Ett energislag som är både förnybart och planerbart är rena drömmen för Europas regeringar. Cindrigo är bolaget som vill investera 7 miljarder kronor i just detta och börsnoterades i London i fredags. Danir är med 30 procent största ägare.
– Vi sätter bolaget på börsen utan nyemission. Syftet är att få tillgång till kapitalmarknaden för de kommande investeringarna och den trovärdighet som en börsnotering ger, säger Johan Glennmo, ordförande i familjen Olfossons ägarbolag Danir.
Utan nyemission var nu inte helt sant, bolaget tar in cirka 25 Mkr i samband med noteringen, men bara för att det var ett krav från den brittiska finansinspektionen.
Cindrigo fick på fredagen ett börsvärde på 40 miljoner pund, det vill säga ungefär 500 Mkr. Ännu är det ett förhoppningsbolag utan intäkter, men manegen är krattad för stora projekt.
Grundat av omstridd fd Eniro-vd
Bolaget har cirka tio år på nacken och grundades ursprungligen i Sverige av bland andra den förre Eniro-vd:n Lars Guldstrand som det stormat en del om.
Först var det fjärrvärme med sopförbränning i Kanada som gällde, sedan kom bolaget ganska långt med kraftvärme i Ukraina. Det var där som Danir kom i kontakt med bolaget och gjorde investeringen. Sedan kom kriget och bolaget stod på ruta ett.
Olika turer har gjort att Cindrigo nu har säte i England, på skatteparadis-ön Guernsey, och därför går till Londonbörsen.
Affärsidén är följande: En kraftvärmeanläggning i Kaipola i Finland är inköpt och upprustad. Den tillhörde tidigare det finska pappersbolaget UPM Kymmene. Den ska elda skogsavfall och producera cirka 110 megawatt värme och el och tas i bruk nu vid årsskiftet.
Kassaflödet från den finska anläggningen ska delfinansiera prospektering av bergvärme i Tyskland. Cindrigo har tyska licenser som ger möjlighet att borra efter bergvärme som vid maximalt utfall kan ge 350 megawatt värme och el.
Investeringar på 7 miljarder
Det motsvarar cirka 50 hyfsat stora vindkraftverk och totalt innebär det investeringar på 7 miljarder kronor.
– Det här är helt förnybar kraft. Vi borrar 4 kilometer ned i marken och får upp cirka 170 grader varmt vatten. Sedan pumpar vi ned vattnet igen i ett kretslopp. Det här är energi som finns hela tiden och som därmed är planerbar, till skillnad från sol och vind, säger Lars Guldstrand på telefon från London, och fortsätter:
– I Tyskland finns sådana här varma vattenreservoarer på ett djup som är utvinningsbart till kostnader som går att räkna ihop och landet är i stort behov av att komma bort från sitt beroende av fossil kraft. Därför har de stora subventioner och bidrag till den här typen av projekt.
Tekniken är inte ny. Det finns redan ett 40-tal geotermiska anläggningar i Tyskland. Italien och Island är andra exempel.
Lars Guldstrand räknar med att cirka 2 miljarder av den totala kostnaden kommer att finansieras från statliga bidrag. Resten ska komma från kassaflöde från anläggningen i Finland, banklån och eventuellt nyemission på Londonbörsen.
Lithium en stor biprodukt
Risken i Cindrigo är att man borrar på fel plats. Bolaget kan alltså liknas vid ett oljeprospekteringsbolag som provborrar utifrån geologiska mätningar och sedan hoppas på det bästa. Skillnaden är att man borrar efter varmt vatten och inte olja.
Den första av totalt tio planerade bergvärme-enheter i Tyskland ska börja borras under andra hälften av 2026. Sedan tar det cirka 2 år att göra anläggningen klar för el- och vämeleverans.
En sak till: Upp med det varma vattnet kommer det att följa med lithium, jordartsmetallen som används i alla moderna batterier. Efter avskiljande från vattnet räknar Lars Guldstrand med att producera 500 ton lithium per år.
Johan Glennmo uppger att Danir tänker följa med på resan och behålla sina 30 procent.
Gunnar Wrede
