Kort sagt: Kung Midas fick i gåva av vinguden Dionysos att allt han rörde blev guld. Nu när de skånska börsnoteringarna håller på att ta fart igen är det viktigt för både små och stora investerare att minnas hur myten slutade för kungen med guldbyxorna.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus räknenisse
Stockholmsbörsen har pekat uppåt i elva år nu, med lite små hack i den fina kurvan. Brexit, flyktingkriser, krig och presidenter som går runt på nätterna i kalsongerna och twittrar har inte varit mer än små störande moment. (Erkänn att den mentala bilden av Trump i kalsingarna med mobilen i högsta hugg kommer att sitta fast i era hjärnor nu så fort ni loggar in på Twitter.) I veckan har Rapidus kunnat notera att just noteringarna sätter fart igen efter att ha legat runt fryspunkten under 2019.
Ingen tror något annat än att de senaste dagarnas frossa på världens börser, på grund av det där viruset som heter som en blaskig öl, blir något annat än en tillfällig rekyl heller. Ränteplaceringar är lika dåliga som att ha pengarna i madrassen och alla investerare är bortskämda. Vi har blivit riskkapitalister varenda en, om vi räknar in fonder. (Eller affärsänglar om vi ska ge oss själva en komplimang.) Investeringssparkontot har lockat många svenskar till att spara i aktier och har gjort att den svenska börsen ligger långt före den danska, till exempel.
På den tiden har det dessutom uppstått nya förmögenheter genom att sälja och köpa andelar i bolag – eller hela bolag. Tillväxtanalys, myndigheten som håller koll på riskkapital (det måste som bekant finnas en myndighet för exakt allting), räknade ut att 2018 ökade de rena venture capital-investeringarna i svenska portföljbolag med 43 procent. Ändå var det en bit kvar till toppnoteringen 2008.
Den svenska marknaden är också väletablerad för utländska riskkapitalbolag, med norska, danska, finska och brittiska företag som skaffat sig kontor i Stockholm. För det är Stockholm som gäller och det är i Stockholm som riskkapitalisterna har koll långt ned i näringskedjan. Tillväxtanalys konstaterade att 94 procent av allt venture capital gick till storstäderna under 2018. Då är det inte mycket kvar för en uppstickare i Hässleholm – eller Lund. Christer Fåhraeus, som borde veta, utvecklar nollåttafokuset i en intervju med EFN.
Men totalt sett är det inte konstigt att det finns mycket kapital ute på marknaden. Och gott om pengar för bolagen som behöver dem för att utveckla, växa eller överleva. Problemet i sammanhanget är den tredje kategorin, de som tar in kapital för daglig drift. Tillgången på riskkapital har gjort att marknadens darwinistiska funktion kommit på efterkälken. Bolag som inte klarar av det naturliga urvalet får bränna pengar alldeles för länge innan det säger stopp. Slut på pengar? Äsch, vi gör en nyemission till så får vi mer!
Det är inget skumt med upprepade nyemissioner i sig, bolagen behöver mycket pengar till marknadsföring och expansion – och när det gäller life science behövs enorma pengapåsar innan de rigorösa testerna är avklarade och det ens finns en produkt. Jag vågar inte tänka på hur många emissioner som ligger bakom att det numera börsnoterade Ascelia Pharma äntligen nått fas 3-studier för sin flaggskeppsprodukt Mangoral.
Jag tänker inte nämna namn, men även bolag som gör nyemissioner oftare än jag byter skjorta (minst en gång i månaden) får åtminstone in några miljoner varje gång. Ofta från nya ägare. Medan de riktigt fina bolagen har kölappar för institutionella placerare över hela världen när de släpper på ägandet. Båda riskerar att drabbas hårt den dag riskkapitalströmmen sinar – och det kan vara på grund av att mängden kapital gjort att för mycket gått till dåliga affärsidéer som genomförs ännu sämre. Är priserna för att gå in i bolag för höga – trots att vår valuta är i nivå med Monopolpengar – så går pengarna nån annan stans.
För kung Midas slutade det med att han fick be Dinoynos att ta tillbaka sin gåva, det går ju inte att äta guld och gudarna är ordmärkare. Nästa gång han hade att göra med gudarna slutade det med att Apollon gav honom åsneöron. Båda delarna är värda att minnas, både för köpglada investerare och slösaktiga företagsledningar.