Kort sagt: Swedbanks köp av Sparbanken Öresund och bildandet av Sparbanken Skåne är senast i raden av strukturaffärer på skånska bankmarknaden. Men de är förmodligen inte de sista. Närmast på tur ser Sparbanken Syd ut att stå.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
I Danmark har antalet banker senaste åren minskat drastiskt genom uppköp, sammanslagningar och nedläggningar. Enligt statistik från Finanstilsynet är antalet verksamma banker i dag nere på ett 90-tal, jämfört med över 150 innan finanskrisen och upp mot 200 vid millennieskiftet.
Danska bankmarknaden har varit mer fragmenterad än den svenska, men trenden från andra sidan Sundet går igen i Skåne, om än i mindre skala.
2010 fusionerade sparbankerna Finn och Gripen. Sparbanken 1826 hade då redan gjort flera mindre uppköp och samgåenden, exempelvis med Tyringe Sparbank. Så nu i höstas kom beskedet att 1826 och Färs & Frosta Sparbank slår sina påsar ihop. I februari stod det klart att delar av Sparbanken Öresund inlemmas i den nya jätten, samtidigt som Swedbank suger upp Öresunds verksamhet i bland annat Malmö och Helsingborg.
Det enda som håller emot marknadens konsolidering är den delikata frågan om kundrelationer.
Medan branscher som reklamindustrin präglas av en gepards snabbhet, är bankbranschen som en teddybjörn. Tempot vad gäller nya byråer, avvecklade byråer och samarbeten dem emellan ger ett dynamisk bett i reklamvärlden, medan bankkunderna egentligen tycker livet är bäst om banken visar sin mjuka sida och allt är som det var i går.
Det är en bransch till 100 procent uppbyggd på förtroende. Både till banken som sådan och till den enskilde bankmannen.
Därför är förändringar som Swedbanks uppköp av Sparbanken Öresund ytterligt ömtåliga processer. Det märktes inte minst förra veckan då högste chefen Michael Wolf turnerade Skåne runt för att förklara förvärvet, som säkerligen är en toppenaffär för aktieägarna men inte riktigt lika spännande för kunderna.
Ett annat exempel där känslomässiga argument påverkat utvecklingen är Sparbanken Syd. Banken var på god väg in i 2010 års fusion mellan Finn och Gripen, men stoppades av de egna huvudmännen i tumultartade turer.
Samtidigt är det naivt att tro att morgondagen blir som bäst, ifall saker och ting förblir som de var i går. Det gäller att våga släppa teddybjörnen.
I bankvärlden skärps nu kraven undan för undan. Det som tidigare var nationella regler har efter finanskrisen 2007 blivit internationella regler. Branschen formas än mer efter stordriftens villkor, vilket är något både kunder och huvudmän måste beakta vid dessa strukturaffärer.
Frågan ser ut att åter kunna ställas på sin spets i Sparbanken Syd när avtalet med Cerdo Bankpartner löses upp om ett par års tid. Sedan brytningen med Swedbank 2008 har Syd stått som fri aktör, men genom Cerdo kunnat dela kostnaderna för IT-system med Sparbanken Öresund.
Egentligen verkar ingen riktigt veta vad som ska hända. Kanske hittar Syd en egen lösning. Kanske vänder sig vd Susanne Kallur till Swedbank igen för ett mer eller mindre djupgående samarbete. Möjligen knackar hon på hos Sparbanken Skåne, där Swedbank är en mindre delägare.
Men varken Swedbank eller Sparbanken Skåne är någon perfekt matchning för Syd.
För Swedbank saknar lilla Syd strategisk betydelse. I en intervju med Rapidus gör Michael Wolf klart att han inte på något sätt söker fler förvärv i regionen. I relation till Sparbanken Skåne finns en överlappning av kontor på tre av sex orter (Ystad, Tomelilla och Simrishamn) vilket torde göra intresset litet därifrån.
Medan konkurrenterna blivit större på en konsoliderande marknad har Syd kört sitt eget race. Det känslostyrda val som huvudmännen och i förlängningen kunderna gjorde 2010, när Syd nobbade Öresund-fusionen för att kvarstå som fristående lokal spelare, ser emellertid ut att få sina konsekvenser.
Senaste åren har bankens lönsamhet hållits uppe genom utförsäljning av Swedbankaktier. Så oavsett vilket vägvalet blir i framtiden står det klart att Sparbanken Syd i dag behöver Swedbanksfären mer än vad Swedbanksfären behöver Sparbanken Syd.
Under morgonen har Färs & Frosta kommit med sin fullständiga årsredovisning för 2013. I tisdagens genomgång i Rapidus av sparbankernas resultat saknades uppgiften om kreditförluster för Färs & Frosta. De var under fjolåret 4,9 miljoner kronor.
Jämförelsen med 2012 haltar dock eftersom det året hade ett positiv netto efter återförda nedskrivningar. De konstaterade kreditförlusterna för 2012 uppgick emellertid till 6 miljoner kronor.
