Jeg er tvunget til at sælge aktier i selskaber, som jeg selv har stiftet, hvis forslaget til en ny svensk formueskat gennemføres. Min skat bliver på mere end 100 procent af min arbejds- og kapitalindkomst. Jeg ville blive nødt til at sælge aktier for 100.000 kroner per måned for at betale formueskatten.
Det skriver iværksætteren Christer Fåhraeus i Rapidus Debat i anledning af et nyt skatteforslag, som præsenteres i dag.
Forslaget indebærer, at alle børsnoterede aktier skal være omfattet af formueskat, ikke bare aktier noteret på A-listen (svarende til KFX i Danmark).
————
Av Christer Fåhraeus
Grundare och styrelseordförande
Anoto Group
Jag har grundat eller varit med och grundat fem bolag baserade på innovationer. Tre av dessa är publika och två är O-listenoterade.
De företag jag startat sysslar alla med spetsteknologi, de har inga inhemska konkurrenter och mer än 90 procent av produktionen går på export, vilket innebär att Sveriges BNP ökar med nästan hela omsättningen. De är alla främst i världen i sin nisch, men för att utveckla produkterna och marknaden har det gått åt både mycket tid och mycket pengar.
Bolagen har därför varit beroende av riskkapital och har i två av fallen, liksom många andra svenska teknologibolag, sökt sig till O-listan bland annat för att tillgodose kapitalbehovet. Även om resultatet för dessa bolag har förbättrats kraftigt och fortsätter att göra så kommer de ta flera år innan bolagen börjar ge aktieutdelning.
Om Egendomskattekommitténs förslag om förmögenhetsskatt på aktier som är noterade på O-listan genomförs kommer min skatt bli mer än 100 procent av min förvärvsinkomst plus kapitalinkomst.
Jag blir alltså tvungen att sälja aktier i bolag jag själv har grundat för att ha råd att betala en skatt som inte har motsvarighet i någon avkastning. Nettoresultatet blir en långsam och plågsam amputation av det jag har ägnat en stor del av mitt liv att försöka bygga upp och skapa.
Beaktar man att jag är föremål för 3:12 reglerna (vilket är en diskussion i sig) så skulle jag behöva sälja aktier för ca 100.000 kronor per månad bara för att ha råd att betala förmögenhetsskatten. Ett extra delikat problem blir hur de månatliga försäljningarna påverkar aktiernas värde.
Vad gäller förmögenhet är jag ju, precis som många andra företagare på O-listan, endast rik på papperet. De aktier jag äger har givetvis ett värde men ger för närvarande inte någon utdelning. Mitt aktieinnehav är inte heller fritt rörligt – det förväntas att min portfölj är kraftigt överviktad av de bolag jag har grundat och är aktiv i. Jag förväntas helt enkelt ta en större risk än övriga investerare, och blir därigenom extra drabbad av en förmögenhetsskatt som ibland har beskrivits som ett progressivt element i kapitalbeskattningen. I mitt fall blir den ytterst progressiv, närmare bestämt många hundra procent.
Det är möjligt att min situation inte är typisk. Icke desto mindre representerar jag företag som nästan alla nationalekonomer idag anser vara den enskilt viktigaste faktorn för att nå långsiktig tillväxt och välfärd i ett land – nämligen företag baserade på innovationer.
Det blir därmed skrämmande att ett förslag ligger på bordet som saboterar allra mest för de individer som gör just det Europas politiker önskar: startar flera företag och använder pengar från de företag som kommit en bit på väg för att finansiera ny verksamhet.
Jag har dessutom, via mina företag, skapat ett par hundra arbetstillfällen för högt kvalificerade medarbetare.
Detta får mig att undra om svenska politiker med regeringen i spetsen tycker det är bättre att alla köper skog – som anses sakna förmögenhetsvärde – än att de investerar i tillväxtfrämjande verksamheter. Det verkar egendomligt att lägga beskattningen på de nya, utvecklingsbara företagen som i många fall har stort kapitalbehov.
EUs 6:e ramprogram målar upp visionen av hur Europa ska bli världsledande inom forskning och utveckling. Sverige delar den visionen på Europanivå och nationell nivå. Ska visionen bli verklighet behöver Sverige fler företagare, inte fler skatter eller beskattning av nya områden. Ett välkonstruerat skattesystem skulle kunna bidra till att fler blev företagare och att gamla entreprenörer i större utsträckning skulle stanna i Sverige. Jag tror också att många företagare – i likhet med mig – skulle satsa en stor del av sitt kapital på att bygga upp nya egna verksamheter eller satsa på andra entreprenörers projekt. På det sättet skulle Sverige kunna få fler företag och företagare och fler nya arbetstillfällen. Stat och kommuner skulle också få ökade skatteintäkter.
Egendomskattekommitténs förslag är ur ett rationellt och emotionellt perspektiv en principiellt felaktig konstruktion. Politiker måste kunna ta de för Sverige bästa besluten i denna fråga och bortse från populism och eventuella kortsiktiga politiska effekter.
