Kort sagt: Microsofts nedläggning i Lund är en trist upprepning av skånska tillväxtraketen TAT:s öde. Att locka storbolagen till regionen har många fördelar, men i det långa loppet är det bättre om de bolag som redan finns på plats växer sig stora.
Av Erik Olausson, chefredaktör
”Blackberrys nedläggning i Malmö innebär ett ytterst tråkigt slut på den skånska framgångssagan The Astonishing Tribe” skrev Rapidus 2015 i en analys av den kanadensiska mobiljättens genomklappning i regionen. Formuleringen hade passat minst lika bra i dag då Microsoft just beslutat stänga sin utvecklingsavdelning i Lund, det som en gång var teknikbolaget Scalado.
Liksom The Astonishing Tribe, TAT, var Scalado en snabbt växande uppstickare som på kort tid lyckats få många av de största mobiltillverkarna som kunder, när de 2012 blev uppköpta av en av dem. Nokia betalade runt 300 miljoner kronor för Scalado i en affär som blev rejält lyckad för ägarna – och till en början även för Scalados kärntrupp på ett 50-tal utvecklare. Nokia var mitt uppe i en satsning på att förse mobiltelefoner med mer avancerad bildhantering, just det som var Scalados specialområde, och Lundaenheten fick en framskjuten position i koncernen.
Men bara något år senare köpte Microsoft Nokias mobiltelefondel och fick det tidigare Scalado på köpet. De anställda i Lund hade tidigare haft högsta chefen i Finland, nu blev den skånska verksamheten mer av ett satellitkontor i den amerikanska jättekoncernen.
När Blackberry lade ner sin svenska verksamhet 2015 hade telekomjättens marknadsandel på 20 procent utraderats på bara några år. Någon sådan kris befinner sig Microsoft inte i och enligt vad Rapidus erfar kom nedläggningsbeskedet som en överraskning för personalen i Lund. Så sent som för ett år sedan flyttade Microsoft Lundaverksamheten till nya, specialinredda lokaler på Edison Park. En sådan åtgärd skvallrar inte direkt om omedelbar avveckling.
I dagens glödheta konjunkturläge lär de cirka 40 anställda som finns kvar inte behöva gå arbetslösa någon längre tid. Samtidigt är det så klart ett bakslag att Microsoft bommar igen. Att ha jättarna på plats ger glans åt regionen, kontaktytor mot världsmarknaden och göder närområdet med erfarna utvecklare som är vana vid storbolagens arbetssätt.
Men såväl TAT:s som Scalados öde visar faran av att förlita sig på globala teknikjättar, med marknadsanalytiker att blidka och ledningen på andra sidan jordklotet. Efter andra uppköp har processen gått ännu fortare då den förvärvade verksamheten helt sonika flyttats över till moderbolaget. Tydliga exempel på detta är Apples förvärv av Polar Rose 2010 och AlgoTrim 2013.
Det är inte svårt att förstå att en entreprenör som jobbat stenhårt i många år väljer att sälja sitt verk när teknikjättarna knackar på med en stor säck pengar. Dessutom kan storbolagens marknadsföringsmuskler och säljkanaler i många fall vara precis vad som behövs för att ta nästa steg.
För regionen hade det dock varit bättre om fler tillväxtraketer förblivit lokala och fått utveckla sin potential på plats, även om det tar decennier. Hur många Qlik eller Axis har vi missat för att de globala storbolagen slukat uppstickarna på ett tidigt stadium?
I det perspektivet är det intressant att titta på Jan-Erik Solems agerande. 2010 sålde han Polar Rose till Apple, men med hans nuvarande bolagsbygge Mapillary har det aldrig varit aktuellt. Mapillary utvecklar teknik för att samla in och automatiskt analysera gatubilder, något som är värdefullt när man ska träna system för självkörande fordon. Bolaget torde därför vara en uppköpskandidat för bildindustrin men istället har ledningen plockat in över 200 miljoner kronor i extern finansiering, bland annat från BMW:s riskkapitalgren. Med pengarna ska bolaget bland annat växa från dagens 41 till runt 55 anställda under hösten – och förbli i Malmö.
