Kort sagt: Det hettar till ordentligt i några för Öresundsregionen avgörande frågor under 2014. Vi kan räkna med tunga högerkrokar, luriga vänsterjabbar och ett och annat nacksving ute i politik och styrelserum.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Bråk behöver inte alltid vara negativt. Personliga gräl och blodiga vendettor borträknade, kan kontroverser till och med skapa något bra.
På ett filosofiskt plan är bråk marknadsekonomi när den fungerar som bäst. Survival of the fittest. Darwin och gänget, ni vet.
I en hetsig debatt tvingas företrädarna vässa sina strategier och argument för att plocka flest sympatier. På hemelektronikmarknaden slåss Elgiganten och Media Markt om kundernas gunst. De sänker priserna. Gång på gång. I slutänden är vinnaren tydlig: konsumenten som står bredvid.
Det marknadsmässiga och demokratiska systemet hyllar kamp och konkurrens. Vinner gör linjen som är vettigast och bäst för flest.
När vi så här i början av 2014 spanar mot horisonten ser det ut som att ett antal tuffa bråk är under uppsegling här i Öresundsregionen. Förhoppningsvis kan det bli nyttiga sådana.
ESS i Lund
Förhandlingarna om reell finansiering till Skånes kanske viktigaste framtidsprojekt just nu, European Spallation Source, har gått trögt. Förutom värdländerna Sverige och Danmark är bara Norge, Frankrike och Schweiz hyfsat klara.
Det skulle varit färdigt ifjol, men nu jobbar chefsförhandlarna Lars Leijonborg och Bo Smith istället mot en deadline innan sommaren då man vill kunna ta första spadtaget.
Europas statsbudgetar är hårt pressade, samtidigt som det pågår ett rävspel bland tilltänkta partnerländer för att se om totalkalkylen för ESS går ihop. Behöver ambitionerna med anläggningen sänkas är det tryggt att ha kort kvar på hand.
Leijonborg hävdar att förhandlingarna går i dur, långt ifrån bataljerna kring själva lokaliseringen av forskningsanläggningen. Men räkna ändå med att tonen hårdnar de närmaste veckorna, markant, även om det mest såklart sker bakom stängda dörrar.
Det lilla vi kommer få se av skådespelet lär begränsa sig till myrsteg av framgång, som när Frankrike i höstas gick ut och sa att man är beredd att skriva under. Liknande besked pytsas troligen ut efterhand för att öka trycket i diskussionerna, som förhoppningsvis leder till en viss ketchupeffekt.
Allteftersom ESS blir mer konkret trappas också aktiviteten upp hos intressenterna som vill använda anläggningen. Rapidus kunde i höstas berätta om forskarupproret mot Max IV där life science-sektorn ansåg sig få för lite tid i teststationerna och gick ut i protest för att säkra tillgången.
ESS och Max IV är helt enkelt för viktiga för att inte bråka om.
Öresundsförbindelsen
En sammanlänkning av Helsingborg och Helsingør skulle bli nästa fasta förbindelse över Sundet. Men under hösten har debatten varit stark runt en Öresundsmetro, där Köpenhamn får en ny direktlinje till Malmö.
Siffrorna för Öresundsmetron ser övertygande ut, och gruppen bakom har också beställt en ny rapport för att gå vidare med arbetet. Samtidigt driver Helsingborg-Helsingør sitt spår och någon gång kommer dessa kollidera.
Bäst vore en uppgörelse i närtid så att regionpolitiker, företag och intresseorganisationer kan komma överens om att backa upp ett förslag. Inte minst i dansk rikspolitik är det besvärande att regionala aktörer inte förmår enas.
Men miljoner har plöjts ner i utredningsarbete för HH respektive Öresundsmetro så bråk lär det bli. Marknadskrafterna ska emellertid säkra att den som går vinnande ur striden har effektivaste lösningen, förutsatt att krafterna får verka någorlunda fritt.
Valet
Den 14:e september smäller det på allvar. Fredrik Reinfeldt gör upp med Stefan Löfven. Dessa riksdagsbråkare är långt mer kända för mannen och kvinnan på gatan än vad våra kommunpolitiker är, för att inte tala om regionpolitikerna.
Så brukar också huvudfrågorna i riksdagsvalet prägla röstningen vid kommun- och regionvalen. Idag träts det om spårvagnar i Lund och fram mot sommaren kan skolfrågorna bli en het potatis i Malmö, liksom att sjukvården förtjänar en skånsk debatt. Men sannolikt bleknar allt detta i skuggan av fajten Reinfeldt-Löfven.
Näringslivets villkor lär fortsätta leva i skymundan, vilket är mycket synd. För även sakfrågor som inte får något större genomslag på valresultatet skulle må bra av ett rejält bråk, där såväl politiker som företagare och organisationer tvingas till nya kreativa grepp.
