Kort sagt: En sak är de flesta av regionens aktörer inom life science överrens om när Rapidus talar med dem: potentialen finns att gå från division två till elitserien, om en rad bromsklossar kan avlägsnas. Primärt handlar det om att få till ett förnuftigt helhetstänk mellan ministerier, regioner, två stater, företag och organisationer. Samarbete är bättre än krig.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det kan låta sig göras! Alldeles nyligen kom det till exempel 1,2 miljarder danska kronor flygande till Kirsten Drejer, vd för Symphogen i Ballerup utanför Köpenhamn. Forskningsbolaget fick in miljardbeloppet från amerikanska Baxalta och ska nu utveckla sex läkemedel mot cancer.
Hela branschens tillväxtliga drömmer om att göra något liknande. Och det kan de, menar de själva, för branschen lider inte av någon falsk blygsamhet. Men något bromsar. Bland de stora stoppklossarna för att nå högsta ligan är att de politiska, offentliga, och privata aktörerna allt för sällan pratar ihop sig:
- Bolagen saknar ofta den högkvalificerade arbetskraft de behöver för att kunna utvecklas. Men i Danmark skär forskningsministern ner på utbildningarna, skatteministern har inga ytterligare lättnader för utländska forskare på agendan och hälso- och näringsminstrarna saknar gemensamma lösningar för hur vi ska kunna attrahera mer utländsk kompetens. Problemet trillar mellan stolarna.
- Medicon Valley Alliance har blivit reducerad till en nätverksorganisation med begränsad internationell utblick. Det beror i första hand på prioriteringar, där framförallt Region Hovedstaden skar ner sitt till tillskott till MVA för att istället bygga upp gemensam marknadsföring av Greater Copenhagen. Nätverk är viktigt, men kontakt med kontakter med omvärlden är avgörande. Det är tveksamt om Greater Copenhagens, regionerna och utrikesministeriet kan klara den uppgiften utan MVA:s koordination.
- Dansk vård har omstrukturerats till så kallade supersjukhus, det vill säga små sjukhus är nedlagda och specialistvården samlad till större enheter – inte minst Rigshospitalet i Köpenhamn. Men ännu saknas en strategi för hur innovationer och forskningsavknoppningar hanteras när fokus främst ligger på inköpa av byggmaterial och villkor för patienterna. Inte heller står samarbete med Skåne särskilt högt på agendan när de praktiska problemen pressar på.
- Samspelet mellan life scienceindustrin och vården handlar också om tillgången på kliniska försök. Inräknat Skåne har vi tre sjukhusregioner i närområdet med var sin budget, sina prioriteringar, regler och möjligheter för kliniska försök. Ska vi få fart på innovationstakten ska det till bättre koordination, en enda ingång för regionens life sciencebolag.
- Kapitaltillgången är avgörande. Två giganter i regionen, Novo och Lundbeck, har investeringsverksamheterna Novo Seeds och Lundbeckfond Emerge, som går in i uppstartsbolag i regionen. De är undantag eftersom Novo och Lundbeck ägs av fonder som är förpliktade att använda delar av vinsten till denna typ av ändamål. Men det handlar om att ändra inställningen i regionen så att storbolagen blir mer uppmärksamma på möjligheten att investera i små uppstickare som kan understödja jättarnas egen forskningsportfölj.
- Slutligen framhävs Danmark och Sverige internationell för digitaliseringen av kommunikation mellan sjukhus, kliniker, biobanker, rehabilitering och telemedicin. Det gör regionen mer attraktiv för utländska aktörer inom life science. Men ingen koordinerar exportpotentialen.
Det behövs därför en ny strategi som gör regionen till en magnet inom life scienceområdet. Lite är på gång inom ministerier och organisationer. Men det brådskar. Företag som Symphogen, Santaris, EpiTherapeutics, Genmab och Zealand Pharma är framgångsexempel att bygga vidare på. Det kan bli självförstärkande, om bara barriärerna mellan offentliga och privata aktörer kan bytas ut mot ett helhetstänk. Och det kan löna sig. Enligt en genomgång från MVA förra året var skatteintäkterna från life science-bolagen och deras anställda över 14,5 miljarder danska kronor bara i Danmark.
