Kort sagt: Den opinionsmässiga och mediala pendeln har svängt lite väl långt mot småföretagarnas betydelse ute i näringslivet.
I verkligheten är de stora och förment tråkiga industribolagen ännu avgörande för vår tillväxt.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Senaste åren har teman som nyföretagande och innovativt entreprenörskap tagit över tidningssidor, paneldebatter och offentliga utspel. Det är såklart bra att villkoren för våra allt fler småföretagare lyfts fram, men det finns en baksida.
Stora företag, tillverkande industri i synnerhet, har blivit ett fult bihang i bilden av ett framåtblickande näringsliv, fullt av spänstiga uppstickare.
Dagens anorektiska ideal har gjort våra industriföretag lika anonyma som de många förhoppningsbolagen ute i forskningsparkerna var för tjugo år sedan, trots att de vart och ett kan ha flera hundra eller tusentals anställda.
Risken är att vi går vilse i vår iver att berätta de soliga framtidshistorierna — och missar frågeställningar som skulle kunna gagna den övergripande tillväxten.
Vi behöver nämligen både små och stora bolag.
Småföretag brukar med rätta hyllas som snabbfotade. Historien visar att banbrytande innovationer ofta kommer från mindre organisationer. Det är också positivt att fler vill driva eget, och unga företagare behöver all uppbackning de kan få.
Samtidigt ska vi inte glömma att hälften av de sysselsatta i Skåne jobbar i företag med 50 anställda eller fler. Dessutom fungerar en icke oväsentlig del av de små bolagen som underleverantörer till jättarna.
En analys från Region Skåne som släpps om ett par veckor visar på den stora betydelsen av skånsk basindustri. En svag produktivitetsutveckling i industrisektorn slår nu rakt igenom på vår bruttoregionprodukt, som halkar efter tillväxten i övriga landet.
Förutsättningarna för det stora näringslivet får inte försvinna från debatten. Det finns nämligen några styrkeområden där storbolagen slår alla andra på fingrarna:
* Även om småföretag kan vara radikala i sin forskning görs absoluta merparten av Sveriges FoU inom storföretagens väggar.
* Stora bolag är duktiga på att suga upp och kommersialisera externa forskningsresultat.
* De har en förmåga att utveckla sina underleverantörer genom att sätta press på dem, i en utsträckning mindre företag inte kan. Effektivitetshöjningen gagnar vår ekonomi.
* Vidare hjälper storföretag till att diversifiera arbetsmarknad och utbildningar, eftersom långt gången arbetsdelning leder till efterfrågan på specialistkompetens.
* Avslutningsvis har avknoppningar från storkoncerner visat sig starkare och mer livsdugliga än andra avknoppningsbolag.
Enligt fjolårsrapporten Sverige som kunskapsnation från Lunds universitet beror det sistnämnda på att tidigare anställda i storkoncerner fostrats i ett marknadstänkande som gör dem till bättre entreprenörer. Dessa avknoppningar kan också ha närmare till kapital och en kundbas genom det tidigare moderbolaget.
Ändå är den regionala innovationspolitiken i huvudsak inriktad på små uppstartsföretag, ofta inom IT och life science. Intressant i sammanhanget är också att dessa självutnämnda styrkeområden för Skåne bara sysselsätter fem procent av vår aktiva arbetskraft.
Frågan är hur stor potential som ligger gömd i mer traditionella branscher?
Professor Charles Edquist vid Circle vid Lunds universitet har länge grunnat på den svenska paradoxen, alltså hur vi som ledande forskningsnation kan ha så låg innovationskraft. En av hypoteserna är att det beror på just storföretagen, att de inte utnyttjar sina FoU-resultat i tillräcklig utsträckning.
Därför duger det inte att sätta förment klumpiga företag i osexiga branscher på undantag, och lägga alla insatser på universitetsavknoppningar och kreativa småbolag.
Vi behöver ett innovationssystem alla kan ha nytta av, där politik och stödprocesser når utanför det populära innegänget. Storföretag och småföretag ingår i samma ekosystem. De understödjer varandra.
I sökandet efter framtidens stjärnskott får vi inte sjabbla bort möjligheterna för dagens trotjänare.
