fredag 26 april 2024

inloggad som

Special: Dags att börja spela allan

Malmös spelunder har växtvärk och nu gäller det att hindra att de lokala spelutvecklarna växer ur staden helt. Det handlar om spetskompetens inom en av världens största och fortfarande snabbast växande branscher. Att det ses som leksaker för barn är skadligt för hela ekonomin. Dessutom är det ju leksaker för vuxna numera.

Av Niclas Lindstrand, Rapidus spel(miss)brukare

I veckan har vi kunnat läsa i Rapidus om hur Sharkmob valt att öppna kontor i London – för att utvecklaren inte kan få tag på tillräckligt mycket kompetens i Malmö. Flera andra spelföretag och personligheter i branschen nickar instämmande, även om det naturligtvis också finns en uppsida i att samla många växande företag på en plats och locka utländsk kompetens hit också.

Medan det blivit lite mindre hopplöst för kusinerna bland IT-konsultbolagen att rekrytera, när coronakrisen fått branschen att få nolltillväxt för första gången sedan Bill Gates gick i kortbyxor, så har explosionen bland spelutvecklare blivit en supernova. Försäljningen ökade globalt med 40 procent på ett kvartal. Det fick den tristaste investeraren att höja ögonbrynen och ge sig in i leksaksbranschen.

Med ledtider på många år för storproduktionerna, som Massives Star Wars-spel och IO Interactives James Bond-spel, borde det vara guldrusch i Malmös spelbransch. I stället kan staden gå miste om högkvalificerade arbetstillfällen som hade kunnat frisera en av landets högsta arbetslösheter en aning och ökat både skatteintänkter och attraktionskraft.

Att Sharkmob startar i London – och Massive i Stockholm – innebär inte att arbetstillfällen försvinner från Malmö, men att förlora nyrekryteringarna är illa nog. Det är dessutom oroande för framtiden – när är huvudkontoret inte ett huvudkontor längre utan bara en skånsk filial?

Så vems fel är det då? Stadens, regionens, regeringens, medias, branschens eget, läroinstitutens, föräldrarnas eller Tommy Salos?

Allas. (Okej kanske inte Tommy Salos, men jag har inte förlåtit självmålsnicken i kvartsfinalen mot Vitryssland i Salt Lake City 2002.) Dataspel ses av alldeles för många i alldeles för många positioner som leksaker för barn. Att det är många år sedan som branschens omsättning gick om film och musik – tillsammans – spelar ingen roll.

Min egen nu grånade generation, uppvuxen med Pac-Man, borde veta bättre. Vi som var nördar då är det fortfarande, vi lägger bara löjligt mycket med tid och pengar på spelen än vad som var möjligt på bowlinghallen i Skövde. (Tydligen är det för vissa ett drinking game numera att ta ett järn varje gång jag nämner Skövde. Hej MN, drick inte på arbetstid! Åtminstone inte när någon ser dig. Skövde!)

Men att vi (nåja, de mer lyckade av oss) och de yngre nu utgör majoriteten av makthavarna har inte hjälpt spelutvecklarna tillräckligt mycket. Att lira dataspel ses som något barnsligt och fult av alldeles för många, något man erkänner först när man efter X antal öl inser att man pratar med en likasinnad.

Därför är varken syokonsulenter (som säkert heter nåt annat i dag) eller ministrar till någon nytta, de pratar hellre om mikroskopiska och krympande branscher som ska överleva på skattemedel än om en miljardbransch där Sverige och Malmö ligger i topp. (Och Skövde – skål MN!)

Branschen själv gör det inte mycket bättre. När andra skriker ikapp om att få skattelättnader, sänkt moms och förmodligen adelstitlar så stirrar spelutvecklarna i sin Joltcola (finns den fortfarande?) och knackar vidare. Visst har industrin superstars här, från Massivegrundaren Martin Walfisz till 34orna och Rapidusfavoriterna Victor Ågren och Oskar Stålberg.

Men sorry grabbar, ni är inte riktigt Madonna, eller ens Per Gessle, när det gäller igenkänningsfaktorer – trots att ni drar in mycket mer pengar. Därmed lyssnar inte beslutsfattarna lika mycket på er som på Jonas Gardell när han ilsknar till. (Även om det är väldigt svårt att se någon av de tre nämnda spelprofilerna få ett patenterat Gardellskt psykbryt.)

Alla måste hjälpas åt för att höja branschens status. Börja just du, just idag, med att erkänna vad du lirar för tillfället. Själv väntar jag fortfarande på min PS5 så det blir mest mobilspelet Marvel’s Contest of Champions.

Malmös spelunder har växtvärk och nu gäller det att hindra att de lokala spelutvecklarna växer ur staden helt. Det handlar […]


För att läsa resten av artikeln behöver du
vara prenumerant och inloggad


  • Hon återvinner elbilsbatterier

    Veckans Lejonkulan gästas av Raula Runsten, medgrundare av Rebaba som utvecklar system för energilagring i industriell skala med hjälp av uttjänta elbilsbatterier.