Leenden möter som vanligt den som besöker Rapidus frukostmöte denna torsdagsmorgon. Från de anställda på EY som hälsar alla välkomna vid de sedvanligt uppställda frukostborden. Från de anmälda gästerna och såklart från representanterna från Rapidus. Men dagens frukostmöte har en ovanlig karaktär. Snart kommer många leenden vändas upp och ner.
– Jag brukar alltid känna en viss anspänning inför de här mötena och stor respekt för personerna jag ska intervjua. Men idag känner jag en ovanligt stor anspänning och respekt, eftersom det är en person som gör saker som jag aldrig skulle klara av att göra, fortsätter Jan Wifstrand innan han bjuder upp dagens gäst på scen, Katrin Kisswani, ordförande på Läkare utan gränsers svenska enhet.
Läkare utan gränser grundades 1971 av ett gäng franska läkare och journalister. I dag är organisationen verksam i mer än 60 länder och omsatte 2015 mellan tolv och tretton miljarder kronor. I Sverige landade omsättningen för 2016 på mer än 700 miljoner kronor, där nästan allt kom från privata givare.
Det är första gången som en representant för en välgörenhetsorganisation är gäst på frukostmötet, men Wifstrand och Kisswani försöker minimera nyansskillnaderna genom att prata om organisationen som ett företag.
– Otroliga siffror, det är ibland svårt att greppa hur stora vi är. Det är en bra affärsidé, kan man säga. Vi har lyckats bygga ett starkt varumärke med ett stort förtroende, säger Katrin Kisswani.
Hon är övertygad om att det är kvaliteten i deras arbete som underbyggt organisationens framgång. Kvaliteten hos organisationerna i de givande länderna, i logistiken på vägen och framför allt i själva sjukvårdsassistansen ute på fältet, där läkarna är organisationens yttersta marknadsambassadörer. På så sätt kontrollerar Läkare utan gränser hela kedjan och har därför också besparats stora skandaler.
– Vi behöver inga andra och lämnar därför inte heller ifrån oss kontrollen. Det gör att vi kan ha flera kontrollinstanser på vägen från insamling till fältet, säger Kisswani.
– Ni kanske borde hålla en kurs för Sveriges kommuner, flikar Jan Wifstrand in.
Kommentaren möts av skratt men de tystnar snart. Det är nämligen dags att prata om Kisswanis långa erfarenhet av fältarbete. Bilder från Syrien, Liberia, Nepal, Haiti och dåvarande södra Sudan visas i projektorn. Ruiner, lik och svältande barn avbryter den mysiga stämningen på frukostmötet, skratten byts ut mot flämtningar.
– Det gäller att ha fokus på fältet, försöka vara känslolös även om det är omöjligt. Det går ju inte att stanna upp och fundera, det hinner man inte utan det får jag ta när jag kommer hem igen, säger Katrin Kisswani.
En vanlig känsla Kisswani och hennes kollegor har vid hemkomsten är ilska. Inte minst efter insatser på Medelhavet där tusentals personer dött i försöken att ta sig till Europa. Det är en ilska över europeiska politikers oförmåga eller ointresse att hjälpa människor i nöd, över EU:s försök att köpa sig ur problemen och ilska över att de som redan drabbats nu drabbas ännu hårdare.
– De humanitära lagar som skapades i Europa efter första och andra världskriget har enligt mig i dag raserats av Europa, säger Kisswani.
Läkare utan gränser kallar sig en opolitisk organisation som inte tar någon politisk ställning. Men Katrin Kisswani erkänner att det är en sanning med modifikation. Förra året tackade avböjde exempelvis Läkare utan gränser ett EU-bidrag på grund av unionens hållning till migration. På samma sätt tar organisationen inte emot bidrag från till exempel tobaks- och vapenindustrin.
Trots det går det alltså ingen nöd på organisationen. Den svenska enhetens insamlingar var 2016 markant större än föregående år, trots det avböjda EU-bidraget. Mycket av tillväxten hade Läkare utan gränser fastighetsmagnaten Roger Akelius stiftelse att tacka för, sedan den beslutade att matcha varje skänkt krona till Läkare utan gränser under december månad. När nyheten kom ut snabbade sig många andra företag att öka sina gåvor i december, samtidigt som organisationen fick en hel drös nya givare.
– Att säga nej till EU innebar ett inkomstbortfall på omkring 100 miljoner kronor bara i Sverige, men tack vare alla gåvor vi fick i december har vi kunnat fortsätta som vanligt, säger Katrin Kisswani.
Bildspelet är klart och frukostmötet börjar närma sig sitt slut. Nu syns flera rörda miner i rummet, ett och annat fuktigt ögonpar. Minst berörd verkar Kisswani vara, för henne är det vanliga frågor som diskuterats.
– Att hjälpa människor är enormt, det går inte att beskriva hur mycket styrka det ger. Också att ingå i något större än en själv, att veta att man är en del av en massiv hjälpinsats, det är fantastiskt, säger Katrin Kisswani.
Text: Emiliano Strauss
Foto: Kristoffer Lindblad
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
