Kort sagt: Tisdagens besked att 450 anställda ska bort från Sony Ericsson i Lund var det senaste slaget i magen för en redan sargad IT- och telekomindustri. Det är lätt att glömma att det bara var ett drygt år sedan Öresundsregionens bolag slogs med näbbar och klor om varje ingenjör med tillstymmelse till datorvana.
Men egentligen har ingenting förändrats. Fortfarande söker alldeles för få till de tekniska utbildningarna medan pensionsavgångarna tornar upp sig. I det perspektivet framstår krisrubrikerna om varsel mer som pausunderhållning i väntan på nästa högkonjunktur och den kompetensbrist som följer.
Av Erik Olausson
Nu betalar IT-bolagen hittelön för dina vänner skrev Rapidus i mars 2007 om Malmöföretaget Apsis och danska sajten Dusorjob.dk, som båda erbjöd tusentals kronor för tips om nya kandidater att rekrytera.
Snart tre år senare känns idén mycket avlägsen. Efter en smygande start har lågkonjunkturen gett rejält avtryck i varselstatistiken, även för de tidigare så omhuldade ingenjörerna. I Skåne är det främst anställda på de olika Ericssonbolagen och deras underleverantörer som drabbats av uppsägningar, med svarta rubriker som följd.
Att bli av med jobbet kan givetvis vara traumatiskt för individen. Men i stort har just rubrikerna blivit den största konsekvensen av uppsägningarna då övriga bolag i regionen i många fall varit snabba på att suga upp erfaren kompetens som plötsligt blivit ledig. Arbetslösheten för ingenjörer i Skåne har visserligen fördubblats det senaste året, men från en extremt låg nivå. I november var blygsamma 1,4% av länets fackanslutna ingenjörer tvingade att leva på a-kassa. Fördubblingen mot året innan motsvarar totalt 90 nytillkomna arbetslösa.
I Danmark har situationen för ingenjörer varit något mer dramatisk. Även där var arbetslösheten så sent som förra hösten mycket låg, runt 1,8 procent. Sedan dess har den seglat upp till nästan fyra procent i Köpenhamnsområdet. Men det är inte massuppsägningar som ligger bakom ökningen, utan det faktum att danska företag i stor utsträckning slutat nyanställa. Främst är det därför de unga och nyexaminerade som haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I dag lyckas var tredje ny ingenjör inte hitta något jobb, enligt fackförbundet IDA:s statistik.
Men det är nu det. Åren 2004 till 2006, när dagens nyutexaminerade ingenjörer började på högskolan, var kullarna ovanligt stora i Danmark, runt 1.500-1.600 nya studenter registrerades per år. I fjol var den siffran nere på 1.300 nya studenter. Prognoser från IDA och Videnskabsministeriet pekar på ingenjörsbrist igen om 4-5 år och att det totalt kommer fattas 14.000 ingenjörer i den danska industrin år 2020 om utvecklingen fortsätter i samma spår.
I Sverige har söktrycket visserligen ökat de senaste två åren, men inte till samma nivåer som i början av 2000-talet. I höstas sökte knappt 2.000 personer till civil- och högskoleingenjörsprogrammen vid Lunds universitet och Malmö högskola. Det kan jämföras med 2.170 förstahandssökanden höstterminen 2002, eller 2.580 hösten 1999.
Det är med andra ord upplagt för en hård kamp om kompetensen när högkonjunkturen väl tar fart. Skånska företag lär känna flåset i nacken när danska konkurrenter lockar med valutadopade löner som kan vara dubbelt så höga. Det kommer krävas mycket arbete och kreativa lösningar för att inte de skarpaste bland unga och hungriga ingenjörer ska ta tåget över Sundet istället för att stanna på hemmaplan. Inte minst när Citytunneln öppnar nästa år och hyvlar av tio minuter på restiden mellan Malmö central och Hovedbanegården.
Det finns också vissa indikationer på att bolagen lärt sig läxan från förra IT-kraschen; att det kan kosta mycket gråt och tandagnisslan att göra sig av med kompetens bara för att behöva rekrytera igen ett par år senare. I förebyggande syfte har många i det längsta försökt behålla sin personal och istället accepterat en lägre vinstmarginal.
Samtidigt har vi bolag som Malmöbaserade TAT och Jayway, som fortsatt anställa trots lågkonjunkturen, om än i något mindre omfattning. På Lundabolaget Axis får man fortfarande en finders-fee för att tipsa om någon som senare blir anställd. Kanske inte så dum idé trots allt, för på lite längre sikt är kompetenskrisen — och inte finanskrisen — det stora orosmolnet.
