Att välja en rutinerad lobbyist och outsider som Elisabeth Thand Ringqvist till ordförande och ansikte utåt var ett avgörande policybyte för Riskkapitalföreningen, som tidigare främst företrätts av tungviktare inom sina egna led. Men det kan behövas. Efter skandaler inom vårdsektorn har nu flyktingboenden hamnat i fokus för mediernas granskning av riskkapitalbolagens agerande.
– Gillar du Kamikaze-grejen? frågar Rapidus Jan Wifstrand uppkäftigt.
– Ja, det verkar så. I mina fyra senaste jobb har folk frågat mig om det verkligen är klokt att göra det där. Jag arbetade för Centerpartiet när det inte gick så bra för dem, jag kandiderade till riksdagen och försökte bli personvald från Stockholm vilket ingen någonsin hade lyckats med och jag blev vd för Företagarna när de inte var i någon god form, säger Elisabeth Thand Ringqvist.
Likväl ser hon en viktig uppgift i att förklara riskkapitalbolagens roll i samhället. Tillsammans äger de bolag med totalt 200.000 anställda och inte minst i mellanskiktet dyker det upp riskkapitalister från oväntade håll.
– Det tillkommer många entreprenörer som har tjänat pengar. De vill inte åka till Spanien och spela golf, utan de vill fortsätta driva företag. Några väljer att bli affärsänglar själva, några att samla in pengar även från andra och börjar investera, säger Elisabeth Thand Ringqvist.
Pengarna kommer också i många fall inte från privata källor utan pensionskassor, stiftelser och offentliga fonder. Och hälften är inte ens från Sverige utan från utländska aktörer.
– Kapital är osentimentalt, vilket är en lite jobbig insikt. Det är flyktigt, därför är det viktigt att ha en diskussion om hur viktigt riskkapitalet är för exempelvis generationsskiften i bolag, säger Elisabeth Thand Ringqvist.
Riskkapitalbranschen är fortfarande en ung bransch där kontakterna med samhället och medierna inte prioriterats så högt. Men Hollywood-versionen av klippare i skräddarsydda kostymer som tjänar pengar genom att köra personalen i botten och stycka upp företagen är långt ifrån verkligheten, menar Elisabeth Thand Ringqvist.
– Så är det kanske delvis i USA, men i Sverige tjänar riskkapitalbolagen framförallt pengar genom att förädla bolagen. Och inom skola och vård gynnar regelverken och kraven på uppföljning storskalighet. Politikerna vill helst se små kooperativ som sköter dessa uppgifter, men det är få små kooperativ som klara de kraven, säger hon.
Samtidigt medger hon att frågan inte är enkel. Är det exempelvis okej att tjäna pengar på ensamkommande flyktingbarn?
– Det handlar i grunden om en djupt filosofisk fråga: får man tjäna pengar på lidande? Men det är många företag som tjänar pengar på att det kommer flyktingar, allt från bussbolag till de som bygger modulboenden – det presenteras som en bra nyhet.
Den utredning om möjligheten att begränsa vinster i välfärden som Ilmar Reepalu just nu genomför på regeringens uppdrag är hon däremot inte så oroad av.
– Reepalu är i grund och botten en kommunpolitiker, de är mycket mer pragmatiska än sina partikamrater i riksdagen. Så jag är rätt hoppfull om resultatet.
Efter en karriär inom Centerpartiet klev Elisabeth Thand Ringqvist 2011 upp som vd för branschorganisationen Företagarna. Några år senare utsågs hon av tidningen Resumé till Årets lobbyist för sin lyckade kampanj att stoppa regeringens förslag om att företagen skulle skriva månadsrapporter om sin personalstyrka. Hur gör man? undrar Jan Wifstrand.
– Man måste vara kunnig inom sitt ansvarsområde och kunna förklarar det. I alla kontakter med politikerna ska man vara faktatrogen. Man kan inte vara kvällstidningsmässig i sitt förhållande till siffrorna, det funkar en gång men man blir inte långvarig, säger hon.
Några mer skruvade knep har hon ändå försökt sig på genom åren. Under almedalsveckan 2010 fick hon partikamrater att tävla i 60-meter högklackat på Visbys kullerstensgator. Vann gjorde Fredrick Federley.
– Det var bara fyra som var med, så det var fler kameror på plats än tävlande. Kostnaden var 5.000 kronor för ett par Jimmy Choo-skor, men exponeringen var värd mycket.
Men det mest vågade Elisabeth Thand Ringqvist gjort handlar inte om sport, utan musik. Som vd för Företagarna fick hon stå för underhållningen på föreningens årliga gala i Stockholms stadshus.
– Jag har spelat cello sedan tidigare och fick utmaningen av mina medarbetare att spela cello tillsammans med den skånska duon Stefan & Kim. De spelar fiol och piano på ett galet sätt och vi körde ”Barcelona” med Freddie Mercury. Då var jag sjukt nervös, säger Elisabeth Thand Ringqvist.
Som present från mötet får hon med sig hem en specialskriven text av Björn Ranelid om kapitalet som inte kan köpas för pengar: kärlek, kunskap och människovärde. En signerad påminnelse om att inte allt kapital är osentimentalt.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
 |
 |
| Roland Persson, Inriwer; Leif Lindau, Navigator | Erik Arvidsson, Folksam; Stefan Dahlin, EY |
 |
 |
| Magnus Jörgel, Region Skåne; Claes Kylberg, Danske Bank | Sofie Björner och Johan Ny, NY Consulting, Mats Nordin, Academic Search International |
 |
 |
| Mårten Jegenstam och Pär Nilsson, Acando | Pehr Andersson, Malmö stad, Dan Florén, EY; Mikael Sjöblom, Aspekta |
 |
 |
| Mårten Edlund, Handelsbanken; Lotte Hoflund, ID kommunikation | Ulf Andersson, Medeon; Marie-Louise Eriksson, Region Skåne |
 |
 |
| Martin Diamantoudis, Invets in Skåne; Daniel Kronmann, Region Skåne | Lars Lanker, Lanker Management, Christina Chukman, Tillväxt Malmö |
