Att vara anställd som kanariefågel i en gruva kan inte ha varit roligt. Stackarna är känsligare för kolmonoxid än vad människor är så när de trillade av pinnen (bokstavligt såväl som bildligt) var det dags för de mänskliga kollegorna att ta sig därifrån. I näringslivet är det rekryterare och personaluthyrare som är (frivilliga) kanariefåglar. Så det är skönt för Skåne att de små gynnarna trots allt kvittrar i kör just nu.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus optimistiska olyckskorp
När tidningsrubrikerna återigen låter som om de tre häxorna i MacBeth har bjudit hem släkten och när jultomten även i år ersätts av en bistert förmanande Anders Tegnell är det skönt att få tecken på att allt inte är nattsvart. Särskilt när de skånska rekryterarna i veckan pratat om 2022 som ett kommande rekordår. Eftersom deras verksamhet helt är beroende av hur andra företag mår så är de näringslivets egna kanariefåglar och när de kvittrar såhär vackert är det lätt att ignorera kraxandet från de kolsvarta olyckskorparna.
Därmed inte sagt att vi kan festa som om det vore 1999 (eller ens 2019). Sådär 20 procent av befolkningen vägrar få Bill Gates mikrochips insprutade av Jeff Bezos medan George Soros, professor James Moriarty och Stora Stygga Vargen tittar på och viruset muterar snabbare än folk hinner få sina Intel Inside-tatueringar på axlarna. (Allvarligt talat, varför tror konspirationsteoretikerna att det är den gamle mjukvaruhärskaren Bill Gates som plötsligt gett sig på pyttesmå processorer? Är inte Gordon Moore känd nog?)
Det borde alltså vara panik i näringslivet lika mycket som på den politiska nivån, där man sin vana trogen pendlar mellan handlingsförlamning och slumpmässiga alibiåtgärder. Men icke. Är det något som företagen lärt sig de senaste par åren så är det att det alltid finns en väg framåt. En och samma väg – digitalisering.
Som ni kunde läsa igår så har vågen till och med nått just den annars så konservativa rekryteringsbranschen. Det personliga mötet kommer alltid vara värt mycket – det kan alla deltagare i de två fysiska och mingelbara event Rapidus hunnit med intyga. Men ett digitalt möte är bra mycket bättre än inget möte alls. Alltså måste även de värsta stofilerna ställa om. (Apropå vilket, kan någon hjälpa mig att få igång det här som heter Teams?)
Och nu går det fort. Börsen hinner knappt få skrämselhicka innan den vänder uppåt igen, nu när investerare vant sig vid att kurserna svänger snabbare än Donald Trumps humör. Alla företag som kan ställa om till digitala affärer gör det – och tillbaka om och när det krävs – i takt med tidningsrubrikerna. Att de skånska rekryterarna stundtals har svårt att hitta rätt personer handlar inte längre om pandemin utan om den strukturella felmatchningen på arbetsmarknaden där utbildning och kompetens inte är anpassad till företagens behov.
I England användes lowtechsystemet med kanariefåglar ända fram till 1986, eftersom det gamla imperiet är fast beslutet att allt var bättre förr och inte bara dess fotbollslandslag. Faktum är att det var lagkrav under många år att ha med sig antingen kanariefåglar eller möss ned i gruvan. Problemet med möss var att de somnade liggande och inte sittande och därmed var tämligen värdelösa som gasvarning. Sensmoralen är att det kan vara riktigt tufft att vara kanariefågel på marknaden, men att utbilda sig till mus är korkat på alla sätt.
