Sedan starten 2007 har runt 100 miljoner kronor investerats i Lunds universitets riskkapitalbolag LU Bioscience. När verksamheten nu avvecklas är tillgångarna värda en tredjedel så mycket.
– Lunds universitet har inte den slags kompetens och det slags kapital som krävs för att syssla med detta, säger styrelseordförande Lars H Bruzelius.
Av de nio forskningsavknoppningar som LU Bioscience varit med och bildat har sex avvecklats och patenten i de flesta fall återförts till uppfinnarna. Dermagen, där LU Bioscience ägde 2,8 procent, har sålts och de två återstående innehaven – Follicum och Cantargia – noterats. Till dagens kurs är aktierna i Follicum och Cantargia värda knappt 34 miljoner kronor sammanlagt.
Lars H Bruzelius, som kom in i bilden 2012 då LU Bioscience var nära att gå omkull på grund av kapitalbrist och interna stridigheter, är nöjd med att ändå ha tagit Follicum och Cantargia till kliniska studier. Men erfarenheten visar att Lunds universitet inte ska verka som riskkapitalaktör, menar han.
– Det är en bra idé att etablera ett riskkapitalbolag i en universitetsstad och ha nära samarbete med lärosätet. Men ett universitet kan inte ställa upp som ägare på det sättet som krävs. Till skillnad mot i utlandet äger inte universitetet rättigheterna till forskningsresultaten, det gör forskarna, säger Lars H Bruzelius till Rapidus.
Då likvidationen avslutas i december är planen att aktierna i Cantargia och Follicum ska delas ut till LU Biosciences ägare. Bland dem finns en rad skånska näringslivsprofiler som gick in i bolaget 2012, däribland Peter Jungbeck, Pia Althin och LMK Ventures vd Peter Ragnarsson. LU Holding och Stiftelsen Akademihemman, som kontrolleras av Lunds universitet, äger fortfarande 20 procent
Follicums verksamhet kretsar kring en peptid-baserad läkemedelskandidat som påverkar hårväxten och även har visat sig ha effekt på frisättningen av insulin. Cantargia utvecklar en läkemedelskandidat mot vissa cancerformer främst i lungan och bukspottskörteln. Tillsammans har de fått in en bra bit över 200 miljoner kronor de senaste åren via Aktietorget och First North. Men Lars H Bruzelius är inte odelat positiv till att vara noterad.
– Hade det varit möjligt hade jag gärna undvikit att ta sådana här bolag till börsen. Att utveckla läkemedel kostar mycket pengar och man måste ägna mycket tid åt aktiemarknaden. Jag hade hellre stått utanför börsen med en uthållig, kapitalstark ägare, som Camurus haft i familjen Sandberg och Gambro haft i familjen Crafoord. Men sådana finns det inte många av, säger han.
Erik Olausson
