Rapidus Jan Wifstrand visste vilken knapp han skulle trycka på när han inledde samtalet med frågan: ”Många uppfattar IES som en elitskola, är det så?”, varpå Barbara Bergström genast gick i taket med det mustiga amerikanska uttrycket:
”Now you’re getting my feathers ruffled!”
– Ingenting kan vara mera fel. Men jag kan förstå att det finns sådana fördomar. Vi har ett kösystem som vi håller oss strikt till. Det har förekommit föräldrar som har försökt att köpa sig in genom att vilja betala lekplatser och annat, men sånt håller vi inte på med.
Det står i dag 161.000 elever i kö för att få en plats på en av hennes skolor i Sverige. Att skolan har en internationell profil där lärarna huvudsakligen talar engelska på lektionerna är visserligen en attraktiv komponent för föräldrarna tror Barbara Bergström, men inte den mest betydelsefulla.
– Föräldrar är desperata, de vill att deras barn ska leva i en trygg värld, och därför är vår inställning till disciplin viktigast. Det går inte att lära sig saker om man är rädd, säger hon.
Hon menar att det för några år sedan knappt gick att använda ordet ”disciplin” när man pratade skola i Sverige, eftersom det ansågs vara ett negativt laddat ord, men att pendeln nu har svängt.
Trots skolans stora popularitet har IES ännu inte nått Malmö. Skolan finns i andra skånska städer som Landskrona, Helsingborg, Lund och enligt initierade källor snart även i Staffanstorp. Men hittills alltså inte i Skånes största stad som snart är omringad av IES.
Barbara Bergström menar att Malmö stad under lång tid motarbetat hennes privatskola och exemplifierar det med en samtal som IES vice vd hade med en högt uppsatt kommunpolitiker, socialdemokraten Anders Rubin, som då var kommunalråd och ansvarig för skolfrågor i Malmö.
– Vi föreslog att vi kunde ta över Rosengårdsskolan, men fick då till svar att: ”Nej det går inte, hur skulle det se ut om ni skulle lyckas där och inte vi?”
Oavsett om det var exakt så kommunpolitikern utryckte sig eller inte, är det uppenbart att diskussionerna med Malmö stads politiker inte gått på räls. Men Barbara är säker på sin sak.
– Ladies and gentlemen, this ain’t my first rodeo. We’re soon in Malmö!
1968 kom Barbara Bergström som 22-åring till Sverige och jobbade de första åren som NO-lärare på högstadiet. Efterhand blev hon alltmer kritisk till den svenska skolan som hon ansåg saknade två viktiga framgångsfaktorer: disciplin och engagerat ledarskap. Hon hade en vision om en annan slags skola, men saknade pengar. Så hon slog helt sonika upp de gula sidorna i den gamla telefonkatalogen och började ringa runt till företag och fråga om de hade inredning de kunde skänka till hennes nya skola.
– Till en början talade jag med företagarna på min brutna svenska med det gick inte alls. Det var först när jag gick över till engelska som möblerna började rulla in. Visst är det konstigt!
1993 startade hon sin första skola i Enskede och sedan dess har IES alltså expanderat till hela 36 skolor med 26.000 elever. 2009 utsågs hon av organisationen Företagarna till ”Årets företagare” och 2013 till ”Årets kvinnliga stjärnskott” i EY:s tävling Entrepreneur of the year.
2012 sålde Barbara Bergström hälften av sitt ägande till det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, som idag är majoritetsägare i IES Holding där Barbara Bergström numera innehar 25 procent.
Men om man nu vill slippa kritik om vinster och giriga aktieägare som plockar ut välfärdens slantar ur vårt samhällssystem och sätter in dem på bankkonton på Caymanöarna. Varför låter man då ett amerikansk riskkapitalbolag komma in i bolaget och lägga sig i? Ämnet är ju inrikespolitiskt brännhett och det var därför ofrånkomligt att frågan skulle ställas. Förra bokföringsåret gjorde IES en vinst på 152 miljoner kronor varav 30 procent, det vill säga 45 miljoner gick till aktieägarna.
– Man investerar inte bara för det är trevligt. Man vill ha något tillbaka. För det andra sålde vi inte till dem som bjöd högst. TA Associates har visat sig ha ett väldigt gott omdöme och stor förståelse för vår verksamhet, säger Barbara Bergström.
I maj kommer hon ut med boken ”Tough love” som hon skrivit tillsammans med sin man, den före detta tidningsmannen Hans Bergström. Och det var när Hans Bergström för många år sedan fick i uppdrag att skriva om Barbaras skolor som det sa klick.
– Ingen hade någonsin sagt så många snälla saker om mig som han gjorde i den där artikeln, så jag var helt enkelt tvungen att gifta mig med honom.
Avslutningsvis frågar Jan Wifstrand om hon kan avslöja några detaljer från boken för Rapidus gäster redan nu?
– Nej, ni får allt vänta! Men jag hade egentligen velat skriva mer kritiskt om vissa personer jag stött på under resans gång, men vi bestämde oss för att stryka de bitarna. Så nu handlar det mest om ”struggles and joys you know”.
Text: Magnus Erlandsson
Bild: Kristoffer Lindblad
