Av Jan Wifstrand
I tisdags nåddes även Danmark av den närmast aningslösa mediala kampanjen för den svenska Telia-aktien.
I veckor har den svenske näringsministern Rosengren fått göra mer eller mindre oemotsagd propaganda för detta kolossföretag, som i åratal behandlat kunder nonchalant och levt på monopolistiska gamla meriter på tok för länge.
Folkaktien har man nu trummat in framgångsrikt på den svenska sidan. Medierna har svalt det med hull och hår. Det är bara att hoppas att den kända danska skepsisen mot gigantomani här råkar i full blom.
Det är ett tungrott rationaliseringsobjekt som säljs ut. Svenska skattebetalare ska betala för något man redan äger och tydligen ska nu även danskar lockas att satsa pengar i en i danskt och europeiskt perspektiv senkommen utförsäljning.
Men Rapidus är inte det forum som detaljerat ska tala om varför Teliaaktien är något av det minst intressanta som hänt på länge även om det behövs ett annat klarspråk.
I stället anser vi det viktigare att påpeka att det som verkligen kunde bli folkligt i vår region vore att ge allmänheten på Själland och i Skåne bra möjligheter att satsa i de högintressanta bolag, som nu, långt innan de finns på fungerande börser, tycks vara öppna bara för initierade portföljförvaltare, statliga fonder och riskkapitalister med extremt feta plånböcker och rätt kompisar.
Argumentet emot denna typ av satsningar för så kallade småsparare i onoterade, nyare bolag brukar vara att det är så riskfyllt, att saker och ting kan gå så snett i bolag under uppbyggnad, och så vidare.
Det är en obsolet argumentation. Till var och en den riskbedömning han/hon är mogen att göra.
Det är nu, mitt i all Nasdaq-styrd marknadspsykos, som det är dags att bilda PØF, om förkortningen tillåts. Publika ØresundsFonden vore ett lämpligt namn på det som regionala institut borde tillskapa snarast, så att inte bara Medicon Valley Capital och andra storspelare får nöjet att vara med i regionens hetaste tillgång, de nya tillväxtföretagen.
Om inte om hade varit, det vill säga. Det finns självklart ett krux, som vanligt, och det är den lagstiftning som försvårar en gränsöverskridande och mera riskbenägen placeringsfilosofi.
Om vi utgår från den svenska sidan vilket vi i det här fallet gör därför att aktieägandet som idé fortfarande är mycket mera spritt där än på danska sidan gäller att man måste ha myndigheten Finansinspektionens tillstånd för verksamheten. Och det går knappast att få i en ren venturecapitalverksamhet, enligt vad Rapidus inhämtat. Men det finns ett antal i Sverige godkända så kallade nationella fonder som får placera en väsentlig andel av sitt kapital i onoterade bolag, så det är inget avgörande hinder.
Nästa problem är kanske värre. En fond av den här typen, registrerad i Sverige, får inte marknadsföra sig i annat land, till exempel Danmark. I så fall krävs tillstånd för verksamheten där också, från Finanstilsynet. Det kan vara svårt att få. Finansinspektör Jens Anton Vestergaard på Finanstilsynet i Köpenhamn bekräftar dock för Rapidus att det inte är någon från Sverige som har försökt få ett sådant tillstånd än så länge.
En ansökan skulle behandlas, säkert kritiskt och efter hårda kriterier, men efter en del turer borde en finurlig aktör ha kunnat tränga igenom vallen.
Vilken bank eller vilket institut blir först med Publika ØresundsFonden? Loppet kan börja.
