Kort sagt: Skånemejerier är bara senast i raden av inhemska livsmedelsföretag som går till utländska händer. Framöver kommer de stora investeringsbesluten tas långt härifrån. För regionens entreprenörer är det ingen gynnsam utveckling.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Skånemejerier säljs till franska Lactalis, Dr PersFood (tidigare Druvan) går till norska Kavli och Absolut Vodka blir guldägget hos likaledes franska Pernod.
Det är tre av de senaste årens storaffärer inom livsmedel där skånska företag tas över av utländska ägare. Längre tillbaka har Felix, Sockerbolaget, Åhusglass med flera gjort samma till synes förutbestämda resa.
Trots alla fälttester där konsumenterna efterfrågar lokalproducerat är lönsamheten hårt pressad, hela vägen från lantbrukaren på Söderslätt till köttbullebandet på Procordia Food. Lösningen har varit storskalighet och jakt på synergier i internationella koncerner.
Därmed har den högsta makten över en industri som sysselsätter mer än 60.000 personer i Skåne flyttat ut.
Nu fattas de tunga besluten hundra mil från verksamheten. Självklart ser prioriteringarna och nätverken annorlunda ut där. Dessa långdistansförhållanden brukar vara en varningslampa för neddragningar och avvecklingar. Kanske kan livsmedelsbranschen hålla emot den utvecklingen något, eftersom kopplingen till lokala leverantörer är så viktig. Findus har sina ärtor, Felix gurkorna och Skånemejerier bygger på den skånska mjölken.
Men det finns andra beslut som kan komma att falla ut till skånsk nackdel framöver.
Bondeägda Skånemejerier, som inom kort blir en del av världens största mejeriföretag, har legat i framkant vad gäller innovation och samarbete med mindre teknikbolag. I början av nittiotalet storsatsade man på ett helt oprövat kort, en fruktdryck med nyttiga bakterier. Då visste ingen att Proviva skulle bli en knallsuccé, utan mejericheferna valde helt enkelt att tro på det lilla forskarbolaget Probi i Lund, som står bakom bakterierna.
Vilket utrymme finns det för denna typ av vågade investeringar när personliga kontakter satts ur spel och lokalpatriotismen drar åt annat håll?
Idag drivs livsmedelsindustrin av volym- och prisfrågor. Det handlar mer om hur fabriken ska fyllas, än vad kunderna kan tänkas vilja ha om tio år. Stora företag är inte speciellt riskbenägna. Alltför mycket står på spel för att de där vilda greppen ska tas.
Därför behövs uppstickarna.
Och omvänt behöver uppstickarna de stora spelarna. Till skillnad från exempelvis mjukvarubranschen är fysisk distribution och butikskanaler kostsamt för nybakade livsmedelsföretag. Oatly i Landskrona har sedan mitten av nittiotalet lyckats ta sin havremjölk från idé till en omsättning på närmare 200 miljoner. Även här var Skånemejerier en tidig partner. Än idag samarbetar bolagen runt just transport och försäljning.
För Probi öppnar Lactalisaffären nya vägar. Liksom Oatly har Probi kommit över den så kallade dödens dal och bevisat sin idé med flera stora kundavtal. Vid sidan av Proviva, som 2021 helt övergår till franska Danone i en affär värd hundratals miljoner, finns de nyttiga bakterierna i Skånemejeriers juice Friscus. Frågan är hur samarbetet nu kan utvecklas på koncernnivå.
Storföretagen är väl medvetna om att de måste bli mer innovativa. Några har valt att engagera sig i forskningsmiljöer som Antidiabetic Food Center i Lund och Linc i Landskrona. Vid sidan av detta har Lunds universitet fått EU-medel för att bygga upp en Knowledge Innovation Community kring livsmedel, så det pågår febril aktivitet inom området.
Men bortom de breda penseldragen behöver uppstartsbolag konkreta samarbeten. Det handlar om partnerskap i de avgörande men så riskfyllda, tidiga faserna. Här ökar dessvärre hindren med avståndet till styrelserummet där beslutet tas.
