Kort sagt: Med över 60 miljoner kronor att investera och andelar i närmare 50 portföljbolag är LU Holding på många sätt en rungande succé. Men vägen dit har kantats av snedsteg och felsatsningar. För det blivande Malmö universitet finns det flera lärdomar att dra.
Av Erik Olausson, chefredaktör
När BibbInstruments nästa vecka noteras på Aktietorget öppnas ytterligare ett exitfönster för Lunds universitets innovationsdirektör Linus Wiebe. LU Holding har varit med sedan bolaget grundades 2013 och äger 17 procent inför noteringen.
Faktum är att Lunds universitets innovationsavdelning haft rena korsdraget på sistone. Försäljningar av aktier i noterade bolag som OptiFreeze, A1M Pharma, Idogen, Exini, NeuroVive Pharmaceuticals, SensoDetect och BioInvent har gett LU Holding kraftigt ökade muskler de senaste åren och gjort bolaget till en allt viktigare spelare i det skånska ekosystemet av innovationsföretag. Bara i år har LU Holding kunnat gå in och stötta ett tiotal färska forskningsavknoppningar från universitetet.
Det är siffror som ledningen för det blivande Malmö universitet bara kan drömma om, när lärosätet av allt att döma nu får sitt eget holdingbolag. Men med i bagaget har Lunds universitet också en rad dyrköpta lärdomar, som även Malmö kan ha nytta av:
Universitetet är en usel riskkapitalaktör
Huvudpoängen med LU Holding är inte att tjäna pengar utan att hjälpa fram forskningsbaserade företag som kan ge tillväxt i samhället. När universitetet istället försökt agera mer som en klassisk riskkapitalaktör, i form av bolaget LU Bioscience, har det slutat med ett rejält magplask. Återstarten 2012 räddade till viss del eftermälet men av hundramiljonerssatsningen återstår i dag tillgångar värda hälften så mycket och verksamheten håller på att avvecklas. Systerbolagen LU Food och LU Clean Technology kom aldrig ens ur startfållan, trots att styrelserna späckades med näringslivsprofiler och industriveteraner.
Ledningsstrukturen är A och O
Innan Linus Wiebe värvades från ARM 2011 var posten som innovationsdirektör i det närmaste en katapultstol. Varken Mats Lindoff eller Stockholmaren Ashkan Pouya stannade mer än lite drygt ett år i rollen, vilket knappast kan ha bidragit till ett fokuserat arbetsklimat.
Det är också centralt att holdingbolagets verksamhet har förankring hela vägen upp i rektorskansliet och universitetsstyrelsen. Innan Per Eriksson blev rektor 2009 var holdingbolaget och universitetsverksamheten helt separata och pratade knappt med varandra, erfar Rapidus. Och 2015 var det hela havet stormar då Torbjörn von Schantz vände ut och in på hela avdelningen för samverkan och innovation, inklusive LU Holding.
Räkna med kulturkrockar mellan akademi och näringsliv
Satsningen LU Experts, där Lunds universitets forskare skulle hyras ut till näringslivet, verkade klockren på pappret men lyfte aldrig och är nu skrotad. Det är uppenbarligen inte lätt att jämka samman näringslivets krav på snabba och säljbara resultat med den akademiska traditionen, där nyfikenheten är ett mål i sig och det betraktas som en dödssynd att hetsa fram något halvfärdigt.
Forskningen är grunden till allt
Det är ingen slump att Lunds och Uppsalas holdingbolag hör till de mest framgångsrika i landet. Det krävs världsledande forskning för att få fram succébolag, och inte inom vilka discipliner som helst. De stora pengarna finns i nanoteknik, IT och medicin, där tekniken är skalbar. Att till exempel locka riskkapital till bolag baserade på migrationsstudier eller arbetslivsforskning är betydligt tuffare.
Det blygsammare forskningsunderlaget är ett viktigt skäl till att Högskolan Kristianstads holdingbolag aldrig tagit fart – fjorton år efter grundandet kan antalet portföljbolag räknas på ena handens fingrar.
Det tar tid (surprise, surprise)
Att slå mynt av forskningsresultat, även inom relativt tillämpad forskning, tar i regel alltid längre tid än man tror. Lunds universitet har förvaltat sitt holdingbolag i 20 år men som Rapidus kunde visa i veckan är det bara en liten del av de portföljbolag man hjälpt fram som hittills nått sitt första nollresultat.
Omvärlden har sista ordet
Efter ett decennium med ytterst blygsamma finansiella resultat har LU Holding de senaste åren kunnat dra in tiotals miljoner till kassan. Det beror inte i huvudsak på att Linus Wiebe och hans stab plötsligt blivit mycket duktigare på att hitta de forskningsbaserade guldkornen i leran, utan på att investerarna i det närmaste kastat pengar efter forskningsavknoppningar som valt att notera sig. Ett sådant läge kommer inte så ofta. Men kanske om 10 eller 20 år, när Malmö nått dit Lund är i dag?
