Kort sagt: Finansbranschen har seglat upp som den kanske hetaste jaktmarken för innovationsbolag med omstörtande ambitioner. Men i Öresundsregionen är vi knappt ens på banan då allt från fondförvaltarnas miljarder till småskramlet i portmonnän digitaliseras.
Av: Erik Olausson, chefredaktör
Research: Magnus Erlandsson
Det som på tillyxad svengelska brukar kallas ”fintech” syftar egentligen på allt som gör att hantering och transaktioner av pengar kan automatiseras. Högprofilerade exempel är Izettle, vars dosa förvandlar en mobiltelefon eller läsplatta till en betalkortsterminal, och Tink, som med 85 miljoner kronor från bland andra Sunstone Captial och SEB Venture Capital i ryggen utvecklar en app som hjälper privatpersoner hålla koll på hushållskassan.
Sektorn blir allt hetare. Enligt Industrifondens senaste halvårsöversikt av investeringar i svenska teknikbolag gick var åttonde investering till det fonden definierar som fintech, mer än för någon annan specifik sektor.
Bakom siffrorna står bland andra Malmöbolaget Kollektiva, vars idé går ut på att filtrera ut de mest framgångsrika PPM-spararna och låta samtliga användare kopiera en sammanvägning av deras fondval. Kollektiva har det senaste året backats upp med närmare 40 miljoner kronor från bland andra Dan Olofsson, Greg Dingizian och Collectors grundare Lena Apler.
Förra veckan godkände Pensionsmyndigheten distributionen av fem fonder vars förvaltning baseras på Kollektivas insamlade data. Därmed blir fonderna valbara i PPM-systemet.
Även doldisen Cimalgo i Lund är på väg att sätta verkliga pengar på spel med sin algoritm för att hitta köplägen på aktiemarknaden. Som Rapidus rapporterade i går arbetar ledningen med att samla ihop 30 miljoner euro till en Luxemburgbaserad fond där Cimalgos mjukvara ska sköta förvaltningen.
Det finns ytterligare en handfull skånska exempel, däribland Sony Mobile-avknoppningen Palago, vars armband ska fungera som ett digitalt betalkort, och Mincbolaget Bit4M, som använder blockkedjetekniken bakom kryptovalutan Bitcoin för att göra internationella transaktioner billigare. Men en närmare titt visar att sektorn är väldigt koncentrerad till Stockholm.
Enligt en genomgång från Handelshögskolan jobbar i dag närmare 6.000 personer i Stockholmsområdet i teknikbolag inriktade på finansbranschen. Någon exakt siffra för Skåne finns inte men enligt Rapidus efterforskningar handlar det om några få tiotal.
Skevheten är naturlig om man betänker att Stockholm i mångt och mycket är Nordens finansiella centrum. Här finns såväl storbankerna som kapitalförvaltarna och Nordens största aktiemarknad. Det är här Nordea lanserat ett acceleratorprogram för teknikbolag inom finansbranschen. Det är här Swedbank börjat samarbeta med inkubatorn Sting för att suga upp nya idéer och företag.
Att sitta i en pengastinn miljö är aldrig fel för uppstartsbolag men för de inriktade på teknik för finanssektorn är det närmast en överlevnadsfråga. Inte bara för att de tänkta kunderna ofta finns i närområdet, en ännu större effekt är tillgången på folk med erfarenhet från branschen.
Ett typexempel är Stockholmsbaserade Limina, som Di Digital skrev om i veckan. Bolaget utvecklar ett affärssystem specifikt riktat mot fondbolag och är grundat av Kristoffer Fürst, med en bakgrund från Handelsbanken och hedgefondförvaltarna Brummer & Partners.
Uppförsbacken är därför brant, men vi ska heller inte överdriva Stockholms fördelar. Nordea är visserligen Nordens största bank, men Danske Bank är nummer två. Generellt händer det också mycket mer på andra sidan sundet. Under sommaren fick Bitcoin-handlaren Coinify i Köpenhamn in 34 miljoner kronor från Seed Capital och SEB Venture Capital, och just nu färdigställs lokalerna för inkubatormiljön Copenhagen Fintech Lab, uppbackad av Finansforbundet.
Exemplet med Palago visar att mobiltekniken, som länge varit en paradgren i Lund, kommer väl till pass i många delar av betalkedjan. Kan vi gifta ihop det kunnandet med de finansiella aktörerna i Köpenhamn har vi kommit en bra bit på vägen.
Ett annat sätt att växla upp regionens potential vore att skapa tätare band mellan LTH och Ekonomihögskolan i Lund, som i dag har mycket lite med varandra att göra. Det kan löna sig. I Limina sitter forskaren Pontus Braunerhjelm som styrelseordförande. Han är visserligen ekonomiprofessor – men på KTH.
