Kort sagt: Med radikala neddragningar på Ericsson, Sony Mobile och Blackberry det senaste året har regionens telekomkluster drabbats av den ena tuffa motgången efter den andra. Men just att beskeden kommit som riktiga käftsmällar talar till vår fördel.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Nej, detta ska inte bli någon krystad krönika om att kris och möjlighet är samma tecken på kinesiska (vilket inte stämmer). Att Blackberry stängt ner sitt Malmökontor, att Ericsson skrotat sin skånska modemutveckling och att Sony Mobile är i färd med att göra sig av med 575 anställda och runt 400 konsulter är sammantaget en mindre katastrof för regionens näringsliv. Händelserna följer dessutom ett trist mönster från de senaste åren: varje gång vi hämtat oss från en större neddragning har ett nytt varsel slagit till.
Ändå är alternativet värre. En långsam, smygande nedmontering av exempelvis AstraZenecas Lundaverksamhet hade visserligen gett regionen mer tid att hämta sig och svälja de uppsagda. Men då hade vi gått miste om den privata och politiska kraftsamlingen som följer ett storvarsel. När AstraZeneca 2010 lade ner forskningsverksamheten i Lund hade den skånska personalen redan minskats från som mest 1.200 anställda till cirka 900 – med tomma kontorsrum som enda effekt. Det var det radikala nedläggningsbeskedet av hela verksamheten som fick Mats Paulsson, Lunds universitet och Region Skåne att gå ihop och bilda Medicon Village.
Motsvarande dynamik syns tydligt i mobilklustret. Forskningscentret Mapci är en direkt effekt av den privata och offentliga kraftsamlingen efter ett tidigare varsel. Vad som blir största bestående konsekvensen denna gång återstår att se, men regiontoppen Henrik Fritzons drömmar om ett statligt finansierat telekominstitut – eller en utvidgning av Mapci – ligger nära till hands.
I veckan berättade Rapidus om Arbetsförmedlingens ansökan på 54 miljoner kronor ur EU:s globaliseringsfond, en annan åtgärd som aldrig blivit möjlig om Sony Mobile inte tagit i rejält i neddragningen av Lundverksamheten. Fonden, som även klev in efter AstraZenecas nedläggning, kräver minst 500 uppsagda på ett företag eller inom en specifik sektor i regionen för att bevilja stöd.
Men den största fördelen med stora varsel handlar om den uppmärksamhet de får utanför regionen. Svarta krigsrubriker om telekomklustret må ge oss skåningar sura uppstötningar, för kompetenshungriga teknikbolag fungerar de som lockrop. Efter Sonys stora varsel i våras fördubblades antalet utställande företag på Arbetsförmedlingens och Ideons återkommande rekryteringsmässa för IT-personal. Sedan dess har IBM aviserat en satsning på en ny utvecklingsavdelning i Malmö med minst 300 anställda. Och i januari öppnar Robert Bosch ett utvecklingskontor i Lund med inriktning mot uppkopplade prylar för bilindustrin.
Tajmingen är viktig, för det överskott av kvalificerade utvecklare som de stora varslen ger upphov till varar inte länge – få förblir sysslolösa mer än några månader. Mitt i all turbulens det senaste året har antalet fackanslutna skånska ingenjörer på a-kassa till och med minskat något till den blygsamma siffran 169 individer.
Lägg därtill att arbetslösheten för ingenjörer är ännu lägre i Stockholm, där medellönen för de ingenjörer som finns dessutom är 3.000 kronor högre, så är det inte förvånande om vi får se ytterligare exempel framöver på teknikbolag som etablerar sig i regionen för att suga upp tidigare telekomanställda. Kris och möjlighet är inte samma sak. Men vår kris är någon annans möjlighet.
