Kort sagt: Lagom till Öresundsbrons tioårsjubileum har Danmarks hälsominister återupptäckt Öresundsregionen, som för första gången på länge är uppe för debatt i Danmark. Debatten handlar om ramverk för bioteknik i tidiga faser, men också om regionens möjligheter som bidrag till en lösning av krisen. Det senare saknar dock substans och konkreta initiativ. Här är fyra förslag.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Det finns ett danskt ordspråk som säger att när krubban är tom så bits hästarna. Det fenomenet kan man just nu se i Öresundsregionen, när det diskuteras förutsättningar och ramverk för tillväxtföretag som saknar finansiering. Det gäller inom IT, miljöteknik och life science. En del av diskussionen har föranletts av den danska hälsoministern Jakob Axel Nielsen som i en krönika närmast återupptäcker Öresundsregionen.
Om all potential i Medicon Valley ska kunna infrias kräver det politisk vilja, handlingskraft och samarbete mellan departement, universitet, sjukhus och inte minst näringslivet tvärs över Danmark och Sverige skriver ministern i Berlingske Tidende. Fina ord, men han kommer med ytterst lite konkreta idéer om hur det ska ske.
Om det handlade om brädspelet fia med knuff så var vi med det uttalandet tillbaka på ruta ett. Och aggressionen från de bitande hästarna har heller inte uteblivit.
Riskkapitalbolaget Sunstone Capital menar att ramverken för de unga bioteknikföretagen i Danmark inte är optimala. Det håller danska Socialdemokraternas talesman i näringslivsfrågor, Orla Hav, med om. Han menar att näringsminister Lene Espersen borde gripit in för länge sedan.
Saken är att bioteknikbranschen i Öresundsregionen är i kris. Hälften av de mindre och medelstora företagen i Medicon Valley är på ruinens brant. Får bolagen inte in kapital i storleksordningen 17 miljoner euro inom ett halvår tvingas de slå igen, visar en undersökning från branschen själv.
MVA:s Stig Jørgensen menar att loppet är kört för många. De kan hoppas på att få sålt sina läkemedelskandidater till stora internationella företag, annars måste de stänga och forskning för miljontals kronor går om intet.
Men vänta en sekund.
Detta kan vara tillfället att titta på vad man själv faktiskt kan göra något åt — och inte göra något åt. I dag skickar ingen in friska pengar i alltför fantasifulla projekt. Inte heller gör regeringarna det. Det är naivt att tro, och det tjänar inget till att gnälla, när det inte kommer att bli bättre nu med det samma.
I gengäld ska man följa upp den lite otursamme hälsoministern Jakob Axel Nielsens nya ambition om bättre förutsättningar för tillväxt. Hur kan man göra ambitionen konkret utan att det kostar en förmögenhet, så att vi blir bättre rustade nu — och när vi kommer ut på andra sidan krisen?
Man tvingas att se inåt. Vad kan företagen, regeringarna, universiteten och lokalpolitikerna själva göra? Fyra förslag dyker upp i tankarna:
* Drömmen i de flesta tillväxtföretag handlar om en lukrativ exit. Det är också vad många investeringar bygger på. Men med begränsade möjligheter till exit för tillfället måste aktörerna inom life science, IT och miljöteknik leta efter andra allianser. De närmaste finns hos universiteten och besläktade företag. Det är basen för en ny företagskultur med ökat samarbete, som kan stöttas med statliga medel. Men ansvaret ligger hos företagen själva. Regeringarna bör i gengäld göra utväxlingen över Öresund mer friktionsfri för arbetskraft och beskattning. Ta bort byråkratin.
* De berömda tech trans-enheterna vid danska universitet har slutat i en byråkratisk härva av patentansökningar, rättighetsbråk och obegripliga kontrakt. Ge forskarna mer frihet och självbestämmanderätt. Låt dem bara tjäna pengar. Släng ut några jurister, för det finns förutsättningar för större output än det är i dag.
* Öresundsbron har just skickat ut ett frågeformulär om vad man ska kalla Öresundsregionen — internationellt förstås. Frågeställningen är pinsam. Vi kan med god rätt utvärdera om Medicon Valley, The Oresund Region eller The Copenhagen-Malmo Region är internationella varumärken, men bara att frågan ställs visar att vårt varumärke haltar så snart vi kommer utanför de egna gränserna. Herr Hälsominister: Lokala politiker har efter tio år ännu inte klurat ut vad deras egen region heter. Kan vi ta bort frågeställningen från den lokala makten och dess särintressen och få lite statlig inblandning i marknadsföringen, tack?
* Rätt ska vara rätt. Hälsoministern vill säkra tillväxtförutsättningarna för de forskningsbaserade bioteknikföretagen genom att främja villkoren för samarbete mellan industrin och sjukhusen. Det skulle också kunna gälla för övriga industriers samarbete med andra forskningsmiljöer. Det kostar faktiskt inte en förmögenhet. Det är en utmärkt idé med en eller flera tvärgående enheter som kan lösa praktiska problem runt forskningssamarbeten. Men Herr Hälsominister: Detta bör inte skickas iväg till ett oändligt utredningsarbete som så mycket annat de senaste tio åren.
Kom ihåg ministerns egna ord om politisk vilja, handlingskraft och samarbete. Det har vi användning för, tvärs över Öresund, för det hänger mycket samman med att skapa gynnsamma ramverk som kan dra till sig kapital igen. Efter tio år med bron har frågan aldrig varit mer aktuell.
