Kort sagt: Antalet nya styrelseledamöter som väljs in i Skånes största börsbolag vid årsstämmorna går att räkna på ena handens fingrar. En låg omsättning i styrelserummen kan leda till brist på nytänkande och försämrade möjligheter för företagen att utvecklas.
Av Anders Haskel, gästskribent
En genomgång av de kallelser som hittills kommit inför vårens skånska bolagsstämmor antyder att valberedningarna gjort det enkelt för sig genom att inte föreslå fler nya ledamöter än nödvändigt. Tyvärr kan det få till följd att kreativiteten begränsas och att alltför få nya idéer letar sig in i styrelserummen.
Det finns inga regler eller rekommendationer kring hur länge en styrelsemedlem i ett svenskt börsnoterat företag bör sitta. Kontinuitet är viktigt. Men för att få ett vettigt inflöde av nya idéer och tankar kan det vara rimligt att åtminstone en ny ledamot väljs in varje år. Eftersom det ofta finns runt sex till åtta stämmovalda ledamöter bör styrelsen vara utbytt efter ungefär lika många år. Större styrelseförändringar sker normalt bara i samband med ägarförändringar eller i krissituationer.
En titt på styrelsesammansättningen i några av de största skånska börsföretagen visar att många ledamöter suttit länge på sin stol. Det gäller framför allt personer som är invalda på tydliga ägarmandat.
Ett exempel är Alfa Laval med Tetra Laval som största ägare där bröderna Finn och Jörn Rausing suttit i styrelsen sedan 2000. Totalt har de åtta ledamöterna suttit i nästan 9 år i genomsnitt. Ordförande Anders Narvinger har haft sin roll sedan 2003. Rookien i sammanhanget är Arne Frank, till vardags vd i Aarhus Karlshamn, som valdes in i Alfa Lavals styrelse 2010. I år har valberedningen tvingats anstränga sig lite mer än vad som tycks ha varit fallet under ett par års tid och föreslår inför stämman den 23 april nyval av danska Lundbecks koncernchef Ulf Wiinberg.
Ungefär likadant ser det ut i Trelleborg. Färskast i församlingen är två ledamöter som valdes in 2010. Valberedningen föreslår omval av sju ledamöter samt nyval av Jan Carlson, vd i bilsäkerhetsföretaget Autoliv.
Att det är manliga börs-vd:ar i ungefär samma ålder som föreslås till nyval i både Alfa Laval och Trelleborg är nog en slump, men det speglar också den brist på förmåga att tänka utanför boxen som präglar många valberedningar.
I Axis föreslås nyval av Gustaf Brandberg. Han har inte varit särskilt svårfunnen eftersom han bland annat är styrelseledamot i ett bolag som finns bland Axis största ägare.
I Wihlborgs, ett annat av de större skånska börsbolagen, föreslår valberedningen omval av hela styrelsen. Det senaste nytillskottet tog plats i styrelsen för tre år sedan. Wihlborgs är visserligen ett välskött företag vars aktie haft en fin utveckling över tiden. Det är ändå frågan om det inte kan vara läge att föra in lite nytt blod i styrelserummet på huvudkontoret vid Dockplatsen i Malmö.
Det är egentligen bara i ett av de större skånska börsbolagen som det nyligen skett stora styrelseförändringar. Det är i Lindab, ett bolag präglat av lönsamhetsproblem och där det också skedde en större ägarförändring förra sommaren. Vid en extra bolagstämma i höstas bantades styrelsen från åtta till sex personer. Eftersom det samtidigt valdes två nya ledamöter fick bara halva den gamla styrelsen förnyat förtroende.
Hur ser det då ut på andra sidan Sundet?
En snabb titt på de tre största danska bolagen sett till börsvärdet tyder inte på några avgörande skillnader jämfört med Sverige. I Novo Nordisk tar en ny ledamot plats runt styrelsebordet och i Maersk föreslås omval av samtliga ledamöter vars mandatperiod löper ut. I Danske Bank händer lite mer. Här tar tre nya ledamöter plats. En av dessa är svensken Lars Förberg som representerar aktivistfonden Cevian som numera är Danske Banks näst störste ägare.
Visst har den operativa ledningen stort inflytande över hur det ska gå för företaget. Men styrelsen har också en avgörande roll för att uppfylla ägarnas förväntningar, framför allt som kontrollfunktion och när de stora strategiska besluten ska tas. Ett visst nytänkande krävs ständigt. Nya ledamöter kan säkert bidra med mer sådant än ledamöter som suttit närmare tio år.
Tyvärr verkar det som att valberedningarna gärna väljer den enklaste vägen och fortsätter satsa på de gamla korten så länge dessa tycks fungera någorlunda.
