Castellum i Lund stod som värd för det allra första Rapidus Popup någonsin, konceptet som går ut på att vad som helst kan hända. Inte nog med att det var premiär för Rapidus Popup, det var också första gången som PwC, tillsammans med AWA och värden Castellum, medverkade som Rapidus partner.
–Ämnet är väldigt brett så det kan sluta hur som helst: Vi ska diskutera hur Lund egentligen mår, öppnade Jan Wifstrand, Rapidus grundare och ständige samtalsledare.
Till sin hjälp hade han personen som han själv tycker har Lunds finaste titel: övermarskalken Carin Brenner och Sydsvenskans förra Lundakrönikör Andreas Ekström. Båda kom snabbt in på det bristande självförtroendet i både Lund och hela Skåne.
–Universitetet är Nordens största och finaste, det måste tala med ett annat självförtroende och säga ”Flytta på er”, tyckte Andreas Ekström.
–Men om man säger till Lundaborna att det är första gången vi gör detta så säger de, nej, det gjordes minsann redan 1954 av min farfar. Man vet inte vad som är blygsamhet och vad som är dåligt självförtroende, fyllde Carin Brenner i.
Förhållandet till Malmö blev förstås ett samtalsämne, sådär 22 kilometer nordost om Lilla Torg. Återigen kom Lunds komplex på tal.
–Lund nöjer sig med att konkurrera med Malmö, men Malmö och Lund är tvillingstäder, ta bort åkermarken och småkommunerna emellan, föreslog Andreas Ekstöm.
–Du gillar inte Staffanstorp och Burlöv? högg Jan Wifstrand tillbaka
–Jag har inget emot dem, men kommungränserna är alldeles för många. Vi har 33 kommuner i Skåne. Bo Strömstedt skrev om den lundensiska sidoblicken. Går man på handboll så jublar man, men det är lite ironiskt ändå, förklarade sig Andreas Ekström.
Förvånansvärt nog var detta nära nog den enda kommentaren om handboll. Rapidus trogna besökare har annars vant sig vid att Jan Wifstrand tar varje chans att föra in alla samtal på just handboll. Handbollsfanatikerns enda offentliga kommentar om sporten denna dag var: “Lund är som Lugi, ganska bra men aldrig bäst”.
Temat för samtalet var officiellt Lunds styrkor, svagheter och möjligheter, men det var svagheterna som väckte det största engagemanget både på scenen och bland publiken. Även om trion på scen alla har tillräckligt starka Lundakopplingar för att kvalificera sig som Lundaprofiler så var det som att vrida på en kran när de fick möjligheten att gnälla av sig. Måhända har även de smittats av det dåliga självförtroendet och den ironiska blicken?
–Denna fina vördiga stad har en kloak som järnvägsstation! Det är passagerarmässigt landets tredje största station och knappt du kan få något att äta och knappt ta dig över gatan, dundrade Jan Wifstrand.
–Jag har lärt mig att tajma tågen, jag behöver aldrig vänta mer än 30 sekunder. Men ska man planera ett litet slybuskage i Lund så ska det överklagas. Jag har massor av åsikter om stadsplanering för jag vill vara en riktig Lundabo. Stan är full av experter på kollektivtrafik, kontrade Andreas Ekström.
–Vi får inte ihop staden. Vi skickade en enkät till 6.000 studenter och frågade bland annat om de var nöjda med boendet. Det var en som svarade ja, ingen annan tyckte att de bodde tillräckligt centralt. Vi bygger studentbostäder och sen gör vi inget annat, avrundade Carin Brenner.
Så hur mår egentligen Lund? Jotack, vädret var ju ganska vackert. Men det kunde vara bättre.
Niclas Lindstrand
