Kort sagt: När Rapidus ikväll firar 13 år som nyhetstjänst ska Årets Rapidusföretag koras. Denna skribent är utanför den förtroliga krets som känner till vinnaren. Ändå är stalltipset att äran inte tillfaller ett danskt företag. Och tro inget annat än att det finns en koppling till en alltmer tragikomisk näringslivspolitik i Danmark.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Dansk näringslivspolitik har senaste tiden legat på nivån hos en billig såpopera. Det finns tre tydliga akter, och här är den första:
Det började bra, mot alla odds. Tidigare ordföranden för Danmarks sovjetvänliga kommunistparti, Ole Sohn, blev näringslivs- och tillväxtminister, nu för Socialistisk Folkeparti (SF). Under ett års tid, från oktober 2011, satt han som minister och kunde därefter utkassera dansk ministerpension. När han lämnade på grund av SF:s opinionskris var det mitt i en mediestorm om svarta Moskvapengar till just kommunistpartiet.
Men vänta bara.
Näringslivet rosade faktiskt Ole Sohn för att han lyssnade och faktiskt fick ministeriet att fungera. Samtidigt som de bekymrade sig om höga skatter och avgifter, som sätter Danmark i baksätet i förhållande till Sveriges tillväxt. Och just här fick han uppenbarligen inte tid att lyssna tillräckligt. Han avgick precis innan statsministern och SF:s nya ordförande hade blivit tvungna att avpolletera honom.
Andra akten
Statsminister Helle Thorning-Schmidt har bidragit till en höjdpunkt i såpoperan då hon plötsligt förra veckan lovade ändrade a-kasseregler, avgiftslättnader och fler jobb. Men det skedde helt utan att säga när och hur.
Det liknade ett déjà vu, något vi sett förr.
Till exempel statsministerns ynkliga reträtt från vallöftet om vägtullar i Köpenhamn. Borgmästare, partivänner och motståndare sablade ner betalringen, och på ett pinsamt pressmöte konstaterade Thorning att det kommer en bra lösning — imorgon.
Allt kommer att bli bra. Imorgon, alltså.
Och nu gäller det danska jobb. Statsministern har åter en bra lösning. Men den kommer först i mars månad. Precis så löd beskedet när en jobskabelsesplan med avgiftslättnader för näringslivet presenterades förra veckan. Vilka element planen konkret innehåller vet dock ingen. Först om några månader står det klart. Det ska nämligen, meddelade statsministern, först hämtas förslag från departementen.
Tänk att Thorning har tid för studiecirklar. Varför bad hon inte bara sina ministrar om förslag för ett och ett halvt år sedan, eller åtminstone innan jul? Så hon kunde presentera en lösning nu. Den dåliga jobbutvecklingen har länge varit tydlig, inte minst i förhållande till Sverige som redan tagit exakt den medicin Thorning nu pratar om.
Tredje akten
SF:s nya ordförande, tillika tillväxt- och näringslivsminister, Annette Vilhelmsen, skapade ny osäkerhet om näringslivspolitiken mitt i statsministerns utskällda saktfärdighet. I en liten lokaltidning, Kerteminde Avis, beskyllde hon borgerliga politiker och näringslivet för att medvetet motarbeta den röda politiken. Hon anklagade företagen för att inte ta hänsyn, genom att flytta arbetstillfällen utomlands. De borgerliga partierna och deras stöttor ute i näringslivet har ett intresse av att det inte ska lyckas för regeringen, menade hon.
Oops!
Ett lejonvrål hördes från näringslivet och de borgerliga, samt ministerns egna partikamrater. Hon sattes bryskt på plats och fick ganska så icke-trovärdigt säga att hon formulerat sig oprecist. I efterhand hävdade hon att samarbetet med näringslivet var strålande.
Men skadan var redan skedd.
Medan Danmark försöker hitta tillbaka till en trovärdig näringslivspolitik sneglar vi med avund över Sundet. Svenska avgifts- och skatteytrycket är lägre. Tillväxten högre. Och till motsats från i Danmark betvivlar närmast ingen att regeringen har en uppriktig önskan om att samarbeta med näringslivet.
När priset Årets Rapidusföretag delas ut ikväll skulle det därför vara en enorm överraskning om det går till ett danskt bolag. Hur skulle innovation och entreprenörskap kunna trivas under en så kapsejsad och föga trovärdig politik?
Klik her for at se dansk version af artikeln
