Kort sagt: I åratal har det varit en avgrund mellan vad som politiskt sägs och vad som verkligen görs kring Öresund. I Danmark kan det just nu upplevas som déjà vu med samma problemställningar omkring Fehmarn Bält, mellan Danmark och Tyskland, där politikerna åter talar om stora möjligheter, men uppenbart inte kryddar orden med handling. Rapidus har sex förslag för att komma igång och skapa synergieffekter för de kommande två regionerna.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det kan likna riktigt goda intentioner:
Få veckor efter att det i oktober blev officiellt att Öresundsbrons marknadsdirektör Jakob Vestergaard fick sina arbetsuppgifter inskränkta, meddelades det att han från den första januari delar sin arbetsinsats mellan jobbet som marknadsdirektör på Öresundsbrokonsortiet och ett nytt jobb som marknadsutvecklingschef på Femern Bælt A/S.
Det är alltså ett slående personsammanträffande i två regioner. Det symboliserar att båda regionerna ska hänga samman och skapa synergieffekter. Onekligen en signal att tänka på så här dagen efter Öresundsbrons nyårskur på Luftkastellet.
I Danmark kan man känna igen alla argumenten för Fehmarnförbindelsen. Det handlar om synergier, regionernas Europa, möjligheter för näringslivet och kampen mot barriärer. Och till det kommer argumentet om en ny närhet för Öresundsregionen till Nordeuropas ekonomiska centrum.
Den goda nyheten är att alla är eniga om möjligheterna. Den dåliga nyheten är att det i hög grad stannar vid teorier. Man håller på att begå samma fel som Öresundsbron kämpat med och emot i snart nio år.
Viljan från dansk, svensk och tysk sida följs inte upp politiskt och organisatoriskt i tid, och det finns en risk för att det slutar på samma sätt som vid Öresund: Lag- och organisationsarbetet har kommit igång så sent att det strandar. Byggandet av den nitton kilometer långa broförbindelsen mellan Rødby och Puttgarden, som en dubbelspårig järnväg och fyrafilig motorväg, finns inom räckvidden. Men det är bråttom eftersom de första bilarna ska rulla över bron 2018. Rapidus har därför valt att se på vilka möjligheter som Fehmarnförbindelsen ger:
1) Bron är en ekonomisk injektion. Mitt i finanskrisen håller Femern Bælt A/S på att förbättra danska markanläggningar för 6,7 miljarder danska kronor, bygga en bro för 32 miljarder kronor och skapa arbete för mellan 6.000 och 9.000 personer. Gott så, men en möjlighet har förbisetts: För att utnyttja Fehmarnförbindelsens potential finns det också behov av en HH-förbindelse över Öresund. Det skulle vara en expansiv finanspolitik som både den danska och svenska sidan av Öresund har nytta av just nu, och som dessutom skapar en investering som ger nytta på sikt. Dessutom saknas en förklaring på hur Fehmarnförbindelsen ska komma in i Köpenhamnsområdet. Planerna för infrastrukturen, bland annat mellan Köpenhamn och Ringsted, är långt ifrån klara.
2) På Lolland, där Fehmarnbron har sin danska förbindelse, kan man i dag uppleva en försummad region full av missmod. Men sedan avtalet i september 2008 om att sätta fart på Fehmarn Bält-bron, mellan dåvarande transportminister Carina Christensen och Tysklands Wolfgang Tiefensee, har hoppets stjärna tänts. Den kan snabbt släckas igen om Öresundsorganisationernas självtillräcklighet förhindrar nya visioner om att öppna dörrar och skapa tillgång för medlemskap till de verksamheter som samlas runt den nya dansk/tysk/svenska regionen. Alla möjligheter står öppna för att – redan innan bron är färdig – skapa fundamentet för en ny storregion på näringslivssidan. Ja, det kräver en marknad men en inbjudan till att vara en del av ett nytt samarbete hjälper också.
3) En god sida med Fehmarnbron är att det här i närområdet har upparbetats byggexpertis som nu kommer i arbete igen. Samlat utgör broarna i europeiskt sammanhang ett unikt sammanhängande infrastrukturprojekt, som förtjänar en annan och mer seriös branding av både broexperter och gemensamt tänkande över landsgränserna på gräsrotsnivå. Det ska göras bättre och mer helhjärtat än den misslyckade internationella varumärkesstrategi vi hittills sett av Öresundsregionen. Det ska finnas ett namn på den nya regionen och målet bör vara att göra den dansk/svensk/tyska regionen till själva symbolen för EU:s inre marknad. Får Rapidus föreslå namnet Region Northern Europe”?
4) Mitt i byggkrisen kan det bekymra att Fehmarn Bält-förbindelsen ska byggas för lånade pengar från den internationella kapitalmarknaden. Men danska, svenska och tyska företag har här en fördel av hemmaplan som kan lugna långivarna. De lokala finansmarknaderna bör passa på medan Danmark och Sverige diskuterar stödpaket till det finansiella systemet: Statspengarna bör få lov att också arbeta och skapa kommande värde i närområdet genom att ge det finansiella systemet goda konkurrensvillkor i stödpaketen när bron (eller broarna, om HH blir aktuellt) ska betalas. Rapidus uppmanar till att finansiella stödpaket binds upp till en förpliktelse att låna ut till broprojekten på goda villkor.
5) Fehmarnförbindelsen möjliggör höghastighetståg från Hamburg mot Stockholm, med stopp i Kastrup och Malmö.
6) Regiondiskussionen Danmark-Tyskland kan också kännas igen från Öresundsregionen när det gäller att lägga vantarna på EU:s stödmedel. Även “Fehmarnbeltregion” kommer att gräva djupt i Interreg IVA-stödprogrammet eftersom storregionen med Region Sjælland, Kreis Plön, Kreis Ostholstein och Hanststadt Lübeck under 2007 godkändes av EU-kommissionen. Här finns det också en Lex Öresund: Det är oändligt långt mellan höjdpunkterna när man ser på vad EU-stöden gett i form av integration i Öresundsregionen. Det får inte upprepa sig. Rapidus uppmanar till att staten och regionerna redan nu skapar en kvalitetssäkring som förbjuder små projekt för några hundra tusen kronor som inte räcker en meter förbi administrationsomkostnaderna. Regioner har nytta av fyrtorn, och EU-projekt under tio miljoner bör förbjudas i den nya regionen.
Som synes finns det mycket att ta tag i för Jakob Vestergaard, men han behöver sannerligen hjälp. Rapidus önskar honom lycka till med det nya jobbet.
Keld Broksø
