Kort sagt: Såddfinansiären LU Bioscience kan fortsätta sin verksamhet, men i en ordentligt vingklippt version. Vi ser ytterligare ett exempel på hur svårt lokala riskkapitalsatsningar har att klara sig på kommersiella villkor.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Med drygt 70 miljoner kronor i insatta medel var LU Bioscience aldrig någon storspelare i riskkapitalvärlden. Men i sin nisch, tidiga investeringar i forskningsavknoppningar, såg initiativet mycket lovande ut när det togs 2007.
Det var ett skånskt svar på Karolinska Development i Stockholm, som rönt stor framgång och faktiskt börsnoterades 2011. LU Bio var ett samriskprojekt mellan akademi och privat kapital, med målet att investera i tio life science-bolag och sedan resa ytterligare pengar. Denna gång i hundramiljonersklassen.
Så blev det inte.
Åtta investeringar mäktade man med. Ytterligare ett bolag tillfördes portföljen via apportemission. Strax innan sommaren imploderade sedan försöken att fylla på kassan med nytt kapital. Öppen strid uppstod mellan gamla styrelsen och största ägaren, Lunds universitet.
Men som Rapidus kunde berätta i går har nu en del bitar fallit på plats.
Nya ordföranden Lars H Bruzelius har satt ihop upp ett konsortium av regionala finansmän och säkrat 16 friska miljoner till verksamheten. Styrelsen är dock tydlig på punkten att pengarna ska gå till befintliga portföljbolag — och att inga nyinvesteringar ska göras.
LU Bio har sålts in som ett knippe spännande projekt, där det kostsamma arbetet att sålla fram nya investeringsobjekt skurits bort. Förmodligen var det helt nödvändigt för att alls kunna ta affären i hamn. Men därmed har också mycket av ursprungsidén ställts åt sidan.
Under årens lopp har LU Bio skannat av närmare 150 projekt och med universitetets tunga namn i ryggen varit en viktig spelare. Det framkom inte minst i Rapidus kartläggning i våras då den tidigare vd:n Thomas Andersson visade sig vara en av de som satt på flest styrelseposter på Ideon.
LU Bio blir nu en angelägenhet för betydligt färre och får finna sig i en mer marginalbetonad roll i framtiden.
Det vore lätt att säga att Lunds universitet visat sig inte alls kunna hantera riskkapital. LU Bios systersatsningar LU Food och LU Cleantech strandade redan på tidigt stadium. Samtidigt har det hela tiden varit klart att lärosätet endast skulle bidra med en grundplåt i LU Bio, och därefter låna ut sitt namn och nätverk till den löpande driften.
Dessutom är det bara att konstatera att världsekonomin är i risigt skick. Riskbenägenheten är avsevärt lägre i dag än för fem år sedan. Venture capital är en bristvara, överallt.
Att försommarens storbråk kom till en lösning är ändå en fjäder i hatten för Lars H Bruzelius, som snickrade ihop räddningsplankan med hjälp av personliga kontakter. Och även om vi i praktiken ser en ytterligare nedmontering av skånsk riskkapitalverksamhet, efter Lumitec och Malmöhus Invest i våras, så är de reda pengarna naturligtvis mycket välkomna.
Cancerprojektet Cantargia på Medicon Village i Lund får direkt ett kassatillskott på två miljoner kronor. Av de fyra andra återstående företagen i porföljen lär ett eller två ganska snabbt gallras bort för att öka chanserna för resten.
Life science kräver enorm uthållighet och avsevärda resurser. En viktig utmaning för LU Bio framöver blir att mäkla industriella samarbeten med större, internationella aktörer.
Förhoppningsvis kan det arbetet inte bara sätta den egna portföljen på kartan, utan också marknadsföra Skåne som lovande forskningskluster. Storsatsningar som Medicon Village behöver nämligen backas upp med mer utvecklingskapital för att kunna blomma ut med nya entreprenörsbyggen.
LU Bio har under årens lopp lagt ner tre portföljbolag och sålt av ett, Dermagen. Klicka på Relaterade artiklar” uppe till höger för att läsa mer om LU Bio och de kvarvarande innehaven Cantargia, Follicum, MD-Pharma, Ximmune och ProNoxis i Rapidus arkiv.
