Kort sagt: Det tråkigaste för Öresundsregionen är inte att regeringen lär förlänga gränskontrollerna ytterligare en gång. Det tråkigaste är att effekterna trots allt inte blivit större.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Den 4 november går tidsfristen för ID-kontrollerna på Kastrup ut och en vecka senare måste gränskontrollerna vid Hyllie upphöra, om inte svenska regeringen förlänger dem ytterligare Något beslut är ännu inte fattat, men alla indikationer pekar på att de förlängs.
Det för givetvis med sig en rad negativa effekter, som pekas ut i en grundlig genomgång Länsstyrelsen Skåne gjort på regeringens uppdrag. Restiden från Köpenhamns Hovedbanegård till Malmö central har ökat från 35 till 55-75 minuter. Antalet danska arbetsplatser som går att nå med en timmes pendlingstid från Malmö central har minskat med 322.000.
Med färre och kortare tåg har det samtidigt i rusningstid försvunnit 1.700 sittplatser per timme i tågtrafiken över bron. Inte så konstigt att antalet tågresenärer minskat med 15 procent under året.
Den samhällsekonomiska effekten är svårare att precisera. Exempelvis räknar Sydsvenska Industri- och Handelskammaren med att ID- och gränskontrollerna kostar minst 1,5 miljarder per år medan Länsstyrelsen använder Øresundsinstituttets mer konservativa estimat på 152 miljoner kronor för första halvåret 2016.
Andra aspekter kommer fram i intervjuer med tio berörda företag. Danska läkemedelsbolaget Ferring, som i dag har 125 svenskar anställda i skrapan i Ørestad, uppger att antalet svenska jobbansökningar minskat från 45 till 30 procent. Hittills har Ferring mildrat problemen genom specialchartrad busstrafik, men den är för dyr för att upprätthålla på lång sikt. Om gränskontrollerna blir långvariga kommer Ferring inte heller kunna behålla sina nuvarande relationer till Lunds universitet, uppger bolaget: ”Det är inte meningsfullt att lägga resurser på kandidater som inte kommer att söka jobb hos oss”.
Sådana citat borde vara tillräckliga för att ge magknip åt alla som arbetar för att knyta tätare band mellan Skåne och Själland.
Men det mest iögonfallande i Länsstyrelsens rapport är trots allt att konsekvenserna inte blivit större. Tågresenärerna har till viss del bara flyttats över till personbilstrafiken över bron, som ökat något under första halvåret. Antalet passagerare på färjorna mellan Helsingborg och Helsingør har minskat, men än så länge bara med tre procent.
Inte heller när det gäller gränshandeln eller turismen verkar ID- och gränskontrollerna ha fått några tydliga effekter. Under årets sju första månader ökade antalet danska gästnätter i Malmöområdet till och med jämfört med förra året. Totalt i Skåne har de minskat med fem procent. I Danmark gäller det omvända, de svenska gästnätterna har minskat i Köpenhamn och på norra Själland, men ökat i resten av östra Danmark.
När Företagarna i september släppte resultatet från sin senaste barometer var den tydliga slutsatsen att Skånes småföretag ser ovanligt ljust på tillvaron. Orderingång, omsättningsökning, sysselsättningstillväxt – på punkt efter punkt hade indikatorerna förbättrats rejält jämfört med förra året. I många fall låg Skåne dessutom bättre till än riket i övrigt.
Än så länge verkar alltså domedagsprofetiorna om gränskontrollernas katastrofala inverkan kommit på skam. Det beror delvis på att alla fortfarande räknar med att de är kortvariga. Pendlarna väljer att tillfälligt stå ut med en besvärligare tillvaro, hellre än att riva upp sin vardag genom att byta jobb eller bostad.
Men det beror också på att integrationen över sundet aldrig hunnit bli det livselixir för Skånes näringsliv och arbetsmarknad som många hoppats på. I stället har dess betydelse minskat successivt de senaste åren, något som blir tydligt i enkätsvaret från Köpenhamnsbaserade SOS International om ID-kontrollernas effekter: ”Redan förut upplevde vi att svenskar tycker det är mindre attraktivt att arbeta i Köpenhamn nu än tidigare”.
Senaste gången Dansk Erhverv tillsammans med Sydsvenska Industri- och Handelskammaren ställde samman sitt Öresundsindex hade graden av integration över sundet backat till 2005 års nivå.
Förlängda gränskontroller är ett bakslag för regiontanken. Men den verkliga käftsmällen är att det inte märks mer än det gör när Öresundsintegrationen hämmas.
