Kort sagt: Den senaste tiden har den traditionella mobilutvecklingen gjort ett något oväntat återtåg i Lund. Men på sikt är frågan hur länge det är relevant att tala om ett mobilkluster.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Under sommardvalan kom den kvartalsrapport som Lundachefen Pär Thuresson och resten av den pressade Sony-ledningen väntat på. Efter återkommande mångmiljardförluster och smärtsamma neddragningar som decimerat personalstyrkan i Lund visar Sony Mobile faktiskt vinst igen, om än med blygsamma 400 miljoner yen eller motsvarande 33 miljoner kronor. För helåret räknar Sony-ledningen nu med ett överskott på drygt 400 miljoner kronor från sin mobildivision.
Kvartalssiffrorna kommer knappt två månader efter att schweiziska Sirin Labs visat upp sin första mobiltelefon, till stora delar utvecklad av Sigma Connectivity i Lund. Som mest har över 120 personer hos Sigma Connectivity arbetat med projektet, som även framöver kommer sysselsätta tiotals anställda för uppgraderingar och vidareutveckling.
Trots all hajp kring wearables och uppkopplade prylar i allt från bilchassin till kylskåp finns det alltså fortfarande pengar att tjäna på att utveckla mobiltelefoner i Lund. Det är en oväntad slutsats för ett kluster som tvingats vänja sig vid dåliga nyheter. Under sommaren presenterade till exempel Ericsson ytterligare sparåtgärder och minskade investeringar i forskning och utveckling – även om det ännu är oklart i vilken mån den skånska verksamheten drabbas.
Sony Mobiles knappa plusresultat kommer efter stenhård fokusering på de dyraste, mest lönsamma modellerna och ledningen räknar bara med att sälja 19 miljoner mobiler i år, vilket är en halvering sedan 2014. Sony Mobiles del av den globala marknaden räknas numera i promille.
I fallet med Sirin är målgruppen ännu smalare. Med ett försäljningspris på 115.000 kronor per telefon kommer det knappast vara lönt att ens mäta globala marknadsandelar.
Sirins nysatsning och Sony Mobiles plussiffror är dock uppfriskande undantag från den underliggande trenden. Med åren har det blivit allt tuffare att tjäna pengar på mobilmarknaden och sedan 2008 har tusentals tidigare mobilutvecklare i Lund sugits upp av företag i helt andra branscher, som tursamt nog har insett potentialen för radio- och mobilteknik inom sina fält.
Av de knappt 1.000 anställda och konsulter som fått lämna Sony Mobile i det senaste årets neddragning har en stor del svalts av företag som Malmöbaserade Anima, som ska lansera sina smarta klocka i slutet av året, Bosch, som startat en växande utvecklingsavdelning i Lund inriktad på mjukvara i bilar, och IBM, som är i färd med att bygga upp Client Innovation Center i Malmö. Hittills har IBM anställt runt 50 av de 300 som utvecklingscentret ska sysselsätta i slutet av 2017. Och i nordöstra Lund har kameratillverkaren Axis skalat upp planerna på sitt nya huvudkontor, några få pedaltag från Sony Mobiles hus.
Även Fingerprint Cards, som svällt till 245 egna anställda varav en majoritet i Öresundsregionen, har till stora delar baserat sin skånska expansion på tidigare Sony- och Ericssonanställda. Här handlar det visserligen om utveckling till mobilbranschen men Fingerprint Cards teknik för avläsning av fingeravtryck är ändå en bra bit från den traditionella mobilutveckling som länge var stommen i Tekniklund.
Att gränserna mellan mobilbranschen och andra teknikområden suddas ut märks även på andra sätt. Klusterorganisationen Mobile Heights räknar numera såväl låsjätten Assa Abloy som uppstartsbolaget BrainLit, inriktat på adaptiv belysning, och förpackningsbranschens förening PackBridge som medlemmar. Ola Svedin, som tog över vd-posten för precis ett år sedan, arbetar aktivt på att bredda organisationens fokus till uppkopplad teknik, signalbehandling och inbyggda system. Det lär redan finnas funderingar på att ersätta förledet ”Mobile” i namnet Mobile Heights.
Ur ett större perspektiv är det en fundamental förändring vi är inne i, då programmerbar elektronik letar sig in i allt fler skrymslen, mobilen blivit den primära persondatorn och teknikområdena i allt högre grad överlappar varandra.
Trogna Rapidusläsare vet att vi alltid taggar det vi skriver efter vilken bransch det berör. Den här analysen är till exempel taggad som ”IT/mjukvara”, ”IT/hårdvara” och ”Telekom”. Frågan är hur länge det är meningsfullt att göra en sådan uppdelning?
