Kort sagt: Utvecklingen i mobilbranschen går snabbare än någonsin. Nischen telekom har helt smält samman med bredare begrepp som IT och webb. Gamla affärsmodeller går under i en industri där kunder och små teknikbolag får allt mer att säga till om.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
2010 var året då den omtalade läsplattan fick sitt genombrott. Den är en utmärkt symbol för senaste årens trend inom IT och telekom, där områdena gifts ihop i takt med att utvecklingen gått mot allt mer avancerad, portabel funktionalitet.
Dagens plattor från exempelvis Samsung har inbyggt modem och behöver bara ett sim-kort för att fungera som både surfdator och bärbar telefon.
Samtidigt har mobiltelefonerna blivit allt smartare och kan fyllas med skräddarsydd mjukvara. Stora pekskärmar dominerar modet och även de kan i vissa lägen ersätta den gamla datorn.
Etablerade aktörer inom IT och telekom har haft märkbart svårt att hänga med i omställningen mot dessa hybridprodukter, som i allt större utsträckning använder program och tjänster på nätet i det så kallade molnet. Nokia har efter år med tappade marknadsandelar nu funnit en partner i Microsoft, men vid sidan av den finska jätten syns det kanske mest slående exemplet på villrådighet hos teleoperatörerna.
För bara några år sedan gnuggade de händerna när folk började använda mobilnätet för att ladda upp och ner data. Nu känner sig operatörerna omsprungna av tekniken och vill förbjuda kommunikation via IP-telefoni i vanliga kundavtal. Köp gärna ett dyrt surfabonnemang men det är vi som bestämmer vad du får göra, är budet.
Denna dubbelmoral ställs på sin spets i läs- och surfplattan. Är det en dator vi talar om? Är det en telefon? Nej, det är blandning. Tycker då operatörerna att det är okej att exempelvis chatta med Skype över 3- eller 4G, när det är fritt fram att maila?
Saken har blivit en fråga på högsta politiska nivå sedan Sveriges IT-minister Anna-Karin Hatt förra veckan la fram ett lagförslag för att sätta press på operatörerna.
Datatrafiken i de mobila näten gick i fjol om rösttrafiken. Framöver väntas data växa mångdubbelt mer än traditionella samtal. Så oavsett hur teleoperatörerna, eller andra som tagits på sängen i smartphone-trenden, försöker komma tillrätta med sina affärsmodeller står det klart att det moderna webblivet bara har börjat.
När jag såg TAT-grundaren och branschgurun Hampus Jakobsson föreläsa om läget i mobilindustrin för ett par år sedan inledde han med att citera film- och boktiteln Barbarians at the gate. Han menade att gamla härskare inte längre sitter säkert i sina slott.
Android har gjort det möjligt för i princip vem som helst att sätta ihop en telefon eller en surfplatta. Genom en app store kan mjukvarubolag världen över förse slutkunderna med relevant innehåll.
I dag kan vi konstatera att snabbfotade uppstickare inte bara tagit sig in genom porten, utan också lagt beslag på en del av kungariket. Och utvecklingen kommer inte att avstanna. Tvärtom.
Trenden med appar lär bestå, men bedömare menar att framtiden ligger i plattformsoberoende webbtjänster. Efterhand som html-kodningen blir vassare kommer avancerade sajter fungera i en vanlig webbläsare oavsett vilken apparat eller skärmstorlek man har.
Inget program behöver laddas ner lokalt. Målgruppen för exempelvis nätannonsörer vidgas och det skulle betyda ännu lägre ingångströskel för innehållsutvecklare. Samtidigt slår det mot app-ekonomins beprövade betalningsmodell där användarna köper åtkomst till en specifik applikation.
I dag handlar det inte längre om att prata i mobiltelefon för att sedan sätta sig vid datorn och chatta med familjen, webbshoppa eller dela en fil med en kollega. Det handlar om möjligheten att kunna göra allt detta — var som helst, när som helst.
