Men uppräkningen av barriärer riskerar i längden att bli tröttsam, så låt oss i stället komma med ett optimistiskt påstående: De kommande tio åren kommer att innebära färre barriärer, om vi verkligen menar något med ordet tillväxtregion.
För tillfället är det dessvärre bara på vissa mindre detaljområden som politikerna vågar och vill avlägsna barriärerna. Danmarks näringslivsminister Pia Gjellerup säger exempelvis till Rapidus, att även om Sverige har differentierad och lägre moms, så blir något liknande aldrig genomfört enbart för Köpenhamnsområdet. I så fall ska en lagändring gälla hela Danmark. Omvänt kan man heller knappast föreställa sig att Stockholm ger Skåne stora lagstiftningsmässiga fördelar utan att de också kommer att gälla för resten av landet.
Så varför då optimismen?
Jo, det är lätt att missa det faktum att vi pressas till ytterligare harmonisering under trycket från en långt mycket större och viktigare aktör, nämligen EU som ledare för en överstatlig harmoniseringsvåg.
Man kan gott ställa sig frågan vad målet med Öresundsförbindelsen är, när de svenska och danska kungligheterna i morgon inviger Öresundsförbindelsen? Är det bara en symbolisk handling mellan de försonade?
Nej, det är i alla aspekter ett brobygge i och för hela Europa.
Bron kan bli hävstången för den harmonisering som följer av Danmarks och Sveriges medlemskap i EU. Öresundsregionen kan med sin nya förbindelselänk till och med bli en förebild inom EU – och det förtjänar den faktiskt.
Lycka till med bron – den förpliktigar!
