Kort sagt: Den största frågan står inte på dagordningen när hårt pressade PostNord i dag håller årsstämma i Stockholm: kan det dansk-svenska postbolaget återupprätta sitt sargade förtroende? Eller borde det istället avvecklas en gång för alla?
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Klik her for at se dansk version af analysen
En ovetenskaplig undersökning bland undertecknads vänner och samarbetspartner visar att ingen längre har förtroende för dansk-svenska PostNord. Resultatet lär hålla i sig även i en större undersökning. Svenskar och danskar tror inte längre på att breven når fram i tid. Man tror inte heller att ägarna, den svenska och den danska staten, lyckas ta sig igenom dagens ekonomiska drama med mindre än att skattebetalarna får plocka upp notan för den miljardförlust som den digitala kommunikationsrevolutionen gett postväsendet.
I Sverige har antalet skickade A-brev mer än halverats sedan år 2000 – från 1,8 miljarder till 770 miljoner. Liknande siffror gäller i Danmark. Det har gett minskade intäkter till PostNord, men ologiskt nog har bolagets översta ledarskikt fått våldsamma löneökningar. Resultatet är att förtroendet för PostNord är kört i botten.
Det är knappast förvånande om Jens Moberg blir omvald till ordförandeposten under dagens stämma, såsom den danska staten har föreslagit. Vad som däremot skulle vara förvånande är om han lyckas återupprätta förtroendet för PostNord. Bolaget har bett den danska och svenska staten om hjälp i form av tre miljarder kronor. Varför ska PostNord ha dem? Hade det varit ett privat företag skulle danska och svenska regeringarna sagt: ”ledsen, det är erat problem!”.
Men nu talar vi om en statlig mastodont som ingen säkrade i tid under den digitala revolutionen. PostNord har sagt att de nya miljarderna ska användas till att ”ställa om verksamheten”. Tusentals ska sägas upp. Och pengarna ska göra PostNord lönsamt igen genom en utbyggnad av pakethanteringen. Som en del av räddningsplanen satsar PostNord på gigantiska lager som ska hyras ut till företag. Exempelvis innehåller PostNords lager i Helsingborg redan 840.000 par skor från nätbutiken Footway, som har outsourcat hanteringen till PostNord.
Och breven? Jo de ska bäras ut i samband med paketen. Man får alltså vara glad om det kommer vanlig post en gång i veckan.
Frågan är inte bara om den svenska och danska staten tror på räddningsplanen. Frågan är om de vill ha den. Kan inte privata företag skicka paket lika bra som PostNord gör? Faktum är att de gör det redan. Det blir med andra ord en statligt understödd konkurrens från PostNords sida gentemot privata fraktbolag.
I mars var PostNord-krisen nära att kosta Ole Birk Olesen posten som Danmarks transportminister eftersom han beskylldes för att ha orienterat sig för sent om läget. Han klarade sig, men krisen består.
Och Ole Birk Olesen är ingen anhängare av statligt stöd i alla evighet. Därför borde den stora frågan inför dagens årsstämma vara om man helt ska avveckla PostNord. De två regeringarna har redan beställt utredningar för att besluta om PostNords framtid, men det känns mest som en byråkratisk undanmanöver. En avveckling är mest logisk – eller eventuellt ett övertagande av privata investerare.
Några kommer så klart i kläm, inte minst i Sverige där avstånden är större. Sjuka och handikappade kan få problem. Precis här har staten ett berättigande som garant för att även de svaga kan få sin post och sina paket. Vi andra, som kan gå till en postbox eller betala för att få paketutskicken till porten, kommer klara oss ändå.
