Kort sagt: Om det är ett uppblåst luftslott eller en solid bro till framtiden är för tidigt att säga. Men det står redan klart att som bolagsbygge liknar Uniti knappast något vi tidigare sett i Öresundsregionen – undantaget Hövding.
Av Erik Olausson, chefredaktör
”Det här kommer bli en stor grej” var något av det första Lewis Horne sa när jag hösten 2015 knackade på i lokalerna till dåvarande LU Open. Som chef för social innovation på LU Open hade han lyckats samla ihop en kärntrupp av mestadels studenter vid Lunds universitet kring idén att bygga en lättviktselbil för stadskörning med flera futuristiska detaljer. Exempelvis skulle bilens material delvis bestå av växtfibrer och ett styre med tvåhandsfattning ersätta både ratt och pedaler.
Övertygelsen om att ens idé kommer förändra världen hör till om man är entreprenör och är ofta nödvändig för att våga ta steget att bygga ett innovationsbolag på oprövad teknik. Men även med det i åtanke är Unitis kaxighet monumental. Bolaget ska på eget bevåg utmana världens fordonsjättar med en tvåsitsig elbil som väger drygt 400 kilo. Redan 2019 ska Uniti enligt planen producera 20.000 bilar i en tidigare armaturfabrik i Landskrona. För att klara det siktar ledningen på att ta in närmare en miljard kronor (!) under 2018.
Idén att helt bortse från designen av en befintlig produkt och börja om från början har Uniti gemensamt med Malmöbolaget Hövding och dess självuppblåsande cykelhjälm. Och likheterna slutar inte där. Lewis Horne och hans kompanjoner var liksom Hövdings grundare, Terese Alstin och Anna Haupt, helt okända när de drog igång och saknade tidigare meriter att falla tillbaka på. Men liksom Hövding-duon har de visat sig vara fenomenala på att skapa hajp för den egna verksamheten.
Sedan Rapidus skrev första artikeln om bolaget i september 2015 har skisserna till den framtida elbilen synts i bland annat The Guardian, Wired och amerikanska TV-kanalen CNBC – för att inte tala om intresset bland de svenska medierna. Det märks inte minst denna vecka, då Uniti visar upp de första färdiga prototyperna av elbilen för pressen och allmänheten.
Den stora uppmärksamheten har gjort att Uniti kunnat plocka in drygt 30 miljoner kronor i två omgångar gräsrotsfinansiering. Hajpen har även fått storbolag att vilja haka på med hopp om att coolheten ska gnugga av sig. Under hösten lanserade E.on en kampanj där de som köper en Uniti-bil får gratis ström motsvarande bilens beräknade förbrukning under fem år. Och när bilen nu ska börja säljas sker det bland annat genom att prototyper ställs ut på tyska elektronikkedjan MediaMarkts varuhus i Nacka och Svågertorp.
Med teknik som i princip ska vara öppen för vem som helst att bygga vidare på har Unitis ledning också lyckats ovanligt väl med att sälja in sig själva som världsförbättrare, som inte i första hand bygger en bilfabrik utan en folkrörelse för mer miljövänliga transportmedel.
Men det är när halleluja-kören sjunger som starkast som det gäller att hålla huvudet kallt. Även om det än så länge gått väldigt fort för Uniti visar exemplet med Hövding utmaningen i att få vanliga konsumenter att slanta upp för produkter som är så olika det mesta annat de är vana vid.
Trots all uppmärksamhet, en briljant teknisk lösning och tung ekonomisk uppbackning är det först nu, sju år efter att cykelhjälmen premiärvisades, som Hövdings försäljning börjat lossna. Och resultatet i senaste kvartalsrapporten är fortfarande blodrött, -8,5 miljoner kronor. Längs med vägen har dessutom grundarna Anna Haupt och Terese Alstin avpolletterats efter oenighet med vd:n Fredrik Carling.
Det finns även andra tveksamma aspekter med Uniti. För att bidra till finansieringen är bolaget i färd med att lansera en egen variant av kryptovalutan Bitcoin, ”Uniti Green Tokens”. Den som köper på sig ska bland annat få första tjing på att använda data som genereras när bilarna börjar rulla på vägarna. Det finns flera exempel på företag i Silicon Valley som lyckats få in stora belopp genom att lansera motsvarande digitala polletter, men metoden har också mötts av kritik från bland annat Finansinspektionen eftersom polletterna står utanför myndigheternas tillsyn. Därmed saknas allt vad konsumentskydd heter.
Även om drivkraften i första hand verkar vara att bidra till framtidens hållbara transporter ska man inte heller glömma att detta håller på att bli big business för Unitis kärntrupp. I höstens gräsrotsfinansiering kostade aktierna 14,50 kronor styck, vilket ger en värdering av hela bolaget på drygt 860 miljoner kronor. Över tre fjärdedelar av Uniti ägs av två bolag som kontrolleras av Lewis Horne, med en rad nyckelmedarbetare som delägare.
Hur man än vänder och vrider på det är Uniti ett fascinerande fenomen, väl värt att hålla ögonen på även framöver. Friskt vågat är hälften vunnet. Men man ska ju vinna andra hälften också.
